Skämtar Almega?

Arbetsgivarorganisationen Almega, där Mediearbetsgivarna ingår, har uppenbarligen bestämt sig för strid inför kommande avtalsrörelse. På Di.se i fredagskväll sa Jonas Milton, VD för tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega att ingångslönerna skulle frysas i tio år.

Trots att Sverige går bättre än någonsin ska lönerna inte följa med, i alla fall inte för de som är nya på arbetsmarknaden.

Annons

Kanske tror arbetsgivarna att kampviljan är låg? Kanske tänker de att motparten, fackföreningarna, är fokuserade på annat, och därför inte ska orka ta fajten?

Efter att ha varit på kongress med Journalistförbundet i fyra dagar kan jag med bestämdhet säga att i så fall misstar de sig.

Stridsviljan är stark.

Under kongressen vittnade många om de eländiga villkor som bemanningsanställda har i medievärlden. Journalistens genomgång i nummer fyra visade samma sak.

Gång efter gång, i diskussion efter diskussion betonades betydelsen av att sätta stopp för det. Risken för smittoeffekter kan vara tillräckligt skäl för att lägga denna fråga högst av alla den närmaste tiden.

Om villkoren försämras för en grupp, så dröjer det inte förrän arbetsgivaren vill försämra för nästa grupp.

På Upsala Nya Tidning har arbetsgivarna gjort just det. Där har de rivit upp ingångna avtal med de fast anställda för att tvinga alla att jobba mer utan att ge någon lönekompensation.

Genom att frysa ingångslönerna hoppas arbetsgivarna förstås på liknande smittoeffekter. Med låga ingångslöner måste alltmer av potten fördelas till de med lägst lön och så blir det sjunkande löner inom mediebranschen.

Det har tidigare varnats för proletariseringen av journalistyrket och det är helt uppenbart att arbetsgivaren anstränger sig för att komma dit, men jag citerar gärna det fackliga löftet:

"Vi lovar och försäkrar att vi aldrig någonsin under några omständigheter ska arbeta till lägre lön eller sämre villkor än det vi nu har lovat varandra, vi lovar detta i den djupa förvissningen om att om vi alla håller detta löfte måste arbetsgivaren gå med på våra krav".

Det gällde i mitten av 1800-talet och gäller i?dag.

X X X

Vad jag inte förstår är vad ägarna tror sig vinna. Om man ser personal som en tillgång, ungefär som huset de jobbar i, så är anställningen en investering.

För att investeringen ska bära frukt och löna sig måste huset skötas om och det gäller även den anställde.

En trygg och orädd journalist, skapar bättre journalistik än en otrygg och rädd.

Men kanske är sanningen den, att arbetsgivarna inte bryr sig om kvalitet? I så fall gräver de sin egen grav. För att kunna ta betalt för journalistik är kvalitet a och o.

!

Ljusare än befarat

Journalistens undersökning visar att samtliga elever i en klass från JMK hade jobb efter två år. Det är långt från de domedagsprofetior vi matats med under 2000-talet. Men det är förstås tråkigt att nästan ingen har en fast tjänst. För att få det verkar man behöva lämna journalistiken. Det riskerar att dränera medierna på den bästa arbetskraften och trenden måste brytas snarast.

–

Kokainet och etiken

SVT-profilen och Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm hade substanser som tydde på att han använt kokain. Enligt uppgift hade Expressen vetskap om detta redan vid den första publiceringen av uppgifterna kring programledaren. Det hindrar inte att namnpubliceringen kom för tidigt. Att nöja sig med preliminära provresultat vid en så allvarlig anklagelse känns varken ansvarsfullt eller etiskt.