Vårt behov av hjältar
När jag i natten såg Stenbecks raketer tänkte jag: vid avfyringsrampen står en vinnare. Ett par veckor har gått sedan dess. Bilden av Stenbeck som en framgångsman har ytterligare förstärkts. Stenbeck är hjälten hela dan som rycker in och håller ett klantigt och tråkigt Telia under armarna. Och det är smart av Stenbeck att samtidigt tjäna miljarder på det. I medierna förekommer allt oftare en mer eller mindre uttalad beundran för affärsgeniet Stenbeck.
Det fanns en tid när jag inte var förtjust i symbolhandlingar. Äktenskapet var en förlegad institution och alltför stora hyllningar av födelsedagsbarn och avlidna skulle man akta sig för. Man borde inte heller överdriva betydelsen av ett nytt år; det var ju bara sifferexercis att ett år övergick i ett annat.
Men min förståelse för symbolik har blivit större. Kanhända beror det på att vardagarna på något vis har planat ut och att behovet av att markera avbrott och höjdpunkter därför har blivit viktigare. I åldrandet ligger förbannelsen att så mycket i livet tycks vara upprepningar och man tycker sig ha varit med om det mesta förut.
Det är naturligtvis i grunden en vanföreställning eftersom allt som sker är unikt i någon mening, problemet är att det inte alltid känns så.
Tillblivelsen av ett nytt år har för mig kommit att bli en angelägen händelse att uppmärksamma. Tolvslaget firade familjen i Observatorielunden i Stockholm. Vi stampade kring i ganska nyfallen snö och runt om oss for raketer och korkar.
På avstånd kunde vi skymta ett av tidernas största fyrverkeri: det som Jan Stenbeck iscensatte från Skeppsbron. Det var en mäktig uppvisning av en allt mäktigare person.
För ett ögonblick gick mina tankar till en kamrat som tidigare på dagen ringt mig för att önska ett gott nytt år. Själv visste han inte riktigt vad han kunde vänta sig av 2001. Strax före nyåret hade han fått beskedet att hans arbetsplats skulle försvinna, han hade jobb på Stockholm News.
Hur känns det? Ja, den nötta frågan föll ur mig. Det ordnar sig. Jag hittar säkert något annat. Men jag känner en sorts sorg, en sorg över att tidningen läggs ner just som vi börjat komma igång. Vi borde ha fått mera tid på oss. Sade min kamrat.
Som en ödets ironi såg han att han lämnat ett jobb på ett Stenbeckföretag för Stockholm News. Och att det var just Stenbeck som genom satsningen på Everyday i hög grad såg till att jobbet på Stockholm News gick förlorat några månader senare. Nedläggningsbeslutet kastade givetvis skuggor över nyårsfirandet hos min kamrat.
När jag i natten såg Stenbecks raketer tänkte jag: vid avfyringsrampen står en vinnare.
Ett par veckor har gått sedan dess. Bilden av Stenbeck som en framgångsman har ytterligare förstärkts.
Stenbeck är hjälten hela dan som rycker in och håller ett klantigt och tråkigt Telia under armarna. Och det är smart av Stenbeck att samtidigt tjäna miljarder på det. I medierna förekommer allt oftare en mer eller mindre uttalad beundran för affärsgeniet Stenbeck.
Ibland blir intrycket att det är en sorts ikonisering som pågår.
Mänsklighetens behov av hjältar och ikoner är stort.
Beundran är en sak, tillbedjan en annan.
Chefredaktör
