Våga vädra kalsongerna
Mannen som ringde var inte nöjd med hur männen i Mediesverige har det. Särskilt missnöjd är han med sitt eget liv – han får inga jobb. Mannen berättade att redaktionerna vill ha kvinnor, ”de tänker annorlunda” och att ingen ens frågar efter hans kunskaper. Han är ju man. Och ointressant.
Det ringde en man till redaktionen. Inget särskilt med det, det är ofta män som hör av sig till Journalisten (titta bara på debatten på sidorna 25 och 27 i papperstidningen – inte en enda kvinna. Och det är inte första gången).
Män uttalar sig ofta om medier och kallar sig för medieexperter och -analytiker. Det är svårt att hitta kvinnor med sådana titlar. Dessutom är urtypen för murvelhjälten fortfarande en tuff man, i enklare förpackning.
Men mannen som ringde var inte nöjd med hur männen i Mediesverige har det. Särskilt missnöjd är han med sitt eget liv – han får inga jobb. Arbetslös sedan ett tag men han tänker ändå inte söka något enda ledigt sommarjobb, som det glädjande nog annonseras om i Journalisten.
Som medelålders man 2006 får han inga vikariat. Trots att han har erfarenhet från reporterjobb runt om i Sverige. Mannen berättade att redaktionerna vill ha kvinnor, ”de tänker annorlunda” och att ingen ens frågar efter hans kunskaper. Han är ju man. Och ointressant.
bryt
Statistiken från AMS visar något annat, att det är fler kvinnor än män som är arbetslösa (fler kvinnor än män utbildar sig också till journalister).
Men den ringande mannen är envis: ”Det är klockren könsdiskriminering i den här branschen”. Han är övertygad om att det som gäller är det egoistiska kvinnoperspektivet men att det inte går att prata om. ”Att hävda detta officiellt skulle vara totalt självmordsmässigt”.
Han ogillar också kravet på en ”annan etnisk bakgrund än den typiskt svenska” – för vad är typiskt svenskt? Knypplande mor bakom snusande far på skotern?
Det här samtalet skulle jag inte ha tänkt så mycket på om jag inte tidigare hört klagomål från andra män. Om minskade inkomster, svårare att få uppdrag, för dem som redan så att säga finns på redaktionerna. Alltså vita medelålders, ja ni vet.
Än så länge är det mest ett muttrande men om några vågar säga det, är det säkert fler som tycker samma sak. Med andra ord: upp med kalsonger på bordet. Det är dags att vädra.
bryt
Jag tror på balansering och särskilt en platsannons gör mig glad. Sveriges Television söker en redaktör till nyhetssajten och skriver: ”Vi vill spegla och granska hela samhället. Därför vill vi ha medarbetare som representerar ett brett spektrum av livsstilar och bakgrunder. Erfarenhet eller kunskap om olika kulturer och religioner samt språkkunskaper är meriterande.”
Klokt och välformulerat. Om svenska massmedier verkligen ska spegla samhället av i dag är det kunskaper, insikter och tvärtomiga sätt att tänka som behövs, för att kunna göra god och modern journalistik. Vilket också i förlängningen kräver ett nytt svar på frågan: vad är en nyhet?
Mannen som ringde har inte så stor chans att få jobb om han konspirerar om kön och etnicitet. Det blir han bara bitter av. Smartare är att bli bättre på det som saknas: varför är det fortfarande svårt att få tag på journalister som talar ryska, arabiska, kinesiska?
”Erfarenhet eller kunskap om olika kulturer och religioner” – det är bara att sätta igång. Just i dag är det till exempel Al-Hijra eller Hedjra, nyår 1427 enligt islam. Hur har jag kunnat missa det?
ma@journalisten.se
PS: Är branschen fientlig mot män? Eller är det bara stollerier? Varför debatterar inte kvinnor mediefrågor? Mejla på!
