Allt du velat veta om Kremlfjäsk men inte orkat ta in

Nej, Kremlfjäsk är inte en by i Västerbotten, även om det kanske låter som det, som IDGs nyhetschef Marcus Jerräng twittrar. Det är Expressen Kulturs underfundiga beskrivning av hur man ser på konkurrenten Aftonbladet Kulturs förhållande till Ryssland.

Journalisten har den gångna veckan skildrat bataljen mellan kulturredaktioner och forskare. Debatten har inte stannat av, men har nått ett litet andningshål, vilket är ett ypperligt tillfälle för reflektion. Vad var det som hände egentligen? Finns det Putinagenter på svenska redaktioner? Har fascisterna tråcklat sig in på kultursidorna? Lugn, Journalisten reder ut allt.

Men om du inte orkar läsa hela den här artikeln följer här en sammanfattning:

Anklagelser mot Aftonbladet Kultur har dragits tillbaka och förtydligats. Det finns inga belägg för att Aftonbladet Kultur spridit desinformation eller för att medarbetare på Aftonbladet Kultur är ryska agenter eller tar order från Kreml, eller att de har aktivt samröre med ryska fascister. Det finns däremot belägg för att Aftonbladet Kultur hade en mer Ukrainakritisk bevakning 2014 än många andra stora kulturredaktioner, vilket åtminstone delvis skulle kunna förklaras med att Aftonbladet Kultur är vänsterorienterad och regeringen i Ukraina efter revolutionen hade inslag av högerextremism.

Nå, då tar vi det från början. Det hela började med att Martin Kragh, docent vid Centrum för Rysslandsstudier på Uppsala universitet och Rysslandschef på Utrikespolitiska institutet, samt Sebastian Åsberg, tidigare medarbetare på Utrikespolitiska institutet, publicerade en forskningsartikel i den internationella forskningstidskriften Journal of Strategic Studies.

Artikeln i fråga, ”Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case”, handlar om den ryska påverkansoperationen mot Sverige och granskar desinformation som skickats mot Sverige de senaste två åren.

En oklarhet som omgående dök upp i debatten var vem det egentligen är som betalade för rapporten. Utrikespolitiska institutet tvingades gå ut i Aftonbladet och dementera att det var deras rapport. Martin Kragh berättar för Journalisten att rapporten är framtagen inom ramen för hans fria forskning, som han utfört på arbetstid som han delar mellan Uppsala universitet och Utrikespolitiska institutet. Båda institutionerna har alltså finansierat framställningen av forskningsartikeln.

Vad var det då i rapporten som orsakade en sådan uppståndelse? Flera saker, skulle det visa sig. Några forskare sågade rapportens metodik jäms med fotknölarna, vilket Journalisten berättat om. Jesper Enbom, lektor i strategisk kommunikation vid Umeå universitet, ansåg att bristerna i rapporten är ”så gigantiska att man skulle få plats att segla ett ryskt hangarfartyg genom dem” och uppmanade författarna att dra tillbaka den. Martin Kragh svarade i Journalisten att han trodde att det handlade om missförstånd. Senare i veckan uppgav han på Utrikespolitiska institutets hemsida att rapporten ska förtydligas på ett par punkter.

En av slutsatserna i rapporten är att Aftonbladet Kultur är ”den viktigaste interlokutören för ett pro-kremlskt vänsternarrativ” i Sverige, i huvudsak när det gäller tidningens bevakning av Ukrainakrisen 2014. Det är en komplicerad mening, men i grund och botten menar rapportförfattarna att under bevakningen av Ukraina 2014 återgav redaktionen i större utsträckning den ryska statens ”narrativ”, eller berättelse, om krisen.

De mest kontroversiella påståendena i rapporten var dock mycket mer konkreta och enkla att undersöka, så vi börjar med dem.

I rapporten påstås att minst tre icke namngivna medarbetare på Aftonbladet Kultur aktivt deltar i pro-kremlska forum på nätet.

Dessutom påstås att Aftonbladet Kultur vid tre tillfällen har spridit desinformation.

