Varning! Jag är på väg!
Drevet mot drevet rullar vidare. Kritiken mot ministerjakten gnäller i spalter och till tittar-, lyssnar- och läsarombud.Att journalister blir kritiserade är inget ovanligt. Tvärtom.
Drevet mot drevet rullar vidare. Kritiken mot ministerjakten gnäller i spalter och till tittar-, lyssnar- och läsarombud.
Att journalister blir kritiserade är inget ovanligt.
Tvärtom.
Att journalister tycker att de gör rätt är inte heller något ovanligt. Trots det är journalister sällsynt överens om att ministerdrevet var sant, relevant och intressant.
Att journalister är överens är i stort sett bra, till exempel inför avtalsrörelsen. Men för övrigt önskar jag att journalister inte hade så många saker att vara samstämmiga om.
En efter en tycker att det finns stora problem på dagens arbetsplatser. Journalistiken är utsatt för hot och framtiden ser mörk ut. Även om det har skett en del förbättringar under de senaste åren.
Det här vet jag genom den enkät Journalisten gjorde bland de klubb- och distriktsordföranden som var med på upphovsrättskonferensen i oktober.
Listan på det som blivit sämre är mycket längre än listan på det som blivit bättre.
Här är de värsta problemen 2006: stressen, vikarieträsket, ägarnas vinsthunger, hotad upphovsrätt, svagt fackligt engagemang, lönestagnation, löneskillnader mellan stad och land, personliga hot, minskad yrkesstatus, för få betalande konsumenter av medierna, informationsklyftan, innehållslig likriktning, textreklam och överflödet av journalister.
Några skriver i enkäten: ”Osäkra journalister är i förlängningen ett hot mot demokratin”, ”En hel generation journalister valsar runt i vikariekarusellen” och ”Vi måste bemästra vår iver att bräcka varandra med smaskiga storysar och försäkra oss bättre om att vi inte går någons ärenden eller slår sönder livet för någon stackare för en förstasida”.
På plus finns främst den tekniska utvecklingen under de senaste tio åren. Liksom att innehållet i Journalisten blivit så mycket bättre.
De som svarade på enkäten fick också uppge vem som är den bästa journalisten i dag. Många svarade i stil med ”alla som trots skitlöner skriver lysande artiklar”, ”hela den grå massan som ringer ett samtal till” eller ”alla anonyma lokalredaktörer”. Flera röster fick Mustafa Can, Mats Knutson, Gellert Tamas, Janne Josefsson, Paul Hansen och Cecilia Uddén men även Uppdrag Gransknings hela redaktion, Elin Berge, Karl Melander och Maja Aase(!).
Vi har också fått en hel del förslag på vad Journalisten ska bevaka. Men framför allt slogs jag av en enkel tanke: här sitter vi och skriver om er utan att vi vet hur ni har det. Egentligen.
Därför ska jag från och med nu besöka redaktioner flera gånger om året. Ta chansen, sätt mig att läsa telegram, ringa poliskollar, snabbredigera ledarsidor eller diskutera upphovsrättsavtal.
Jag vill veta hur Journalisten ska göra för att inte bara vara Sveriges bästa medietidning utan även Sveriges bästa yrkes- och facktidning.
Vem vill ha besök? Mejla ma@journalisten.se
Jag osäkrar block och penna.
ma@journalisten.se
BRA
Sven-Gunnar Johansson
Här är en man som vet vad han skriver om. Och som gör det enkelt och klarsynt. Sven-Gunnar Johansson är senior reporter på Dagens Samhälle. Sista sidan i papperstidningen är hans och bylinebilden visar en herre i beige kavaj med händerna i fickorna.
Jag läser alltid Sven-Gunnar Johansson först i tidningen, eftersom han med ett redogörande lugn hittar nya politiska tankar i samhällsdebatten.
Erfarne Sven-Gunnar Johansson gör det som är så svårt. Han snabbar på den stillsamma eftertanken.
DÅLIGT
Knasiga infall
Ska det verkligen vara så här? Ska avtalstiden för public service halveras, bara genom ett infall? Som inte tas tillbaka?
Är infall den nya sortens statliga utredningar? Bland alla klagande röster hördes i helgen Bengt K Å Johansson, ordförande i Kommittén om radio och TV i allmänhetens tjänst. I SvD undrar han ”kan man göra så här?” och beskriver sig själv som ”en smula chockad”.
Frågan är väl också: ”Vad säger folket om en regering som tycker att infall är en klok, politisk strategi?”
ÄNTLIGEN!
Genombrott på nätet
Johan Ehrenberg blev så inspirerad av alla röster på journalisten.se att han skrev en debattartikel, som trycktes av Aftonbladet i söndags. Och svarsresultatet på vår förra webbfråga ”Vem vill du se som ny medieminister?” är intressant. Vad skulle hända med socialisten Ehrenberg (37 procent av rösterna = vinst) vid rodret? I boken Medieetik under debatt skriver han: ”Jag förbannar dem som gömmer sig bakom journalistens roll av objektivitet och saklighet när de i själva verket bara sprider åsikter och ideologi”. Ingen inställsamhet där inte.
