Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Vi måste reparera förtroendet för medierna

Förtroendet för press, radio och TV sjunker. 2009 nådde medierna sin lägsta notering sedan 1997, enligt Medieakademins förtroendebarometer.41 procent har förtroende för radio/TV, 26 procent för dagspress. 1997 var siffrorna 61 respektive 32.

Men det är stora skillnader mellan olika medier. Medan förtroendet för DN ligger högt, 57 procent av svenskarna har stort förtroende för den stora morgontidningen, så har förtroendet för Aftonbladet sjunkit ner till 14 procent. 2001 hade 31 procent av svenskarna förtroende för kvällstidningen.

Inom TV-branschen är siffrorna lika
varierande. SVT har skyhöga 72 procent, medan bara 41 procent har förtroende för TV4. För tio år sedan hade TV4 och SVT ungefär lika högt förtroende hos befolkningen, enligt barometern.

Annons Annons

Bara 15 procent har förtroende för TV3.

Allra högst förtroende har Sveriges
Radio med 79 procent.

Topp fem på förtroendebarometern är; Sveriges Radio, 79, Ikea, 75, SVT, 72, Universitet/högskolor, 64, Dagens Nyheter, 57. De fem med lägst förtroende är TV3, 15, Aftonbladet, 14, Arbetsförmedlingen, 11, Piratpartiet, 8, och Sverigedemokraterna, 5.

Tyder siffrorna på ett allmänt misstroende mot journalistik? Jag tror inte det. Snarare visar barometern att människor inte litar på vissa medier eller vissa uttryck för journalistik. Den så kallade tabloidiseringen leder uppenbarligen till ett minskat förtroende.

Professor Lennart Weibull, som är en av dem som står bakom undersökningen,
säger till Medievärlden.se: "Stora bilder och rubriker tenderar att leda till att förtroendet minskar."

Att själva formen skulle minska förtroendet låter lite väl enkelt. Nog är det väl innehållet som är det väsentliga? Och bilder borde väl om något öka förtroendet för innehållet.

Oavsett det, så visar Medieakademins förtroendebarometer att mediernas förtroendekapital börjat urholkas och det är väsentligt att göra något åt det.

***

Tidigare TV4-journalisten och juristen Trond Sefastsson har de senaste veckorna stått inför rätta i hovrätten, misstänkt för grovt mutbrott. Han dömdes för mutbrott i tingsrätten. Det mediala intresset har varit svalt. Ändå handlar det enligt åklagaren om att försvara allmänhetens förtroende för den fria journalistiken i Sverige.

I sin iver att bevisa sin oskuld har Trond Sefastsson ifrågasatt om det överhuvudtaget finns en fri journalistik i Sverige. Det är synd att han går så långt. För att klara sitt eget skinn, svärtar han ner en hel yrkeskår, som varje dag bevisar just den fria journalistiken.

Det är extra synd eftersom Trond Sefastsson för bara några år sedan var en av Sveriges mest firade journalister, en hjälte.

Åklagaren har inte kunnat visa att Trond Sefastsson tagit emot pengar för att göra ett TV-program. I stället försöker hon bevisa att de som betalat pengar till honom trott att det skulle bli ett program. Trond Sefastsson menar ju tvärtom att han fått pengar för att göra en juridisk utredning.

Att Trond Sefastsson blandat ihop sina roller som jurist och journalist är uppenbart och strider emot spelreglerna för press, radio och TV. Men åklagaren går för långt när hon använder våra frivilliga överenskommelser som bevis.

Spelreglerna användes också i förtalsrättegången mot Lasse Winkler, chefredaktör på Svensk bokhandel.

Under rättegången har författaragenten Niclas Salomonsson försökt att visa att Lasse Winkler inte haft fog för flera påståenden om honom i en ledare i Svensk bokhandel.

Lasse Winkler, försöker å sin sida visa att han haft goda skäl för sina påståenden.

Jag hoppas att det inte är så här förtroendet för journalistiken ska försvaras, genom jurister i rättegångssalar som använder våra spelregler som bevis.

 

Fotnot 1: Rättegången mot Lasse Winkler fortsätter den 18 november. Dom mot Trond Sefastsson faller 12 januari.

Fotnot 2: I min förra ledare påstod jag att Andres Lokko skrivit en krönika i Dagens Nyheter, rätt tidning ska förstås vara Svenska Dagbladet. Jag
beklagar misstaget.

 

LEDARSTICK

+

Priserna sporrar till nya stordåd 

Det roligaste med journalistpriser är att de påminner oss om all den goda journalistik som görs. I förra veckan delades minst tre viktiga priser ut: Stora journalistpriset, Scanpix Stora fotopris och Miljöjournalistpriset.

Jag tror att priserna sporrar oss till ännu bättre insatser även om det åtminstone i år var lite väl tunnsått med pristagare från de mindre redaktionerna. Är det alla neddragningar som nu ger utslag?

 

!

Uppmärksamhet kan rädda Dawit 

Den massmediala uppmärksamheten har räddat den svenska journalisten Dawit Isaaks liv. Det menar i alla fall brodern Esayas Isaak.

Under utdelningen av Stora journalistpriset frågades han ut om vad han trodde om Dawit Isaaks framtid, Esayas svarade att han
i dag inte ens vet var Dawit befinner sig. Dawit Isaak har nu varit fängslad i över 2990 dagar. Hans enda brott är att ha gett ut en tidning i Eritrea. Diktaturen där vägrar att släppa honom fri. Vad som krävs för ett frisläppande verkar ingen veta. Att vi inte glömmer honom är väsentligt.

 

+

Viktigt steg i EU för Dawits öde

EUs nya initiativ att låta en före detta kommissionär personligen åka till Eritrea för att kräva Dawit Isaaks frisläppande är ett stort steg framåt. Lite märkligt är det att den svenska regeringen
ännu inte skickat vår utrikesminister i samma ärende.

Fler avsnitt
Fler videos