När Journalisten förra veckan samtalade med huvudförfattaren till rapporten Martin Kragh (bilden) var han ganska stursk och menade lite kryptiskt att det fanns mycket värre saker att berätta om Aftonbladet Kultur. Han valde samtidigt att komma med en rad nya anklagelser, nämligen att personer som skriver för Aftonbladet Kultur i andra sammanhang har hyllat Vladimir Putin och Bashar al-Assad, delat falska ryska telegram, samt spridit desinformation. ”De har alltså inte enbart varit passiva deltagare”, sade Martin Kragh till Journalisten.

I lördagens Medierna i P1 trappade Martin Kragh upp kritiken ytterligare och avslöjade att den i onsdags sedermera publicerade artikeln på Expressen Kultur var på gång:

”Artikeln kommer att avslöja följande. Skribenter på Aftonbladet Kultur har haft aktivt samröre med pro-ryska separatister på Krim. De har haft aktivt samröre med ryska fascister som stöder annekteringen av Krim, som stöder kriget i Danetsk. De har aktivt deltagit i miljöer där de sprider falska telegram och desinformation. De har skribenter som öppet hyllar Bashar al-Assad och Vladimir Putin”, sade Martin Kragh i Medierna i P1, som konstaterade att det var oerhört allvarliga anklagelser, och det medgav han.

Problemet med dessa anklagelser som Martin Kragh riktat mot Aftonbladet Kultur är att de i stor utsträckning är ganska uppenbara överdrifter.

De tre medarbetarna som enligt rapporten ”aktivt ska delta i pro-kremlska forum” är Jan Myrdal, Maj Wechselmann och Tord Björk, avslöjade Expressen Kultur i onsdags. Martin Kragh bekräftar också för Journalisten att det är dessa tre som avsetts.

Jan Myrdal har inte medverkat på Aftonbladet Kultur på många år, annat än i repliker som inte handlat om Ryssland eller Ukraina. Och eftersom rapporten är begränsad till tiden efter 2013 blir Jan Myrdal tämligen irrelevant.

Tord Björk har tillsammans med flera andra undertecknat en debattartikel om en inställd Helsingborgsutställning om Odessabranden, publicerad i maj 2015 på Aftonbladet Kultur. En undertecknare av en debattartikel är inte per definition en medarbetare på redaktionen som publicerar den.

Återstår Maj Wechselmann, som har skrivit en artikel om Ukraina på Aftonbladet Kultur samt undertecknat två debattartiklar under perioden, varav en är samma artikel som Tord Björk undertecknat.

Karin Olsson (bilden) på Expressen Kultur anser att tonläget i artiklarna är nedskruvat jämfört med vad Maj Wechselmann brukar sprida i sociala medier, men att vinklarna ”ligger i fas med bilderna som Kreml vill föra ut, som att Ukraina är ett genomfascistiskt land”.

Huruvida det är korrekt får förstås läsarna bedöma, men Maj Wechselmann är åtminstone en mångårig medarbetare på Aftonbladet Kultur.

De ”minst tre medarbetarna” blev en, som skrivit totalt en redaktionell artikel och två debattartiklar i ämnet. Det är förstås upp till var och en att avgöra allvaret i detta, men det är helt klart att det rör sig om en kraftig överdrift i rapporten.

– Det finns svagheter i underlaget till rapporten. Framför allt måste man ifrågasätta påståendet att Jan Myrdal skulle vara en medarbetare på Aftonbladet Kultur. Sedan har ju varken Tord Björk eller Maj Wechselmann skrivit särskilt många gånger. Däremot är analysen av tendensen på Aftonbladets kultursida relevant menar jag, och gjord på ett metodiskt sätt, säger Karin Olsson, kulturchef på Expressen.

Tord Björk har bara medverkat i en debattartikel på Aftonbladet Kultur. Är personer som skriver debattartiklar medarbetare?
– Jag säger inte att han är medarbetare, och han har bara skrivit en gång. Jag är helt transparent med detta i min artikel. Och min slutsats är att de här enskilda namnen egentligen inte är de mest intressanta. Det mest intressanta är tendensen i den stora mängd artiklar som Aftonbladet Kultur har publicerat.

