Rätten till ansvar
”Kvaliteten hotas om orden i första hand blir en handelsvara ovanför huvudena på skribenterna.”
Möjligen är jag naiv, men jag har alltid i grunden varit stolt över att jag skriver i tidningar. Åren i spalterna har givit mig en tydlig yrkesidentitet och en mestadels positiv synlighet. Det är ett enastående privilegium att dagligen få ägna sig åt något som man själv uppfattar som angeläget, intressant och roligt.
Genom åren har jag också försökt vårda min skrivarhistoria genom att spara det jag skrivit, från korta notiser till större reportage.
Det finns luckor i pärmarna med tidningsurklipp. Ibland beror de helt enkelt på slarv i samlandet, andra gånger finns det ett samband med att jag varit inne i intensiva livsskeden, då det funnits viktigare saker än att spara tidningsartiklar.
bryt
När jag fått för mig att bläddra igenom materialet har jag funnit nycklar till det som varit och kommit att bli mitt liv. Jag kan följa temposkiften, mellan högaktiva perioder då nyhetsarbetet har dominerat och eftertänksamma perioder då texterna blivit längre, mera utredande och grubblande. Och jag kan avläsa ett samband mellan skiftningarna i yrket och livet i övrigt.
Märkligt nog, efter åtskilliga tusen texter, förnimmer jag fortfarande en glädje över att finna mitt namn under en tidningstext. Jag kan inte påstå att detta är den viktigaste drivkraften för mitt skrivande, men varje byline blir åtminstone ett bevis för att jag finns till.
När jag ser tillbaka förstår jag att jag stundtals tillhört den där besvärliga sortens skribenter som lägger sig i hur texten blir behandlad och presenterad. Det är ju mina ord, inte kan ni göra vad ni vill med dem. Det har väl också hänt att jag har varit alldeles för kär i min egen text, då jag utan protester borde ha godkänt strykningar och andra förändringar.
bryt
Men jag har nästan alltid haft ett engagerat förhållandet till journalistiken och tänkt att det är jag som skribent som har ansvaret för det skrivna. Men hur går det ihop med att det redan finns en ansvarig utgivare, kan någon undra.
Det går inte ihop, blir svaret. Juridiskt gäller naturligtvis en sak, men det finns också en yrkes- och livsmoral, sådant som bygger på journalistens individuella ställnings- och ansvarstaganden.
Just detta är en kärnfråga i den pågående debatten om upphovsrätten. Skribenten måste i möjligaste mån garanteras rätten till och kontrollen över sin text, eftersom det påverkar ansvaret och intresset för de egna orden.
Kvaliteten hotas om orden i första hand blir en handelsvara ovanför huvudena på skribenterna.
Chefredaktör
