Vi ska kunna väcka starka känslor
Det är uppenbart att vi måste komma till rätta med näthat och andra kränkningar på nätet.
Den statliga utredningen Integritet och straffskydd kom i förra veckan med flera förslag för att uppnå det: utökad rätt till brottsskadeersättning, utökat straffansvar för personer med elektronisk anslagstavla, vidgad ofredandebestämmelse, ett utökat ansvar för olaga hot och en ny straffbestämmelse för olaga integritetsintrång.
Effekterna av dessa är svåra att se i nuläget. Men bland förslagen finns också en utökning av ärekränkningsbrotten, som kommer att innebära inskränkningar i Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen.
Inskränkningen uttrycks i utredaren Gudrun Antemars debattartikel i Dagens Nyheter den 3 februari:
”Ärekränkningsbrotten ska skydda anseendet, självkänslan och värdigheten.” Och i lagtexten förslås ordalydelsen: ”ägnat att kränka den andres självkänsla eller värdighet.”
Det är en väldigt vid definition. Ja, snart sagt vad som helst kan rymmas i den. Framförallt i det samhällsklimat vi nu har, där allt fler känner sig kränkta av allt mindre.
Vi har kunnat ta en bred yttrandefrihet för given, men med denna skrivning kan brottskatalogen i TF och YGL utökas på ett oroväckande sätt.
Enligt utredningens förslag ska det vara okej, alltså straffritt, att lämna dessa uppgifter om det är ”försvarligt”. Därmed tänker man sig nog att pressfriheten ska skyddas. Att väcka debatt, eller påvisa felaktigheter är ju sådan försvarlig uppgiftslämning.
Men utredningens förslag lämnar stort utrymme till jurister att avgöra var yttrandefrihetens gränser går. Vad är värdighet och självkänsla? Hur uppfattas den objektivt och subjektivt? Hur långt kan man gå i journalistiska sammanhang?
Risken är att det blir precis som min farhåga; denna utvidgning skulle påverka vårt samhälle allt för mycket. Hittills har vi varit överens om att vi måste acceptera och tåla en del för att diskussionen ska kunna fortsätta vara fri, för att yttrandefriheten ska vara så tillåtande som möjligt.
En debatt eller en diskussion ska kunna föras med högt i tak utan att man ska behöva snegla på ärekränkningsparagrafer. Vi ska kunna chocka, vara satiriska, väcka starka känslor och upprördhet. Även om det går någons självkänsla eller värdighet förnär.
Vår omhuldade TF fyller 250 år i år. Inte ska den väl firas med inskränkningar?
***
Under vintern har det framgått att Polisen vid flera tillfällen inte berättat ”vad som hänt”, när journalister frågat. Vår genomgång (sidorna 8-17) visar att detta sker nästintill slentrianmässigt.
Hanne Kjöller har i en nyutkommen bok visat att det inom Polisen finns en tystnadskultur, där de som inte är tysta kan straffas benhårt för sin ”illojalitet”.
Kanske dessa saker hänger ihop? I så fall borde Dan Eliassons kraftiga reaktion på hemlighållandet av polisuppgifter vara ett första steg mot förändring. Han blir i vår intervju ”vansinnig” av att höra att poliser mörkar för journalister.
Det blir jag också, så jag väljer att se hans uttalande som ett tecken på en snar förändring av Polisens tystnad.
PS:
Glöm inte att nominera Årets stilist. (Mejla ditt förslag till qr@journalisten.se, senast den 15 februari.)
Håll utkik efter omröstningen av Årets groda 2015, på Journalisten.se.
Kom och hälsa på oss i våra nya lokaler där vi är från 1 april.