När det gäller uppgiften i rapporten att Aftonbladet Kultur vid tre tillfällen spridit desinformation, är det helt enkelt inte sant. Rapportförfattaren Martin Kragh backar nu också från påståendet och skriver i ett inlägg på Utrikespolitiska institutets hemsida att man kommer att göra ändringar i rapporten och tydliggöra att det inte längre är hans uppfattning ”att Aftonbladet medvetet agerat för att sprida desinformation”.

Problemet med just den formuleringen är att desinformation fordrar medvetenhet. Om man inte medvetet sprider felaktig information är det inte desinformation utan missinformation; faktafel, ett olycksfall i arbetet. Vilket Aftonbladet Kultur hela tiden har hävdat, i två av fallen, och rättat. I det tredje fallet menar man att informationen inte är felaktig utan bygger på en anonym källa.

När det gäller uppgifterna som Martin Kragh lämnat till Journalisten att personer som skriver för Aftonbladet Kultur i andra sammanhang har hyllat Vladimir Putin och Bashar al-Assad, delat falska ryska telegram, samt spridit desinformation, så ska det återigen handla om Maj Wechselmann, som replikerade på anklagelserna på Expressens kultursida i torsdags och hotade med att stämma Expressen.

När det gäller uppgifterna Martin Kragh lämnade i Medierna i P1 om att skribenter på Aftonbladet Kultur har haft ”aktivt samröre med pro-ryska separatister på Krim och med ryska fascister”, så handlar det om läraren och miljöaktivisten Tord Björk, vars bidrag till Aftonbladet Kultur alltså är att han skrivit under en debattartikel som publicerats där. Det aktiva samröret består i sin tur i att Tord Björk i juli 2014 besökte en konferens för oppositionella på Krim. På samma konferens fanns fascister.

– Jag är medveten om att det fanns personer från milisen där. Det var en salig blandning av oppositionella. Jag märkte inte att någon av de jag pratade med var fascist. Men jag är miljöaktivist och har länge åkt runt i Europa och jobbat för samverkan mellan grupper som inte alltid är demokratiska. Ja, jag har smutsat ned händerna. Det har jag hållit på med i 45 år, säger Tord Björk till Journalisten.

– Men framför allt är jag ju inte medarbetare på Aftonbladet Kultur. De kan inte mena allvar. Det är befängt.

När vi intervjuar Martin Kragh om de anklagelser han framfört i Medierna i P1, så är han ångerfull.

Är det verkligen rimligt att säga att Jan Myrdal är en medarbetare på Aftonbladet Kultur?
– Nej, han har bidragit skriver vi. Han är en person som har släppts fram på Aftonbladet Kultur, säger Martin Kragh.

Men är det relevant? Man får ju för sig lite grann att det handlar om personer som är aktiva nu och skriver om de här frågorna.
– Det är bra att det förtydligas vilka de är.

Tord Björk då? Han har ju bara medverkat i en debattartikel, kopplingen mellan honom och Aftonbladet Kultur verkar vara lite svag.
– Vi har belyst de här personerna och deras kopplingar för vi tycker att det är intressant att de har getts utrymme på Aftonbladets kultursida.

Du sa ju till mig tidigare att det fanns medarbetare som medverkat i fascistiska konferenser på Krim, och i Medierna i P1 sade du att medarbetare haft aktivt samröre med proryska separatister och ryska fascister. Allt det handlade om var en konferens som Tord Björk var på i juli 2014, där den fanns en fascistisk delegation närvarande?
– Ja, det stämmer. Det är han.

Du vidhåller att Björks aktiva samröre med ryska fascister består i att han befunnit sig på en konferens dit fascister skickat en delegation? Det låter så himla tunt bara.
– När jag talade med P1 var jag sjuk och mycket utmattad. Mina formuleringar borde varit tydligare. Jag är glad att artikeln i Expressen förtydligat.

Jo, men du sa samma sak till mig i torsdags förra veckan. Fattar jag det rätt som att du ångrar det uttalandet i P1, och menar att det saknas belägg för påståendet att medarbetare på Aftonbladet Kultur haft aktivt samröre med ryska fascister?
– Du tycker inte hans resa till separatistkonferens på Krim väcker frågor? Återigen, jag var otydlig men artikeln i Expressen tar upp exempel på verkliga problem.

