Skilda världar

Nord, som är forskare vid Mitthögskolan i Sundsvall, koncentrerar sig på den dramatiska perioden 1970-1990, då dagspress, radio och TV fortfarande var dominerande medier, men då stora förändringar i medie­systemet ägde rum eller var på väg, exempelvis internets genombrott.

Nord konstaterar att mediestrukturen nu har förändrats i grunden samtidigt som publikens användning av medier blivit mer fragmentarisk. Människors sociala och ekonomiska situation spelar roll för om de väljer informationstäta medier eller nöjer sig med underhållning. Lars Nords slutsats är att offentligheten därmed blir mer fragmenterad än tidigare.

Göteborgs-Posten kulturchef Gabriel Byström framförde i höstas (GP 29 november) liknande farhågor efter att han intervjuat mediekritiker i USA.
Så länge nyheter distribuerades via några få kanaler kunde medborgarna utgå från i stort sett samma fakta även om de tolkade dem olika.

Annons

Kulturskribenten Patricia Cohen säger i GP-artikeln: ”Den som får sin information via NPR (den amerikanska motsvarigheten till Sveriges Radio) eller läser New York Times agerar från en annan plattform än den som bara får sin världsbild via Fox News.”

Det utbud och den mångfald som möjliggjorts genom internet leder inte nödvändigtvis till mer dialog och debatt. Många söker sig i stället till likasinnade som kan bekräfta deras åsikter.

Om referensramarna skiljer sig alltför mycket åt blir det svårt att bryta åsikter meningsmotståndare emellan. Eller som Cohen säger ”Om kartorna inte är lika går det knappast att enas om färdriktningen.”

En annan mediekritiker, Steve Wasserman, med en bakgrund som kulturredaktör på Los Angeles Times, talar om den ”informations-tsunami” som sköljer över honom. Internet är i princip ett utmärkt demokratiskt verktyg som gör det offentliga rummet tillgängligt för alla. Vem som helst kan föra ut sitt budskap. Pengar och inflytande spelar mindre roll än förr.
Problemet är mängden, få budskap når igenom i det stora bruset.

Wasserman suckar uppgivet: ”Vi översköljs av det snabba, dumma och korta. Det vi behöver är det långsamma, intelligenta och långa.”
Många har varnat för en uppdelning av medier som riktar sig till en välutbildad och välbärgad elit och skräpmedier som vänder sig till lågutbildade och mindre bemedlade. Det är emellertid svårt att bedöma om amerikanska förhållanden utan vidare är jämförbara med svenska. Här har medierna hittills i stort sett åtagit sig ett slags folkbildaruppdrag.

En tidning som nämnts i diskussionerna som en möjlig framtida elittidning är Svenska Dagbladet. Tidningens webbsida svd.se publicerade vid årsskiftet en 20 i topplista över årets mest lästa artiklar. Vad var det som lockade tidningens läsare?

Jo, listan toppas av en artikel om en känd skådespelerskas död, därnäst kommer en artikel med rubriken ”Till minne av ett par bröst”. På tredje plats kommer ”Programledare på TV4 blottar sig.”

Vilka slutsatser ska vi dra av resultatet? Det säger möjligen mer om utbudet och läsarbeteendet på webben än om något annat.

Film 

VARNING UTFÄRDAD
Inte nog med att Arn Tempel­riddaren sågats för ett smetigt och konventionellt bildspråk, töntig ­voiceover (ni vet när någon pratar till bilderna så det låter som ett bildband från mellanstadiet) och historiska sakfel. Nu döms  även musiken ut!
Det är kompositören Peter Bryngelsson som i Dagens Nyheter lyckas härleda harmoni och dissonans under filmens kärleksskildringar tillbaka till 30-talets nationalromantik och nazismen! Vill den ädle Arn i själva verket  få oss aningslösa biobesökare ­nazistanstrukna med hjälp av lömska toner? KA

Fonder 

I ALLMÄNHETENS TJÄNST  
Bankernas sliriga redovisning av hur det går för pensionssparfonderna upprör med rätta en allmänhet. Svårbegriplig information har gjort det hart när omöjligt för spararna att bedöma vad de får för den avgift de betalar bankerna, som tjänat storkovan. Många känner sig lurade.
En för alla angelägen fråga blev genomlyst i Sveriges Televisions Uppdrag granskning förra måndagen. Jan Nylanders reportage ser ut att leda till att bankerna ändrar sina redovisningsrutiner.
Bra exempel på gediget journalistiskt arbete i allmänhetens tjänst. HL

Eter

MIA I MÅL  
I och med avtalet med MIA Eter har Journalistförbundet gått i mål med förhandlingarna på samtliga kollektivavtalsområden.
När arbetstidsförkortning skrivs in i MIA Eter-avtalet gynnas främst journalisterna på kommersiella radiostationer. På TV4 och TV4 Sverige får klubbarna fortsätta att kämpa för bättre arbetstider i lokala förhandlingar. Det underlag som klubbarna skaffat sig i sina sömn­undersökningar borde väga tungt när frågan kommer upp på dagordningen. Frågan lär återkomma när kollektivavtal nästa gång ska förhandlas fram. HL