Vässa argumenten
Förra veckan fick jag ett mejl med en fråga: Inte finns det väl journalister som tycker att det är Vilks eget fel att han utsätts för attacker? Min spontana reaktion var: Nej, så klart inte.
Men så läser jag på nytt igenom en del av diskussionen som varit efter Paris- och Köpenhamnsattackerna och blir lite tveksam.
När Ann Heberlein på SVT.se/debatt faktiskt skyller attentaten mot Lars Vilks på honom själv, så kan det vara första steget på ett sluttande plan. Hon skriver ”I helgen fick två människor sätta livet till som en konsekvens av hans rätt att tänja på konstens gränser.”
När vi skyller på offret, så blir konsekvensen orimlig, tänk våldtäkt, mord. Att fördöma någon annan än de som begår brotten är förkastligt.
Vem skulle skylla Alexandra Pascalidou för de hot som hon får ta emot? Hoten och hatet som i dagarna gjort att hon funderar på att lämna sitt uppdrag som programledare på Ring P1.
Det är lika orimligt som att hävda att de ansvariga för Sajtkoll.se får skylla sig själva, när de nu lagt ner efter att de blivit hotade.
Det är avskyvärt att folk vill tysta andra genom hot och våld. Jag hoppas av många skäl att Alexandra Pascalidou orkar komma igen. För det handlar inte bara om hennes yttrandefrihet. När du med våld och hot begränsar någons yttrandefrihet, så begränsar du allas.
Svaret till mejlaren blir förstås ändå att journalister och andra publicister vet att det inte är Vilks fel att han blir attackerad. Men jag tror att vi måste vässa våra argument, när det uppenbart finns debattörer som inte alls ser det som lika självklart.
***
Enigheten kring detta är lika viktigt som att de journalister som ger sig ut i världen för att bevaka svårgenomträngliga områden, har vårt stöd.
Dawit Isaak, Martin Schibbye, Johan Persson, Magnus Falkehed, Niclas Hammarström, Joakim Medin är svenska journalister som fängslats för att de gjort reportage där det varit farligt.
Det de gör och har gjort är viktigt. Men även de ifrågasätts. De kallas naiva, eller äventyrare. En del menar till och med att de får skylla sig själva när de fängslas. ”Vad skulle de där att göra, alla vet ju att det är farligt i Syrien, Etiopien, Eritrea?”
Ja, precis. Alla vet att det är farligt, och just därför är behovet av att få ut berättelser därifrån ännu viktigare.
Att kritisera journalister som vågar ge sig in i farliga områden är hopplöst feltänkt. Bättre då att stötta dem på alla sätt vi kan.
***
Dagbladet i Sundsvall lades ner i helgen. Halveringen av redaktionen för två år sedan ledde till en kraftig läsarflykt och det fanns enligt ägarna inte längre möjlighet att ge ut den 115 år gamla tidningen.
Sundsvall har fortfarande en tidning kvar, som granskar och bevakar kommunen. Det är mer än många andra städer i Sverige har. Om något gott kan komma av en tidningsnedläggning, kan det kanske vara att den tidning som blir kvar blir starkare. Läsarna har tydligt visat att de inte accepterar en urvattnad produkt, hoppas ägarna tar den varningen till sig.
STICK
GRÄVINSPIRATION
Den 20-21 mars är det dags för Gräv i Jönköping. 28 välförtjänta avslöjanden är nominerade till guldspadar. Det är en av årets höjdpunkter, ett av de tillfällen då man stärks i övertygelsen om betydelsen av bra journalistik. Kris eller inte kris i branschen – så hoppas jag att cheferna ute i mediebranschen släpper iväg många till seminariet för att låta dem förkovra sig och inspireras av andra.
GRÄV-SHOW
Özz Nujen, Helle Klein, Lena Sundström och My Vingren deltar i Grävseminariets Late Night Show, i ett panelsamtal om yttrandefrihet. Hoppas att signalen blir tydlig därifrån, att yttrandefriheten måste värnas, även när man inte står bakom åsikterna som yttras.
