Väljarna vill inte banta public service
Public service framtid verkar inte bli den valfråga som den kunde blivit. Kanske beror det på att de som vill skära ner och kraftigt förändra inte har väljarna med sig i frågan. Svenska folket visar i undersökning på undersökning att deras förtroende är högt, och att de inte vill ha ett smalare public service.
Sverigedemokraternas Angelika Bengtsson sade till exempel i Journalistens debatt i Almedalen att partiet älskar public service. Men att de ändå vill göra om uppdraget och dra ner på kostnaden. Hon svor sig också fri från alla jämförelser med Viktor Orbáns mediepolitik i Ungern.
Det ska nog mycket till för att det ska ske något drastiskt efter årets val, oavsett vilken partikonstellation som kommer att regera.
Public service höga förtroende hos allmänheten verkar vara ett starkare skydd än till och med ett ökat grundlagsskydd.
* * *
159 personer som benämner sig som journalister kandiderar i valet. Alla riksdagspartier är representerade och även en hel del lokala partier. Finns det något problem med att journalister kandiderar i valet? Det skulle det kunna göra, men journalister har förstås samma yttrandefrihet och rätt att engagera sig politiskt som alla andra.
De flesta av oss funderar ibland på om vårt engagemang i den ena eller andra föreningen, gruppen, kan påverka eller förstöra tilliten till vårt arbete. Beroende på var man jobbar och vad man jobbar med kan vissa engagemang vara mer känsliga än andra. Om man bevakar politik pratar man med sin arbetsgivare om man tänkt kandidera i valet, så man kan få andra arbetsuppgifter under en tid.
Vi är proffs och ska ha integritet som hindrar vår egen uppfattning att påverka jobbet.
I vår undersökning (publicerad i sin helhet på Journalisten.se) har mer än hälften av de som står på valsedlarna sina aktiva år bakom sig, ytterligare en del jobbar i dag med annat.
Av de som kandiderar är flest engagerade för Socialdemokraterna. Men ser man till andelen kandidater och jämför med de senaste opinionsundersökningarna över väljarstödet är Socialdemokraterna procentuellt underrepresenterade, liksom även Sverigedemokraterna och Moderaterna. Överrepresenterade är enligt samma jämförelse Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och i någon liten mån även Kristdemokraterna.
Det säger förstås inget om hur journalister röstar, eller var vi som kår står politiskt. På Journalisten.se kan du läsa om varför några av de journalister som kandiderar gör det.
* * *
I förra veckan stod Henrik Evertsson inför rätta igen för sin Estoniadokumentär. Oavsett att dokumentären diskuterats för sitt innehåll, måste det vara självklart att man som journalist inte ska straffas för att man försöker undersöka en så allmänviktig fråga som vad som hände med Estonia. Åtalet mot Henrik Evertsson och vrakexperten Linus Andersson borde aldrig ha väckts.
STICK
KLÅFINGRIGT INGREPP AV SR
Marie-Jeanette Löfgren, ansvarig utgivare för P1s Sommar, beslutade att klippa bort en del av Hana Al-Khamris sommarprat. Det borde inte vara dramatiskt, en redaktör måste ju kolla att innehållet är korrekt och att det inte strider mot pressetik och lagar. Men i det här fallet är det en jämförelse mellan saudiska och svenska kungahuset om kvinnlig tronföljd det handlar om. Det verkar varken ha varit förtal, eller annat som faller utanför lag och etik. Ett klåfingrigt, ängsligt och väldigt onödigt ingrepp av SR.
VI MÅSTE FORTSÄTTA FÖRSVARA RUSHDIE
Attacken på författaren Salman Rushdie påminde oss om att attackerna mot yttrandefriheten i världen pågått i decennier. Tack och lov överlevde han, men han har levt med en dödsdom i 33 år för att han skrivit en roman. Jag önskar att det fanns en quickfix som kunde förklara för personer med auktoritär tro eller uppfattning, varför yttrandefrihet och demokrati alltid är bättre. Men någon sådan finns inte. Vi får helt enkelt försvara och poängtera betydelsen av den rätten så ofta vi kan och låta argumentens styrka övertyga i längden.
