Anders Hansson: ”Jag var närmast besatt av kriget det första halvåret”

Redan 2019 hade Anders Hansson bestämt sig för att göra en bok om det lågintensiva kriget i Ukraina. Han hade tänkt att åka dit och fotografera en sista gång. Sedan kom pandemin.

– Då gick det lite i stå. Och sedan kom den fullskaliga invasionen 2022.  Jag funderade över om jag kunde ge ut en bok om de åtta åren av krig eller om jag skulle jag vänta och ha is i magen tills jag har kommit dit ett par gånger till.

Det slutade med att han åkte dit fler gånger. Att han ville göra en bok har flera skäl.

Annons

– Ett skäl är att jag jobbar och huvudsakligen jobbat med dagstidningar väldigt länge. Där är det ofta så att man lägger ner ett otroligt arbete, det blir ofta en publicering, och sedan är arbetet borta. Det här är ett sätt att sammanställa mitt arbete men också att ge bilderna och historierna ett längre liv. Ibland kan det kännas så flyktigt, det här blir något påtagligt.

Du har bevakat Ukraina i många år nu. Hur har det påverkat dig själv?
– Det har påverkat mig så till vida att det har väckt ett engagemang för landet och människorna. Jag är ganska fascinerad av Ukraina. När den fullskaliga invasionen av Ukraina drog i gång så var jag närmast besatt under det första halvåret.

Han följde allting i realtid när han inte var där. Men han tycker inte att han känner sig traumatiserad av det han sett eller varit med om.

– Det är mer att det fyller på ens erfarenhetsbank. Jag har jobbat med utrikesjournalistik så länge, med konflikter och migration, och det blir lite så att när man kommer hem så måste man stänga av eftersom man har ett liv pågående här också med familj och barn.

Anders Hansson har varit anställd på DN i tre år, men har varit DNs kontraktsfotograf som frilans sedan 2008.

– Jag har varit i Ukraina för DNs räkning, på egen hand och som frilans för andra magasin, till exempel Café.

Han har gjort en resa själv men annars har han jobbat tillsammans med antingen DNs skribenter eller andra frilansskribenter. Det har varit många olika.

– DN har en grupp med korrespondenter som alla varit Rysslandskorrespondenter – Michael Winiarski, Erik Ohlsson, Ingmar Nivéus och Anna-Lena Laurén. Som renodlad frilans har jag jobbat med Göran Engström.

Förordet till boken är skrivet av DNs Niklas Orrenius som skrivit en personlig essä om situationen i Ukraina.

Anders Hansson säger att han har sorterat bort mycket av de militära bilderna i boken för att ha en större tyngdpunkt på de civila.

– Jag tycker att det är det som är grejen – att lyfta allt det andra i kriget. Kriget är såklart frontlinjen och granaterna som slår ner, men det är också människorna som tvingas leva i det, i otrygghet och osäkerhet och det trauma det faktiskt blir för oerhört många människor. Jag tycker det är jätteviktigt att fortsätta ha fokus på Ukraina generellt. Man ser ju nu med kriget i Gaza att fokus flyttas väldigt snabbt. Sedan ska man inte överdriva betydelsen av att ge ut en bok i relativt liten upplaga, men man gör vad man kan, säger han ödmjukt.