Upploppen visar våra brister
Putins folk, Kalle Kniiviläs bok om Rysslands tysta majoritet gavs ut efter Rysslands annektering av Krim och är fortfarande ett av de bästa reportagen om varför så stor del av ryska folket fortfarande är för Putin och kriget.
Ord som är självklart positiva för oss: demokrati, yttrandefrihet, pressfrihet, betyder för många ryssar, kaos och instabilitet. De tänker på Jeltsin-eran och kopplar inte de fina liberala rättigheterna till något positivt utan till Rysslands förfall och ekonomisk katastrof.
Det kan vara värt att påminna sig om. Vi använder de orden nästan slentrianmässigt som synonymer med det som är gott, och riktigt. För så är det hos oss. Åsiktsfrihet och pressfrihet har gjort Sverige starkare och bättre.
Men upploppen runt om i Sverige i påsk satte blixtljus på de brister som finns.
Alltför många uppfattar den långtgående yttrandefriheten som kränkande. Medan jag är stolt och glad över att vi inte längre har undantag för blasfemi i vår yttrandefrihet menar andra att just det gör oss till ett sämre land.
Det är både sorgligt och oroande att stödet för en vittgående yttrandefrihet hänger så löst. Avskyvärda åsikter måste få uttryckas – kasta sten mot en människa är inte en åsikt utan en våldshandling.
Även om jag inser att bränna koranen kan kännas som ett slag i hjärtat, så kan man bara konstatera att det inte är ett slag. I stället för att ta till våld borde alla lära sig av hur man bemötte extremisten och provokatören Rasmus Paludan i Jönköping, eller hur man lärt sig att hantera honom i hans hemland Danmark. I stort sett fick han stå där själv med sin koran. Att som provokatör och extremist bli helt ignorerad måste vara den värsta förnedringen.
Toleransen för andras åsikter verkar minska i Sverige. I senaste förtroendebarometern uppgav 51 procent av kvinnorna att de sociala plattformarna hade stort ansvar för att ta bort åsiktsreklam från politiska partier. Det är väl ändå själva kärnan i åsiktsfriheten, att man får torgföra sin uppfattning? En majoritet bland både män och kvinnor tyckte bland annat att de sociala plattformarna har ansvar för att ta bort innehåll som ökar motsättningarna mellan olika samhällsgrupper, och att ta bort extrema åsikter.
Det vore förödande om den intolerans som detta tyder på blev verklighet – vem avgör vad som är extremt? Hur avgörs om en åsikt ökar motsättningar?
Yttrandefriheten ger oss rätt att kränka, göra människor ledsna med våra ord. Att ta till våld mot den rättigheten är att binda ris åt egen rygg, vem kommer att vilja kasta sten nästa gång?
Sen betyder inte det att rätten att kränka måste utnyttjas. Man bör förstås i ett demokratiskt samhälle hellre visa varandra respekt och tolerera olikheter än att förolämpa och kränka.
Våra rättigheter finns inte bara för våra åsiktsfränder utan också för våra åsiktsfiender. Det är svårt – men är en princip som måste försvaras, och kanske gör vi det bäst genom att visa andra den hänsyn, som vi själva vill bli behandlade med.
Stick
LYSSNA PÅ SENASTE JOURNALISTENPODDEN
Ola Sigvardsson och Helena Giertta diskuterar Paludans provokationer och upploppen efter det, samt etiska övertramp och Pressfrihetens dag 3 maj – vad är viktigast att påminna om denna dag?
PRESSFRIHET UNDER PRESS
Pressfriheten är satt under hård press i världen. I Ryssland fängslas fria journalister, liksom i Turkiet, de skjuts eller avrättas i andra delar av världen. Allt färre länder har en fullgod demokrati med yttrandefrihet. Sverige är ett av de länder som därför måste höja sin röst och visa vinsterna med pressfrihet. Vi gör det bland annat genom att påminna om att vi aldrig kommer förlåta Kina för att de fängslat den svenska förläggaren/författaren Gui Minhai eller Eritrea för att de fängslat den svenska journalisten Dawit Isaak. Inte förrän de har släppts ur sin fångenskap.
Frige Dawit! Frige Gui Minhai!