Jag tycker ingenting. Jag undrar bara om du menar att det finns belägg för påståendet.
– Jag formulerade mig otydligt på grund av att jag var sängliggande i feber. Det är bra att Expressen förtydligat. Hade jag varit mindre utmattad skulle jag ha formulerat mig tydligare. Men faktum kvarstår att på Krimkonferensen deltog ryska fascister.

***

Det finns ytterligare en någorlunda konkret anklagelsepunkt i rapporten rörande Aftonbladet Kultur, och det handlar om medarbetaren ”Andrei” som egentligen heter Alexej Sachnin. Han har i veckan själv berättat sin historia i en artikel på Aftonbladet Kultur efter att anklagelserna riktades mot honom. Han var en av ledarna för aktivistorganisationen Vänsterfronten i Ryssland och har uttalat sig uppskattande om det ukrainska marxistiska partiet Borotba där han också har försänkningar.

Anklagelserna rör dock inte att han skulle vara vänsteraktivist, utan att dessa två grupper egentligen är pro-kremlska frontorganisationer. Till saken hör att Borotba och Vänsterfronten var mycket kritiska mot regeringen i Kiev efter Ukrainarevolutionen 2014, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det var en högerregering där det högerextrema partiet Svoboda innehade fyra ministerposter.

Borotba har dessutom anklagats för att stödja separatister, och det finns stöd för det påståendet, även om det ska sägas att företrädare för Borotba lägger skulden för Krimkrisen på den antiryska agitationen från regeringen i Kiev, enligt bland annat en intervju i tyska Die Linke.

Alexej Sachnin är dock inte pro-kremlsk, han har tvärtom skrivit mycket kritiskt om Putin och Ryssland, och har fått politisk asyl i Sverige som följd av att han riskerade åtal för sin delaktighet i Putinkritiska protester som arrangerades av Vänsterfronten. När Journalisten intervjuar honom menar han att påståendena om att Borotba och Vänsterfronten i hemlighet arbetar för Kreml är falska.

– Jag har många av vänner i Vänsterfronten som har fängslats för sin medverkan i protester mot Putin. När det gäller Borotbas kopplingar till Kreml menar jag att det handlar om falska uppgifter, säger Alexej Sachnin.

Hur det nu än är med den saken finns det inget som tyder på att Alexej Sachnin själv skulle vara Kremlvänlig. Ingen har heller anklagat honom för det. Ändå finns han med i rapporten som ett belägg för att Aftonbladet Kultur har ett ”pro-kremlskt narrativ” genom sina kopplingar till Borotba och Vänsterfronten.

Expressens kulturchef Karin Olsson anser dock att det finns en sak som gör att man kan resa frågetecken kring Sachnin, och det är hans koppling till vad hon beskriver som en välkänd antisemit. Personen i fråga är en av Sachnins nära 3 000 vänner på Facebook, och de har också mötts personligen. Olsson uppger i sin artikel att de diskuterar saker i ett ”neutralt tonläge”.

– De har en vänskaplig ton och tipsar varandra om artiklar, säger Karin Olsson.

Men Sachnin delar ju inte hans åsikter?
– Precis, och det har jag redovisat också.

Finns det något tecken på att Sachnin skulle sprida de här idéerna till Aftonbladet Kultur?
– Det kan jag förstås inte uttala mig om. Det jag kan säga är att som kulturchef skulle jag inte vara helt bekväm med att en av mina återkommande medarbetare hade en vänskaplig ton med en Förintelseförnekare på Facebook.

Alexej Sachnin säger att han blev oroad när han förstod att hans tonläge i sociala medier var något som skulle skärskådas i en artikel i Expressen.

– Jag har väldigt många bekanta på Facebook. Jag trodde inte att jag behövde vara försiktig med sådana saker. Sen tycker jag att det är konstigt att jag kritiseras för att jag har ett trevligt tonläge i sociala medier, säger Alexej Sachnin.

Om sin relation med den påstådde antisemiten säger Alexej Sachnin att han respekterar honom som person, men inte delar hans åsikter.

