AB-affären har satt sina spår
För ganska precis ett år sedan dödskraschade en brittisk mediekändis under en våldsam bilfärd i Parisnatten. Skvallerpressens älskling, Lady Di´s, tragiska bortgång gav upphov till en av de mest högljudda pressetiska debatterna någonsin. De under andra tider så trogna läsarna av den brittiska skandalpressen, ropade i sorg och vrede efter strängare regler för att dämpa framför allt kändisfotografernas framfart.
För ganska precis ett år sedan dödskraschade en brittisk mediekändis under en våldsam bilfärd i Parisnatten. Skvallerpressens älskling, Lady Di´s, tragiska bortgång gav upphov till en av de mest högljudda pressetiska debatterna någonsin. De under andra tider så trogna läsarna av den brittiska skandalpressen, ropade i sorg och vrede efter strängare regler för att dämpa framför allt kändisfotografernas framfart.
Här hemma nådde debatten kanske inte samma höjder, men utan tvekan gav sagoprinsessans död, många anledning att utdela ytterligare hugg mot den redan sargade svenska journalistkåren. Efter Dianas död och paparazzo-debatten, har vi haft vår egen AB-affär. En ivrig och till synes ganska naiv ung reporter släpps av sin lösnummerkåta redaktionsledning lös på en historia som man redan då borde ha insett innehöll väl många tveksamheter. Hotbilder och artiklar publiceras och vad som sen hände vet vi: Reportern åtalades, debatten om fejkade nyheter och journalisters ansvar rasade. Aftonbladets ledning försvarade sig med alla medel.
Tingsrättens frikännande av den unge reportern ska nu prövas i högre instans, och även om utgången troligen blir densamma har AB-affären redan satt sina spår.
”Tingsrättens frikännande av den unge reportern ska nu prövas i högre
instans, och även om utgången troligen blir densamma har AB-affären redan satt sina spår.”
På Aftonbladet, naturligtvis, och säkert också på Expressen, finns förstås åtskilligt att fundera över, inte minst ur pressetiskt perspektiv. Men inte bara där, varje journalist bör nu ställa sig frågor som: Hur undviker vi att utnyttjas? Vad är ett löp värt? Hur rymligt är mitt samvete? Vad vill jag, egentligen, med mitt yrkesval? Och hur ska förtroendet för oss journalister återupprättas? För oavsett om vi erkänner det eller inte har allmänhetens förtroende för medierna och journalistkåren med största sannolikhet nu fått sig ytterligare en knäck. Lite varstans får man som journalist hånfulla och raljerande kommentarer om ”fejkade nyheter”, lögner och låg trovärdighet. Det är kanske sånt man får tåla som journalist, men på sikt är det en mycket hotfull utveckling. Ett raserat förtroende för medierna och journalisterna, riskerar vårt existensberättigande.
För vad är meningen med allt slit om ändå ingen tror oss?
