”Skenheligt av Sveriges Kommunikatörer”

Förra veckan skrev Malin Crona i en krönika på journalisten.se att kommunikatörer ofta försvårar hennes arbete som journalist. Hon välkomnade också Haverikommissionens beslut att låta experterna ha direktkontakt med journalister. Ett bra tillfälle för kommunikatörernas branschorganisation att ge sig in i en diskussion om hur de båda yrkesgrupperna kan samexistera alltså.

Men när Sveriges Kommunikatörers generalsekreterare Caroline Thunved ger sig in i debatten gör hon det med ett inlägg på sociala karriärnätverket Linkedin. Genom ett ganska selektivt referat av krönikan bygger hon en halmgubbe för att sedan ifrågasätta den. Hon avslutar med: ”Vi måste sluta att smutskasta kommunikatörer och kliva upp ur skyttegravarna och istället samverka för att våra medborgare ska få ta del av granskande journalistik och faktabaserad myndighetsinformation. Eller vad säger du, behövs inte båda rollerna i dagens snabba kommunikationssamhälle?” för att bädda för ryggdunkarna på Linkedin, som givetvis också kommer: över 300 reaktioner och 50 kommentarer, med omdömen som ”tråkigt”, ”trött” och ”smutskastning”. Att Malin Crona skrivit ett helt stycke i sin krönika om att kommunikatörer behövs låtsas Thunved inte om. ”Det kryllar av goda exempel på kommunikatörer och pressansvariga som underlättar journalisters arbete och gör det enklare för medborgare att ta del av viktig information”, skriver Malin Crona bland annat.

Att de flesta bara läser rubrikerna i det som länkas är väl en sak, men Sveriges Kommunikatörers generalsekreterare tar det ett steg längre: Hon länkar över huvud taget inte till krönikan i sitt inlägg. När Malin Crona frågar Caroline Thunved varför hon inte länkar till krönikan får hon följande svar: ”Malin Crona tack för att du lägger upp hela krönikan, den tycker jag precis som du att alla ska läsa och att vi tillsammans krokar arm och jobbar jämte med vår tids utmaningar.” 

Annons

När jag mejlar Caroline Thunved och frågar om hon inte vill skriva en replik på journalisten.se så att fler än deras Linkedinföljare kan läsa är det inte hon själv, utan en av Sveriges Kommunikatörers kommunikatörer, som svarar: ”Huvudbudskapet i Carolines Linkedin-text var att vi måste sluta debattera mot varandra, och snarare komma samman och förstå varandras olika uppdrag, och vi tackar därför nej till att replikera denna gång. Ha en fin dag!”

På ett sorgligt sätt lyckas kommunikatörerna illustrera det problem de inte vill diskutera. De ger sig gladeligen in i debatten men de debatterar inte, de kommunicerar. Det innebär att de för ut sitt eget budskap, totalt renons på vad debatten handlade om. Inget intresse för att diskutera sakfrågan, faktiskt inget intresse för att överhuvud taget ta in vad frågan var, inte ens att länka till den för den som möjligen skulle kunna tänkas vara intresserad. Nej, ut med budskapet, kommunicera till målgruppen: ryggdunkargänget på Linkedin, som inte har en aning om vad krönikan faktiskt handlade om. När Malin Crona försöker ställa frågor till andra kommunikatörer som delat inlägget utan att länka krönikan, föreslår de att de ska ta en fika.

Sveriges Kommunikatörer väljer, liksom många andra organisationer, att debattera på LinkedIn i stället för på redaktionell plats, vilket bidrar till den förflyttning från redaktionella plattformar som pågår på bred front. Något som också var ett av huvudbudskapen i Malin Cronas krönika: att organisationer, fackförbund, myndigheter och kommuner aktivt väljer bort journalistik och journalistiska mediekanaler för att föra ut sina budskap i egna kanaler och på så sätt bidrar till att konkurrera ut journalistiken.

Förra veckan granskade vi Näringslivets Medieinstitut och deras uthängningar av enskilda journalister. Sveriges Kommunikatörers generalsekreterare gör här något liknande. En enskild journalist blir ifrågasatt i ett inlägg som man lägger ut på egna kanaler där det gillas och kommenteras av många inför öppen ridå.

Jag förstår att kommunikatörernas uppdrag inte bara är att förse journalister med exakt vad de vill ha exakt när de vill ha det. Jag förstår att deras jobb också är att föra ut organisationens budskap och att en organisation är större än dess olika experter. Problemet uppstår när uppdraget att föra ut budskapet under kontrollerade former sker på bekostnad av den samhällsviktiga journalistiken. Om det skulle debatten kunna handla. Eller är det Sveriges Kommunikatörers uppfattning att det inte är ett problem att kommunikatörers agerande är ett hinder i många journalisters jobbvardag?

Däremot hade jag nog missförstått när jag trodde att det mest grundläggande inom kommunikation är att vara ärlig och hederlig, för det här agerandet är ingetdera. Att först nita en namngiven journalist på konton med tiotusentals följare, för att sedan enbart framstå som trevlig och samarbetsinriktad. Det är skenheligt, ett slags patroniserande trollande. Är det här bra kommunikation enligt kommunikatörernas branschorganisation? I kommunikationssamhället kommunicerar vi tills det inte längre går. Då fikar vi.