Sport! Sport! Sport!

Jag är smickrad. Det är väl det minsta jag kan säga, efter att ha inspirerat till ett helt nummer av Aftonbladets påkostade Sportmagasinet.

En tidning som jag rekommenderar.

Inte minst för att den är välskriven. Och i senaste numret svarar på två känsliga frågor: Varför är det bögskräck inom svensk ishockey? Och vad är problemet med svensk fotboll och invandrartjejer?

Annons

Sportmagasinets redaktör Jonathan Jeppson klippte ut min ledare i Journalisten (8/06) om sportjournalistik, sparade den och ägnar nu en krönika åt mig. Åtta månader efteråt. Smickrad? Javisst.

Då, i mars, skrev jag att det behövs mer granskande sportjournalistik. Det tycker jag fortfarande. Resultatet blev en massa negativa kommentarer på Journalistens hemsida och beröm till min egen mejlbox. Att fler än jag vill se en förändring är uppenbart. (Läs mer på debattsidan 31, där Aftonbladets Frank Östergren hackar på TV-sporten.)

I Sportmagasinets novembernummer gör Erik Niva två utmärkta granskningar. Det är förstås ledsamt att läsa om invandrarpappor som är skeptiska till att deras döttrar sportar och därför vill de granska idrottshallarnas utseende: ”Det här är mycket bra. Här finns inga fönster, så inga män kan stå utanför och titta på. Nu får min dotter vara med”.

Det är tänkt som ett uppmuntrande exempel – dottern får ju sporta – men visar på en ingrodd kvinnosyn, som fortsätter att kleta.

I Nivas artikel om svensk hockey-homofobi hävdar flera tränare att det finns en människosyn bland spelare, präglad av trångsynthet och brist på mognad. Tydligen löper homosexuella ishockeyspelare risk att åka på stryk (något för Böglobbyn att fundera över).

Dessutom finns det en kittlande felskrivning i tränar-enkäten. Frågan ”Har du stött på någon homosexuell spelare i elitserien?” går ju att läsas på flera sätt…

Hur som helst, Sportmagasinet är ett exempel på god sportjournalistik.

Och jag vet att det finns mer. Mycket mer. Och det vill vi uppmärksamma.

Därför gör vi om antologin Goda nyheter och tar bara in bra artiklar om en enda sak.

Sport. Alla sporter. Inte bara fotboll. Och inte bara texter från de stora redaktionerna med stora resurser.

Hjälp oss! Nominera sportmanus och -artiklar som pub­licerats mellan den 15 december 2005 och den 15 december 2006.

I mars 2007 kommer resultatet: den blivande succén Årets bästa texter om sport.

I juryn sitter självklart sportexperter. Som Annika Greder Duncan, SRs Radiosporten. Sportjournalist sedan 1980 och en välkänd röst, som gillar att ”hitta på reportageidéer och utveckla språket”. En annan sporträv är Eva af Geijerstam, som bland annat skrivit Grenoli – ett fotbollsäventyr. Jag glömmer förresten aldrig artikeln hon skrev om vattenpolo. Eva känner igen en bra text, det vet redan hennes läsare.

Frilansarna Annina Rabe och Björn af Kleen är också med i juryn och nu är det dags att nominera.

Mejla texter till redaktionen@journalisten.se

Posta texter till: Årets bästa sport, Journalisten, Box 1116, 111 81 Stockholm.

Sista nomineringsdag är den 15 december 2006.

PS Tack alla redaktioner som hört av sig och vill få pryo-besök av mig. Om några veckor är det dags. Vem det blir är hemligt än så länge …

BRA

ALUMA

Malmötidningen Aluma har gjort ett specialnummer om döden. Vältänkta reportage med snygga bilder. Eller snarare – nytänkta reportage om ett, får man väl säga, märkligt obevakat ämne. I stället för att skoja av rädsla inför det oundvikliga eller försjunka i alltför mycket av tyngden och nåden gör Aluma precis lagom. De som är vana vid döda människor får berätta, liksom de som bara hälsat på i dödens väntrum. Och så vårdhemmet i Danmark där gamla får dricka, pussas och krama husdjur. Hoppfull och begåvat odyster journalistik.

DÅLIGT

ÅSIKTSREGISTRERING

I dag är det sällsynt med anställda som vågar vara helt öppna med sin chefskritik (man är väl inte dum …). Men VDn på Ingress Media, Göran Lundberg, vill gärna att hans personal ska fylla i årets klimatenkät med namn. Den som inte vill slipper, men utebliven enkät tolkas som en ”markering av interna attityder som är nog så värdefull att lägga på bordet”. Tyvärr saknas en fråga i den i övrigt så detaljerade enkäten: ”Har chefen många korkade idéer?”. Svaren hade varit kul läsning (läs mer i Håkan Lindqvists artikel på

sidan 4).

ÄNTLIGEN!

STIPENDIECHOCK

Mer än 1,2 miljoner kronor ligger i potten nu när det är dags att skicka in ansökningar till Hiertanämnden. Två nya stipendier ökar chanserna än mer, varav det ena är inriktat på det brännheta ämnet elmarknaden. Nämndens ordförande Jaël Waern tipsar gärna så att just DU ska få stålar: skriv inte att chefen är dum och att du därför behöver resa bort. Tänk i stället på ansökan som ett morgonmöte – har du en bra idé? Hur ska du sälja in den? Framgång stavas vinkel och ”gott grundarbete”, hälsar Waern. Som alltid. Mer fakta på publicistklubben.se