ABs SD-bevakning urholkar förtroendet för journalistik
Debatten efter Jimmie Åkessons debattartikel har visat hur smärtsamt lite svenska journalister vet om Sverigedemokraterna. Det säger Sydvenskans reporter Niklas Orrenius i den första av flera intervjuer på Journalisten.se om ämnet. Han tror också att läsarna genomskådar Aftonbladets rapportering "som den kampanj det är".Foto: Anders Hansson
Niklas Orrenius har läst Aftonbladets nyhetssidor med olust den här veckan:
– Det klart att man ska slå fast där SD och andra politiker ljuger. Men problemet med SD är inte att varje enskilt fakta är fel. SD tar korn av sanning, ett här ett där, och sätter ihop dem till en fruktansvärd nidbild av muslimer.
– Ett exempel: SD pekar ut artiklar jag själv skrivit som källor till sina påståenden om muslimer. Vår granskande artikelserie "Haram – förbjudet i islams namn" från 2006 ger enligt SD "flera exempel på radikalisering bland unga muslimer". Och det stämmer ju. Men våra reportage gjorde också klart att de extrema utgjorde en liten minoritet. De delarna av serien passade inte SDs syften. Det är det selektiva seendet man bör sikta in sig på i granskningen. Annars förs diskussionen helt på SDs villkor, menar Niklas Orrenius.
– Det är som den klassiska fällan i att hamna i en debatt om hur mycket invandringen kostar samhället. Har SD rätt när de håller fram siffror som säger att det är svindyrt? Kanske inte. Men om det vore svindyrt då? Hade SDs människosyn varit okej då?
– Aftonbladet försöker på nyhetsplats antyda att SD är nazister, med liknelser till tyska ölhallar. SD är faktiskt inte nazister. Deras budskap är problematiskt ändå. Jag tror läsare genomskådar detta som den kampanj det är. Och jag tror att det urholkar förtroendet för journalistik generellt, att den inte går att lita på.
Vad tycker du om övriga mediers rapportering den här veckan?
– Det har blivit smärtsamt tydligt hur lite många vet om SD – både läsare och journalister. När man hör många på allvar hävda att "SD visat sitt rätta ansikte", då är det ett gigantiskt underbetyg till den samlade bevakningen av partiet de senaste åren. Retoriken i Jimmie Åkessons debattartikel var snarast nedtonad jämfört med hur det ofta låter på SD-möten.
– På kongressen i Ljungbyhed i helgen höll SD-höjdaren Kent Ekeroth ett tal som fick partikamraterna att resa sig och ropa "så jävla bra!". Ekeroth menade att muslimerna måste stoppas, annars kommer svenskar att "tvångskonverteras och leva som dhimmis, andra klassens medborgare, under förnedrande apartheid-lagar eller dödas". Det är middle-of-the-road i SD. Så har det låtit länge.
Hur borde svenska medier behandla och bevaka SD?
– Många inom mediebranschen tycker enormt illa om SD. Det är lätt att förstå. Men man får inte tappa omdömet. Om nyhetsjournalistikens främsta mål blir att bekämpa ett parti riskerar man att svika uppdraget: att berätta det som är sant, intressant och relevant, utan att snegla på konsekvenserna.
– När jag är osäker brukar jag tänka på mig själv som mediekonsument: vilken sorts nyhetsmedier vill jag ha? Sådana som berättar saker utan politiska baktankar, eller sådana som försöker styra mig?
– Motviljan mot partiet gör tyvärr att få vill ha att göra med SD. Därför granskas sällan kärnan: partiets politik. Det skrivs jättemycket om SD, men många journalister tassar runt partiet. De rapporterar hellre om andra politikers reaktion på SD.
