Allt fler journalister blir långtidssjukskrivna STRESS

Trafikmagasinets Carl-Ingemar Perstad är sjukskriven för utbrändhet. Ytterligare två medarbetare på SVT i Falun är långtidssjuka. På Aktuellt har flera varit långtidssjukskrivna av samma skäl.

Färre ska göra mer. Stressen och pressen sliter. Inte ens de yngre mår bra. 26-åriga Katarina Wennstam på ABC-Nytt tycker att den ständiga hetsen är tärande.

TEXT HELLE KIERKEGAARD OCH STAFFAN WOLLTERS FOTO HÅKAN LINDGREN

De kallas galghumoristiskt för medlemmar i pillerklubben. Det är de som måste ta Losec, sömntabletter och lugnande medel för att klara av jobbet.

Det går en tid. Sen går de in i väggen.

SVT i Falun är en arbetsplats där folk är pressade.

– Tre personer på stationen är sjukskrivna för utbrändhet, säger Anders Hansson, journalistklubbens ordförande vid SVT Falun. Jag har varnat för att det här bara är toppen på isberget. Det är många som ser trötta och hängiga ut.

Han uppskattar att tio procent av de anställda i Falun äter tabletter för att kunna sova, kunna jobba och kunna koppla av.

Han är övertygad om att detta är en effekt av ökade produktionskrav och minskade resurser.

För fem år sedan sände redaktionen 15 minuter nyheter varje vardag. I dag sänder Gävle Dala 44 minuter regionala nyheter varje vardag plus tio minuter varje söndag. Längre sändningstid men inte mer folk.

– Tidigare jobbade alla dagpass, numera har vi bemanning från klockan fem på morgonen till elva på kvällen.

Ytterligare besparingar väntar i höst. Bemanningen på söndagar ska skäras ner för att spara in på helgersättningar. Det blir ännu hårdare för dem som jobbar på helgen och ännu svårare att fylla programmet med vettigt innehåll, säger han.

– Det känns extra orättvist eftersom Gävle Dala är det billigaste av alla regionalprogram. Vi bildades sist och vi har dragit nytta av den senaste tekniken. Det finns en lojalitet mot tittarna att göra bra program men frustrationen växer när resurserna hela tiden naggas i kanten.

Väggen kommer allt närmare.

Trafikmagasinets Carl-Ingemar Perstad på SVT i Falun är sjukskriven sedan månadsskiftet juli-augusti, utarbetad och utbränd på grund av underbemanning på redaktionen.

– Jag gick ständigt på för högt varv, kunde inte koppla av när jag var ledig någon helg. Jag blev ojämn i humöret och glömde saker. Och jag tappade gnistan för jobbet.

De är bara två journalister på Trafikmagasinets redaktion, Perstad och en kollega. Biltesterna görs på halvtid av en journalist från Teknikens Värld tillsammans med Perstad. Programmet har höga tittarsiffror och många tittare hör också av sig.

– Det är naturligtvis roligt, men det tar också på krafterna eftersom tittarna tror att en hel avdelning står bakom och kan svara på frågor, säger Carl-Ingemar Perstad.

Han känner stöd och support från SVT Stockholm som i våras efterlyste fler program av Perstad och Trafikmagasinet. I höst kommer konkurrens från TV4.

– Jag har haft pressen på mig att producera mer och jag har försökt få gehör för mitt krav om fler tjänster men ingen har lyssnat. Det är klara brister i distriktsledningen och glappkontakt mellan Stockholm och Falun.

Våren blev tuff för Trafikmagasinet och Perstad hade en tre veckor lång sjukskrivningsperiod. För första gången sändes programmet utan honom som programledare. Kollegan fick dra hela lasset.

– I somras skrev jag som sista utväg till regionchefen i Örebro och berättade att jag var orolig för den fortsatta produktionen. Det tog 24 timmar och sen fick jag besked om en ny reportertjänst.

Annonsen var införd i förra veckans nummer av Journalisten.

”Vi är så måna att visa framfötterna och inte klaga. Ingen vill vara den som säger nej till jobb.”

Carl-Ingemar Perstad är nu sjukskriven på halvtid hela september. Ambitionen är att vara med i höstens premiärsändning av Trafikmagasinet den 13 september.

– Jag känner en stark lojalitet med företaget som sedan starten 1978 gett mig möjlighet att utveckla Trafikmagasinet efter eget huvud. Men jag ser ingen anledning att vara dumlojal och tiga om missförhållandena på jobbet. TV Falun är nu långt, långt ifrån en bra arbetsplats.

Sedan det blivit känt att Carl-Ingemar Perstad blivit sjuk av jobbet är det många som har hört av sig till honom.

– Jag har fått spontana reaktioner från kollegor som berättat hur de känner igen sig och hur de hänvisats till läkare och psykologer.

Många får piller både för att sova och för att hålla sig vakna. Jag vägrar tro att det är oss det är fel på.

Carl-Ingemar Perstad och SVT-journalisterna i Falun är inte ensamma om att jobba på slimmade redaktioner. Flera redaktioner inom Sveriges Television går sedan länge på knäna.

Förra våren gjorde SVTs journalistklubb en stor arbetsmiljöenkät som visade att det stod dåligt till på många håll. ”Mindre pengar, mer stress och högre tempo”, sammanfattade en medarbetare. Många kände sig inte nöjda med vad de presterade.

