191 journalister sitter fängslade i Turkiet
För tillfället sitter 191 journalister fängslade i Turkiet, en mycket högre siffra än som tidigare rapporterats om. Listan har sammanställts av turkiska journalister som lever i exil i Sverige. ”Vi vill att våra kolleger ska få ett namn, ett ansikte.”
Det har figurerat olika uppgifter om antalet journalister som fängslats efter den misslyckade militärkuppen i Turkiet i juli förra året. Kommittén för skydd av journalister, CPJ, skriver att rör sig om 89, Reportrar utan gränser att det är runt hundra och Internationella journalistfederationen, IFJ, skriver 130.
Men Stockholm centre for freedom, SCF, har genom att intervjua anhöriga och sammanställa uppgifter från andra organisationer kommit fram till att den 29 december 2016 satt 191 journalister fängslade i Turkiet. 15 av dem är kvinnor. På sin hemsida publiceras SCF namnen på de fängslade. SCF har inte lyckats få fram namnet på 27 tidigare anställda journalister.
– Det var svårt att få fram namnen på de journalister som sitter fängslade. Familjerna vill ibland inte tala med oss. Även de som släppts var tveksamma, oroliga för konsekvenserna om deras namn kom ut, säger Abdullah Bozkurt, en av initiativtagarna till SCF.
Abdullah Bozkurt arbetade på dagstidningen Zaman och var byråchef för Zamans engelska edition i Ankara. Den 5 mars förra året stormade polisen in på redaktionen i Istanbul och staten tog över tidningen. Abdullah Bozkurt valde med familjen att fly till Sverige. Efter kuppförsöket anklagades 47 tidigare medarbetare på Zaman för samröre med kuppmakarna och tidningen lades ner.
De som fängslats får inte ta emot brev från anhöriga eller skriva brev till dem. De har heller inte tillgång till datorer som gör att de inte kan förbereda sitt försvar.
– Endast en gång i månaden får de ta emot besök. Om de anses ha misskött sig dras besöket in som straff, säger Abdullah Bozkurt.
Han vill att listan med de fängslade journalisterna ska leda till en diskussion om pressfrihet i Turkiet eftersom det i grundslagen står att landet har yttrandefrihet. Turkiet har ratificerat Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. SCF uppmanar Turkiet att följa de internationella åtaganden som undertecknats, att man respekterar vad som står i grundlagen och omedelbart friger de fängslade journalisterna.
– Vi vill att våra kolleger ska få ett namn, ett ansikte. Om de inte finns på denna lista är det som om vi har glömt bort dem. Nu säger vi: Vi har inte glömt er. Ni är våra kolleger. Varje fängslad journalist måste få uppmärksamhet, säger en kollega som varit med om att skriva rapporten med vill vara anonym.
85 procent av arresteringarna skedde efter det misslyckade kuppförsöket den 15 juli förra året. I åtalet mot dem står det att de är ”medlemmar av en terroristorganisation”, eller sysslade med ”spioneri”. Av de 191 som sitter fängslade anklagas 187 för att stödja den andlige ledaren Fethullah Gülen som lever i USA eller vara medlemmar i den kurdiska organisationen PKK.
– 21 av de åtalade har redan dömts, anklagade för att ha syssla med terrorism eller spioneri. Längden på straffen har ännu inte utdömts, men med tanke på de allvarliga brott de anses ha begått kan det rör sig från tio år till livstid, säger Abdullah Bozkurt.
De som sitter fängslade har svårt att finna advokater som är beredda att ta sig an deras fall eftersom de är rädda att själva utsättas för repressalier.
Antalet medier som regeringen stängt efter kuppförsöket är nu uppe i 187. På grund av att journalister avskedas, eller att tidningar helt enkelt har lagts ner, har enligt SCF närmare 30 procent av journalisterna i landet förlorat sina jobb. De journalister som svartlistats av regeringen kan inte få några andra journalistjobb. Även hitta annat att försörja sig på kan vara svårt eftersom arbetsgivare är tveksamma till att anställda dem eftersom de då är oroliga för att få problem och påstötningar från polisen.
De journalister som finns kvar i landet och jobbar på oberoende medier blir enligt SCF utsatta för dödshot, arresteringar, hatkampanjen, diskriminering och censur.
Enligt SCF är 101 journalister fortfarande eftersökta av polisen. De håller sig gömda eller har lyckats fly landet. Även de som valt exilen känner sig inte säkra. Regeringen kontaktar deras familjer, som ett sätt att tysta dem även då de befinner sig utomlands. När polisen inte kunde få tag i Bülen Koruce, chefredaktör för tidningen Yarin Bakis, greps hans hustru och fördes till fängelset. Där sitter hon fortfarande. Enligt ögonvittnen ska även sonen ha hotats med orden ” Nästa gång kommer vi att ta dig”.
– Jag har kolleger som lever i exil som alltid bär keps långt neddragen och odlat skägg så att de inte ska bli igenkända eftersom det finns sympatisörer till president Erdoğan som känner igen de som är kritiska och rapporterar hem, säger Abdullah Bozkurt.
SCF skriver att journalisterna i exil utsätts för smutskampanjer och har även fått ta emot dödshot via sociala medier från turkar i diasporan som stöder regeringspartiet APK. I september förra året publicerade den regeringsvänliga tidningen Sabha artiklar om var journalister i exil bor tillsammans med bilder och uppgifter om deras privatliv. Efter att artiklarna publicerats har journalisterna och deras familjer fått dödshot.
