Sturska solitärer

Som framgår av Pär Janssons reportage (sid 14–19) finns på de tidningarna en stolthet och tillförsikt, även om de för att överleva i ett längre perspektiv måste räkna med att hitta samarbetspartners.

De övriga s-märkta tidningar som finns kvar ingår alla i någon av de stora dagstidningskoncerner som bildats under senare år. Arbetarrörelsens pressröster ägs i dag till överväldigande del av borgerliga konkurrenter, vilket gett anställda på de mindre och ibland nedläggningshotade s-tidningarna fördelar i form av bland annat ökad trygghet.

I vilken mån koncernerna drivits av välvilja mot sina svagare konkurrenter eller av omsorg om en stimulerande konkurrens och en fri debatt ska vara osagt. Möjligheten att tillgodogöra sig andratidningarnas presstödspengar är måhända ett både krassare och troligare motiv för de stora drakarna att ta s-tidningarna under sitt beskydd.

Annons

Hur som helst kan man konstatera att marknaden på egen hand förverkligat idéer som diskuterades i 1972 års pressutredning. Där framfördes tankar om samverkan mellan tidningar av olika politisk färg. Arbetarrörelsens tidningar sade den gången nej till förslaget.

Förra kulturministern Marita Ulvskog har under åren upprepat mantrat: stoppa ägarkoncentrationen inom me­diebranschen. Vanligen har Bonniers dominans setts som den stora faran.

Under tiden som debatten om ägarkoncentration förts har nya aktörer – exempelvis norska Schibsted – kommit till och nya konstellationer av medieföretag har formerats. På bara några år har den svenska mediekartan ritats om. Stampen i Göteborg är plötsligt den stora dagstidningsdominanten medan Bonniers i dag knappast framstår som en lika skräckinjagande och glupsk jätte på dagstidningsområdet som för bara några år sedan.

Det vore fel att bara se arbetarrörelsens tidningar som idealistiska offer på en kapitalistisk tidningsmarknad. Som Lennart Weibull påpekar i Arbetarpressen 100 år (Premiss förlag) var syftet med de socialdemokratiska tidningarna från början inte att få inkomster från lokala annonsörer, utan att bedriva politisk agitation. Tidningarna blev en del av partiets verksamhet och hade svårt att nå andra än de redan övertygade socialdemokraterna.

När arbetarpressen i slutet av 80-talet råkade i ekonomisk kris tillkallades hjälp från rörelseanknutna byggbolaget BPA. Därifrån hämtades A-pressens ordförande Ralf Hultberg och VD Torbjörn Båth. A-pressen skulle marknadsanpassas.

Sverker Lindström berättar i Arbe­­­­­­-t­arpressen 100 år om den karusell som vidtog och som närmast kan liknas vid postsovjetisk rövarkapitalism. Vidlyftiga företagsköp, skalbolagsaffärer, äventyrliga projekt och anlitandet av dyra men dubiösa konsulter ledde obönhörligt fram till A-pressens konkurs 1992.

Dala-Demokraten, Värmlands Folkblad och Östra Småland kan gratulera sig själva för att ha överlevt trots sådana ägare och i dag till och med kan stå på egna ben. De andra före detta A-presstidningarna får vara glada över att de över huvud taget existerar.

Ramar

SKVALLERSERVICE
Är det public service att berätta att Orlando Bloom luktar illa? Att visa närbilder på Brad Pitts barn? Eller sexiga underkläder för skid­semestern?
Det tycker i alla falla danska statliga (annonsfinansierade) kanalen TV2, som med sin skvallersajt TV2 Vip stjäl hejdlöst från andra skvallersajter på nätet, ofta utan att ange källa.
   ”I skvallervärlden är det lite vidare­ ramar” förklarar TV2s direktör när danska Journalisten undrar över källkritik och kanalens uppdrag.
Ja, public service är inte lätt att definiera. KA

Doku-pr

I EN INFORMATÖRS DAGBOK:
Måndag den 11 februari 2008
”Jag har också tittat på en dokumentär som ska gå i Kanal 5 och skrivit en pressrelease om den. Det svåra med den var att den är betald av ett företag och det ska helst inte lysa igenom allt för mycket. Det lyser igenom en del i programmet så det gällde att försöka hitta andra vinklar och belysa andra saker i releasen så att det inte blir uppenbart att den är sponsrad av det företaget”.
   Skickat av misstag på mejlen till en journalist. Tyvärr vet vi inte vilken dokumentär det handlar om. Kandidaterna är ju många. KA

Hot

STÅ UPP
Reportrar och fotografer i Göte­borg har hotats, misshandlats och trakasserats i samband med rapporteringen om ett mord. Kriminella gäng som vill markera sina revir misstänks stå för hoten. Även ambulanspersonal och polis utsätts allt oftare för hot från sådana grupper.
   Vi har tjatat om det och fortsätter att tjata: sådant får inte passera okommenterat. Hot mot personer­ som utför ett arbete i samhällets och demokratins tjänst ska inte ­behöva finna sig i sådant. För allas vår skull måste vi stödja hotade kolleger och stå upp mot dem som vill tysta oss. HL