***

Rapporten påstod som bekant att Aftonbladet Kultur var ”den viktigaste interlokutören för ett pro-kremlskt vänsternarrativ sedan 2013” i Sverige.

Vad betyder egentligen formuleringen? Jo, egentligen säger den bara att i bevakningen av Ukrainakrisen 2014 har Aftonbladet Kulturs artiklar varit mer kritiska mot Ukraina än mot Ryssland. Åtminstone i relation till andra svenska medier, eller till vad forskarna betraktar som balanserat, eller rimligt, utifrån händelserna.

Expressens kulturchef Karin Olsson anser att den här slutsatsen i rapporten är korrekt.

– Analysen av tendensen på Aftonbladets kultursida relevant menar jag, och gjord på ett metodiskt sätt.

Om man beskriver saker på ett sätt och sedan råkar det sammanfalla med hur Ryssland beskriver det, har man då verkligen ett ”ryskt narrativ”? Finns det belägg för att man har anammat ett ryskt narrativ och sedan beskrivit det? Saknas inte den kopplingen?
– Tendensen är så tydlig, att det är svårt att inte se att det finns stora likheter mellan de världsbilder som Putin och Aftonbladet Kultur företräder.

Den huvudsakliga kritiken mot Ukraina som framförts på Aftonbladets kultursidor rör de högerextrema grupper som var delaktiga i revolutionen 2014, inte minst partiet Svoboda som fick fyra ministerposter i den första ukrainska regeringen efter revolutionen. I den ryska propagandan har det också funnits hård kritik mot Svoboda. De två beskrivningarna sammanfaller.

I en rapport från det finska Utrikespolitiska institutet i fjol kom forskare fram till att Aftonbladet Kultur i stor utsträckning haft ett ryskt narrativ i bevakningen av Ukrainakrisen 2014. Det blir dock den ofrånkomliga slutsatsen om förutsättningen är att ett narrativ antingen är ryskt eller inte ryskt.

Som Martin Aagård, medarbetare på Aftonbladet Kultur säger i en intervju med Journalisten:

”Det är sant att Svoboda kallas för fascister i den ryska propagandan, och det vore konstigt annars. Men betyder det verkligen att vi har anammat det ryska narrativet när vi anser att det är problematiskt när fascister hamnar i regeringsställning? Det kan lika gärna vara ett europeiskt narrativ, eller ett vänsternarrativ.”

Man kan kalla det för ett ryskt narrativ. En invändning mot det är alltså att vänsterorienterade kultursidor tenderar att opponera mot högerregeringar med inslag av högerextremism och att det därför inte är orimligt att Aftonbladet Kultur riktar kritik mot den nya regeringen i Kiev oavsett vilka budskap som emanerar från Kreml. Men det är förstås upp till var och en att bedöma.

Kulturchefen Åsa Linderborg (bilden) menade i en artikel i Aftonbladet 2014 att det måste finnas en tredje ståndpunkt. ”Det går inte att hålla på nån i det här stormaktsinfernot”, skriver hon.

Och rapportförfattaren Martin Kragh på Utrikespolitiska institutet konstaterar i en intervju med Journalisten:

”Åsa Linderborg skriver själv att en poäng med Aftonbladet Kultur är att lyfta fram specifika perspektiv som övriga medier belyser relativt lite. Av detta följer rimligen att man då också får en viss tendens i tematik och narrativ. Så att vi och andra forskare kommit till liknande slutsatser om deras rapportering är inte så förvånande.”

Just den här biten av debatten är det egentligen inget konstigt med. Aftonbladet Kultur har haft en annan bevakning av Ukrainakrisen 2014 än vad till exempel Expressen Kultur har haft. Den ena menar att den andra har en skev eller felaktigt vinklad bevakning. Var och en får dra sina egna slutsatser. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver i sin blogg: ”Debatten pågår – i det öppna. Jag tycker det är bra.”

Men det råder det förstås också delade meningar om. Jan Scherman är i en intervju i Journalisten i dag till exempel inte helt förtjust i hur debatten har förts, utan varnar för att det som nu pågår är ett hot mot yttrandefriheten.