På Aktuellt genomfördes i våras en ny enkät där medarbetare berättade att de regelbundet använder värktabletter, magmedicin, insomningsmedel och lugnande medel. Återkommande kommentar var ”en ständig känsla av otillräcklighet”.

A-ekonomis sändningar har med tiden utökats och nu sänder man också i Rapports morgonprogram och i SVT24.

– Min personliga uppfattning är att det har blivit lite bättre, säger Lennart Håkansson, Aktuellt, och medlem i SVTs journalistklubbs styrelse. Man kan säga att enkäten har fyllt sitt syfte och både klubb och ledning har tagit itu med problemen. Numera planeras det bättre och man hushållar med resurserna.

Cia Svensson är scripta och arbetsmiljöombud på Aktuellt.

– Vi har haft flera långa sjukskrivningar på grund av utbrändhet, säger hon. Symptomen kan vara diffusa och ta sig olika uttryck, allt från depression till magsår och hjärtinfarkt.

Just nu finns det dessutom en stor oro över vad som ska hända med Aktuellts 18-sändning. Ledningen har aviserat besked den 15 september. SVT24 har tidigare tagit över Rapports eftermiddagssändning.

Dagens redaktioner är så slimmade att även yngre journalister far illa av stressen. Katarina Wennstam, 26-årig reporter på ABC-Nytt, har bara två år i yrket men tycker redan att det ständiga trycket tär för mycket. I grunden gillar Katarina Wennstam tempot vid stora nyhetshändelser. Men den konstanta pressen på ABC-Nytts redaktion vid SVT i Stockholm tycker hon är mer än man ska behöva acceptera.

– De fulaste ord jag vet är ”fylla sändningen”, säger hon. Men eftersom vi är så kort om folk är det ofta vad det handlar om.

För att fylla sändningen på ABC-Nytt krävs i allmänhet att alla reportrar gör var sitt inslag per dag. Någon överproduktion från föregående dag att luta sig emot finns nästan aldrig.

Varje arbetsdag är det full fart från början till slut.

– Efter morgonmötet brukar jag börja reka på dagens jobb vid tiotiden, berättar Katarina. Senast vid lunchtid bör jag vara ute på intervjuer. Att sätta sig in i ämnet ordentligt finns inte tid till. Ofta blir det bara att jag läser några papper i bilen på väg till intervjuerna samtidigt som jag sitter och ringer.

Redan i fyraårsåldern drömde Katarina om att bli journalist men stressen har fått henne att undra om hon valt fel yrke.

– Det började under valrörelsen förra året. Alla på redaktionen var pressade. Jag fick skit från redigerarna, var tvungen att göra flera jobb jag inte kände för och hela tiden var det hetsigt.

– Plötsligt kändes det inte längre roligt att gå till redaktionen. För mig som älskat jobbet och alltid rusat dit på morgnarna kom det som en chock.

– Jag fick migrän och magkatarr och ibland kände jag mig så stressad att jag var tvungen att stänga in mig på toaletten och lipa. I vintras var jag sjukskriven sex gånger för förkylning, något jag brukar drabbas av när jag känner mig stressad.

Det ligger i sakens natur att nyhetsarbete är stressigt. Kan det vara så att du inte passar för jobbet?

– Jag har funderat över det men jag tror inte att det är så. Läget på redaktionen är för pressat, fick vi bara ett fåtal tjänster till skulle situationen bli annorlunda.

Vad Katarina saknar är en andningspaus då och då, att inte ständigt och jämt behöva ge järnet. Ibland kan hon få en dag på sig för att läsa in sig på ett ämne men den möjligheten dyker inte upp särskilt ofta.

Samtidigt betonar hon att arbetsledarna på ABC-Nytt stöttar om någon är slutkörd. Problemet ligger snarare utanför redaktionen, att den inte tillförs tillräckliga resurser. Något som ytterligare spelar in är journalisternas höga krav på sig själva.

– Vi är så måna att visa framfötterna och inte klaga. Ingen vill vara den som säger nej till jobb och kräver att få ta det lite lugnare.

Katarina säger att hon knappast kan betecknas som utbränd och hon har aldrig brutit ihop. Kanske beror det på att hon lärt sig att hitta ventiler.

– Förr tänkte jag ofta på nyhetsknäck när jag var ledig. Nuförtiden gör jag ibland en resa då jag helt kopplar bort jobbet och struntar i att läsa tidningen.

Ett sätt att övervinna stressen kan vara att ibland ägna sig åt mindre krävande nyheter. En period gjorde Katarina en massa inslag om våldtäkter i Södertälje. Till slut stod det henne upp i halsen och istället för ännu ett våldtäktsknäck gjorde hon ett jobb om knypplade gamla tanter.

– Jag har också börjat kräva mer tid för att reka och numera accepterar jag att det finns dagar när jag inte är på topp.

Katarina säger att hon insett att hon är tvungen att vara lojal mot sig själv.

– Jag måste ta hand om mig själv när jag mår dåligt av stressen. Annars blir jag en dålig reporter.

Nu i höst har hon bestämt sig för att ta tjänstledigt ett halvår.

– Jag ska åka till Spanien och läsa spanska.