Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Våga ta ett steg åt sidan

Framkallar medier rasism?Den frågan ställde radioprogrammet Medierna i helgen.På något sätt kändes det befriande att diskussionen inte längre handlar om det som Sverigedemokraterna länge hävdat, nämligen att medierna döljer någon slags "sanning" om invandringen.(Rättad)

TV4-reportern Gustaf Fridolin har i sin serie om "Vår mörka historia" bland annat tagit fasta på mediernas rasistiska budskap.

Dokumentationen i programmen är undermålig, svarade programchefen Jan Axelsson på SVT i Medierna. Men oavsett det är diskussionen viktig att föra.

Hur vi uttrycker oss när vi bevakar ett ämne kan ju vara helt avgörande för hur det kommer att uppfattas.

Annons Annons

Om vi i en nyhetssändning rapporterar om en flyktingvåg till exempel, så kan själva ordet ge en känsla av något hotande,
oöverstigligt. Utan att det är avsikten.

Det är lätt att hamna i språkliga fällor.

TT gjorde det i veckan med rubriken om "Invandrare ska lära sig våra värden". En snabb reaktion från kollegorna fick TT-chefen att backa och ursäkta sig för rubrikmissen.

Just så fungerar det när den politiska korrektheten är som bäst.

För visst är det sant, som Andres Lokko skrev i sin krönika i Svenska Dagbladet söndag den 8
november, att politisk korrekthet i grunden är något bra. Det är genom den som vi håller styr på främlingsfientlighet, homofobier, manschauvinism eller andra sorters förtryck.

Det är också symptomatiskt att det är just i debatter om invandringen som politisk korrekthet, PK, används som skällsord – från rasisterna.

Trots det är PK ett problem för journalister. När alla springer åt samma håll och tycker samma sak, så måste vi titta åt de andra hållen också. Vi måste förhålla oss kritiska även när alla verkar vara överens.

***

Det som förvånar är att vi trots det så ofta jagar nyheter i flock. De bästa reportagen, nyheterna och berättelserna får vi ju när vi följer vårt eget spår.

Som Hannes Råstam om Quickmålet. Så oerhört intressant det blir när en journalist tar ett steg åt sidan och försöker beskriva världen som den ser ut därifrån.

Det syns också tydligt vid nomineringarna av Stora journalistpriset. Det är det egna spåret som ger den bästa journalistiken.

Det kan man åstadkomma utan att ha tillgång till stora resurser. Även om resurser hjälper till, som när TV4s Per Hermanrud använder nio månaders research för att avslöja dunindustrin, eller när Aftonbladets Kristina Edblom och Kerstin Weigl berättar om männen som mördar kvinnor.

***

MINUSSTICK

 SVTs överskott ger sur eftersmak

SVT går mot ett överskott på 250 miljoner kronor i år. Det känns säkert bra för bolaget, som behöver extra pengar nästa år med prinsessbröllop, fotbolls-VM och vad det mer kan vara.

Men för de journalister som tvingats ut till osäkra anställningar, till bemanningsföretag, lägre löner med mera så är överskottet mindre roligt.

Det är de som betalat.

Det smakar surt.

***

 

PLUSSTICK

Goda nyheter från Danmark

Danska Journalisten nr 17 listar i sitt senaste nummer elva goda berättelser om allt som blivit bättre med journalistiken de senaste tio åren.

Bland annat påminner den oss om att utbudet aldrig varit större; tv-utbudet, nyhetsutbudet dygnet runt. Kontaken med publiken har förbättrats och designen på papperstidningarna har blivit flottare. Dessutom konstateras att det finns fler jobbmöjligheter än någonsin för journalister. Något att glädjas åt när det mesta handlar om krisen.

***

UTROPSSTICK

Murdoch backar från betalningar

Rupert Murdoch skjuter upp introduktionen av betalmurar på nätet.

Betalmurarna var tänkta att finnas på plats i juni nästa år, men nu kan han inte längre lova det. Orsaken är att det visat sig svårare än beräknat.

Kanske är det det faktum att såväl läsare som krönikörer lämnar Newsdays nätupplaga efter det att tidningen infört betalningsmurar, som gett mediemogulen kalla fötter. Det verkar dröja innan en ny hållbar affärsmodell på nätet ser dagens ljus.

Fler avsnitt
Fler videos