Uppdrag i 100 år till
Framför allt minskar risken för en ökad avhumanisering i samhället med en stark facklig rörelse.
I våras var jag på en träff med kvinnliga journalister från den så kallade tredje världen. ”Behövs det ett journalistförbund i Sverige”, frågade mig då en kvinna, som tillade: ”Jag menar, ni har ju redan alla rättigheter och friheter”.
Jag medger att frågan överrumplade mig och att den kändes en smula provocerande. Som med så mycket tar man det för givet och varför journalisterna i Sverige är organiserade är inget som diskuteras, än mindre ifrågasätts, dagligdags.
Samtidigt är det bra med frågor av det slaget, de manar till eftertanke. Så när jag hämtat mig svarade jag kvinnan att det i alla slags samhällen behövs starka fackföreningar som en motkraft till arbetsgivarna, annars skulle till exempel lönerna vara lägre och arbetsmiljön sämre .
Jag sade också något om att landets journalister behöver en gemensam plattform för yrkesdiskussionen och för att nivån och kvaliteten på den grundläggande tryck- och yttrandefriheten skall hållas uppe.´
bryt
Ja, det blev en del stora ord. Jag kunde på hemvägen känna att mycket av det jag sagt och det Journalistförbundet arbetar med i Sverige i andra delar av världen måste uppfattas som närmast luxuöst. På träffen hade jag ju hört journalister berätta om helt annorlunda villkor: om en journalistisk vardag fylld av usla resurser, kringskurna fackföreningar, konstanta publiceringssvårigheter och verkliga hot från meningsmotståndare och myndigheter.
Det är angeläget att ha detta perspektiv klart för sig när det svenska Journalistförbundet firar sitt 100-årsjubileum i dagarna. Försprånget, i arbetsrättslig och mänsklig mening, är enormt till många kollegor i omvärlden.
Men det behövs en sorts dubbelseende som gör det möjligt att både konstatera att villkoren i Sverige är ovanligt goda, samtidigt som det fackliga uppdraget långt ifrån ännu är avslutat i vårt land.
bryt
I medievärlden räcker det med att tänka på den senaste tidens långa rad av nedläggningar och nedskärningar på svenska arbetsplatser. Många har drabbats och många känner en berättigad oro inför framtiden. Utbrändhet och utmattning är ord som allt oftare hörs. Få, om ens några, arbetsgivare lämnar ifrån sig något frivilligt, vare sig det rör kronor och ören eller makt och inflytande. Och det fria ordet är inte fritt med självklarhet, det måste värnas varje dag.
Journalistförbundet ingår i en stark och viktig fackföreningstradition. Fackligt kvarstår mycket att göra, säkert i 100 år till.
Framför allt minskar risken för en ökad avhumanisering på arbetsplatserna, och i samhället, med en stark facklig rörelse.
Chefredaktör
