Var finns dagens blinda fläck?
Det är förstås bra att såväl Yrsa Stenius som Göran Lambertz och Sven Å Christianson också kan yttra sig om Kevinfallet. Det är när alla tycker exakt likadant, som rättsskandaler kan inträffa.
Däremot är det obegripligt hur man efter att ha sett de två barnen vrida sig i förhörssoffan, ropandes efter mamma, kan tycka att det är mediernas drev som är problemet.
Tvärtom är förstås mediernas granskning själva lösningen. Ingen annan skulle ha kunnat ge Christian och Robin upprättelse.
Kevinfallet visade sig vara lika fyllt med rättsvidriga inslag som fallet Quick. Även där var det granskande journalistik som visade på grova felaktigheter i processen.
Några har kritiserat Dan Josefsson för att dokumentären om Kevinfallet är för snygg och dramatiserad. Det är småaktigt tycker jag, dramaturgin, upplägget, berättartekniken gör att kärnan i kritiken blir tydligare. Det öppna såret blottläggs och vi kan alla se vad som har hänt.
Utredningen är upptagen på nytt, förhoppningsvis hitta man Kevins verkliga mördare. Den oskyldigt drabbade familjen kan leva ett rikare liv.
Men vad finns det mer att lära av Kevinfallet? Var finns dagens blinda fläck inom rättsväsendet, drabbas just nu någon oskyldig?
Kanske, men i så fall vet jag att det inte är rättsväsendet självt som kommer att upptäcka det, utan en misstänksam, grävande reporter, som inte ger sig förrän sanningen kommit fram.
***
Flera små redaktioner verkar ha svårt att få vikarier samtidigt som antalet sökande till utbildningarna minskar. Det gäller särskilt dem som ligger långt från storstäderna. Det är långsiktigt ett rejält bekymmer. Men det är inte konstigt.
Medier och journalister har under många år haft dåligt självförtroende och det de flesta vet om branschen är att den är skakig och osäker.
Villkoren för journalister är i dag alltför dåliga. Framförallt handlar det om möjligheten att komma in på arbetsmarknaden på riktigt. Korta osäkra anställningar avlöser varandra, stelbenta hierarkier glömmer bort att lyssna på medarbetarna.
Incitamentet för att bli journalist är ofta att man vill göra skillnad och berätta sanningar. Med sådana medarbetare krävs lyssnande arbetsledare.
När unga begåvningar inte längre söker sig till kåren, så är det en tydlig signal till medieledarna att förbättra villkoren.
I punktform till exempel:
- Sluta lasa ut medarbetare, lasa in i stället
- Ge dem fasta tjänster
- Ge dem en lön som är rimlig
- Ge dem goda arbetsvillkor
STICK
KLOK FÖRSÄLJNING
Det var klokt av Mats Qviberg att sälja Metro. Han hade gjort sig omöjlig som ägare efter sina uttalanden.
Blir allt frid och fröjd på Metro nu? Knappast, men redaktionen och tidningen slipper i alla fall att hantera just Mats Qviberg, men både Christen Ager-Hanssen och Staffan Erfors har en del att bevisa innan Metro kan återfå sitt förtroende hos läsare, samarbetspartners, redaktion och annonsörer.
ORIMLIG POLITIK
VTs personalpolitik är inte rimlig. När en medarbetare som Magnus Nilsson (sidan 6) har arbetat i nio år och ändå inte fått någon fast tjänst så är systemet felaktigt. Man måste kunna hitta en bättre lösning än att stapla osäkra anställningar på varandra. Visst kan man förstå att det till enstaka program behövs tillfälliga lösningar; Melodifestivalen, VM. Men det kan inte gälla i den omfattning som nu sker. Enligt uppgift pågår samtal om laskretsar just nu. Kanske det kan vara en framkomlig väg.
SVT måste börja ge sin personal rimliga möjligheter att bli anställda.
