Värre än radskriveri
Vi har lärt oss att ta den nästan för given. Vår tryckfrihetsgrundlag känns lika gammal och helig som Sverige självt. Men just nu är den hotad från flera håll.
Korta journalistvikariat skapar otrygghet, EU ifrågasätter offentlighetsprincipen, PO tror på inskränkningar i samma princip, allt högre röster höjs till försvar för den personliga integriteten mot tryckfriheten.
Så det är dags att ringa i varningsklockorna till försvar för journalistiken och för tryck- och yttrandefriheten.
_ _ _
I januari tillsatte regeringen en utredning som ska undersöka om man i längden bör behålla dagens grundlagsfästa regler om tryck- och yttrandefrihet.
Om detta hot och som ett försvar för tryckfriheten har Studentlitteratur gett ut antologin Till tryckfrihetens försvar – en ögnasten i ett fritt rike. Redaktörer är Anders R Olsson och Lars-Gunnar Liljestrand.
Bland försvararna finns publicisterna Anders Ehnmark, Arne Ruth, Anders R Olsson, Nils Funcke, Jan Myrdal samt advokater och andra yttrandefrihetskämpar.
De är oroliga för vad utredningen ska leda till och varför den är tillsatt.
De yttre förklaringarna till utredningen låter nog så förföriska: att utreda en modernare grundlag som garanterar tryck- och yttrandefrihet. Den ska dessutom i bästa fall bli teknikoberoende.
Visst låter det bra?
Problemet är att TF, tryckfrihetsförordningen, har sin styrka bland annat i att den är gammal, flera hundra år. Den har i omgångar förstärkts och förändrats och fått den tyngd den har just därför. Ibland pratas det förklenande om den som ett lapptäcke. Nils Funcke skriver så riktigt i antologin: "Vad är det för fel på lapptäcken? Och i synnerhet med ett lapptäcke med anor. Omsorgsfullt har ruta sytts till ruta (…) När något slitits ut eller blekts har riksdagen sprättat och sytt i en ny lapp."
Anders Ehnmark uttrycker det så här: "Om någon i USA föreslog att konstitutionen skulle moderniseras så att nuvarande egendomligheter försvann, dvs skrivas om, skulle det bli ett jävla liv. Det känns fint. Reporna är heliga där. Gamla strider gör texten exakt och hållbar. Modernisering gör den tom och skör."
Anders R Olsson går igenom vad som egentligen sägs i direktiven till grundlagen. Hans slutsats är: "Ur denna soppa av motstridiga löften och argument kan inget gott komma ut. Uppenbarligen står nu meddelarskyddet och censurförbudet på spel."
_ _ _
Det jämförs med radskriveri, en styggelse fram till 50-talet, men faktum är att Nyheter24s lönesystem, där webbjournalister får betalt efter hur många klick deras artikel får, är mycket farligare än så.
När antalet klick ska avgöra lönen, så kan nämligen kompetens och etik vara en belastning i stället för en resurs.
Visst ska man lita på sina läsare, men man är ju naiv om man inte tror att lite skvaller, kändisar, spekulationer och sex genererar mer klick än en sansad artikel om ett politiskt beslut. Hur garanteras pressetiken, om reportern genom att vrida lite extra på rubriken, skruva ingressen lite mer, får högre lön? Hur lätt är det inte att falla för lockelsen att ibland gå över gränsen för att barnen behöver nya skridskor?
Självklart ska journalister lyssna på sina läsare/lyssnare/tittare. De styr ju redan i dag de flesta medieföretags ekonomi. Men det går inte och borde inte få vara så att journalistisk kvalitet krymps ihop till att bara betyda "läst av många". Systemet urgröper den journalistiska integriteten och bedrar folk att tro att journalistik kan reduceras till en enkel handelsvara.
Råddigare utan huvudavtal
Det blev inget huvudavtal. Och lika bra är kanske det. En kompromiss med arbetsgivarna om las och strejkrätten hade kanske varit sämre. Däremot kommer avsaknaden av huvudavtal förmodligen göra nästa avtalsrörelse riktigt råddig. LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin kommenterade arbetsgivarnas avhopp från förhandlingarna: "Vi ville stärka kollektivavtalet. De ville stärka arbetsgivarmakten."
Ytterligare en Bonnier-man
Nu har Jonas Bonnier tillsatt ännu en chefredaktör, och ännu en gång blev det efter en långdragen process en intern kraft. Och än en gång blev det en man mellan 30 och 40 år.
I höstas tillsattes Daniel Sandström på Sydsvenskan, 40 år och Peter Wolodarski, 30, blev politisk redaktör på DN. Nu har Thomas Mattsson, 37, blivit chefredaktör på Expressen.
2006 utsågs Thorbjörn Larsson, då 61, till chefredaktör på DN (innan Jonas Bonnier tog över) och på Stockholm City sitter Mikael Nestius, 47. Månne finns det inga kompetenta kvinnor som aspirerat till dessa poster, men lite märkligt är det väl ändå att detta uttalat liberala företag misslyckats så med jämställdheten på sina toppositioner?
Hård kritik mot FRA-förslag
JK Göran Lambertz vill öppna för att FRA även ska få avlyssna inhemsk data- och teletrafik.
I sitt remissvar kritiserar han också förslaget till en ny specialdomstol. Nu är remissrundan slut och kritiken har varit hård. När propositionen om FRA läggs i maj måste lagen ha förändrats i grunden.
