Anna-Lena Laurén om nya tjänsten i Berlin: ”Jag har aldrig rapporterat från ett normalt land”

Anna-Lena Laurén är på väg mot Kiev i bil. Hon har knappt någon röst kvar efter att ha tillbringat helgen med att titta på sin dotter som tävlat i voltige i en kall manege, som varvats med utomhusvistelse i snöglopp, vilket resulterat i en förkylning.

Efter sommaren byter hon Kiev mot Berlin efter att för Dagens Nyheter bevakat Ryssland från S:t Petersburg sedan 2016,  det senaste året från Kiev. Hon har bott av och till i Ryssland sedan 2006.

Varför flyttar du?

Annons

– Jag älskar att vara i Kiev och skulle gärna stanna där längre, men problemet är min dotter som fyller 14 i sommar. Jag kan inte ha henne med där. Även om Kiev är relativt tryggt just nu, så är Ukraina fortfarande ett land i krig. Jag kan inte ta mitt barn till en stad som blir beskjuten.

Hon har kört en gång i månaden till sina föräldrar i Finland där dottern bott under hennes stationering i Kiev.

– Jag sade att jag kunde göra det här i ett år, men jag kan inte fortsätta att bo på ett ställe och ha min dotter i ett annat land.

När hon såg tjänsten i Berlin utannonserad sökte hon den, och fick den.

– Jag är väldigt entusiastisk. Jag har aldrig rapporterat från ”normala”, fungerande länder. Även om jag fått höra att det är mycket i Tyskland som är ganska gammalmodigt, men det passar mig bra för det är jag van vid.

Berlin ligger på tio timmars köravstånd från Ukraina och DN kommer fortsättningsvis att ha en roterande korrespondent där. Tjänsten är utannonserad internt.

– Jag kommer nog att resa dit då och då, hoppas jag. Ukraina är viktigt för mig personligen. Men Tyskland och Centraleuropa blir mitt huvudämne. Det känns jätteviktigt, eftersom det är solklart att det amerikanska stödet till Ukraina kommer att minska. Europa tvingas ta större ansvar. Och det land som är störst där är Tyskland. Det finns mycket som jag kan utnyttja med mina kunskaper om Ukraina och Ryssland.

Hon säger att hela det tyska arvet från kriget, och att man är så försiktig på grund av andra världskriget, är intressant.

– Det finns också proryska strömningar i före detta Östtyskland. Det pågår demonstrationer hela tiden. I praktiken menar man att Ukraina måste ge upp, eller att Tyskland inte ska engagera sig. För mig är det fascinerande. Jag har bott i Ryssland länge, och det finns vissa stora likheter. De har båda haft fruktansvärda diktatorer; Stalin respektive Hitler, och man har ett fruktansvärt förflutet när det gäller att vara diktatur och lägga andra landområden under sig.

Enligt Anna-Lena Laurén är Tyskland ett mönsterland i Europa och EUs absolut viktigaste ekonomi.

– För Ryssland har det gått precis åt motsatt håll. Det viktigaste skälet till det är att Tyskland hade en demokrati före kriget. Den största anledningen till att vi har krig i Ukraina är att Ryssland inte kunnat lämna sitt auktoritära förflutna bakom sig.

Över telefonen berättar hon att hon möter en massa militära truppfordon, där hon kör genom Polen.

– De är inte på väg mot Ukraina, de är på väg åt andra hållet, men de skulle inte vara här på vägarna om det inte var för kriget.

Hennes dotter ska flytta med till Berlin och gå i skola där.

– Hon läste tyska i två år när vi bodde i S:t Petersburg, så tyska är inte främmande för henne. Jag är inte på något sätt perfekt på tyska, men jag har läst det i fem år i skolan. Jag har inte använt språket på länge, men jag märker att mycket sitter kvar. Jag kan direkt läsa tidningar.

Trots det nya bevakningsområdet kommer hon som sagt inte helt släppa det tidigare bevakningsområdet.

– Hela Berlin är ju fullt av både ryssar och ukrainare som har flyttat dit efter krigsutbrottet. En stor del av dem är oppositionella och intellektuella, konstnärliga, sådana människor som man vill hålla kontakten med. Det blir också ett tillfälle att upprätthålla ryska språket.

Är det något som kommer att kännas svårt i den nya korrespondentrollen?

– Tyskland är ett område som är nytt för mig som bevakningsområde. Jag har mycket att lära mig. Jag kommer inte alls att ha samma erfarenhet och det ska bli både roligt och utmanande, mest roligt. Jag vill inte i hela mitt liv bara hålla på med Ryssland och Ukraina, jag vill göra annat också, och det här är en sådan möjlighet.

Ser du fram emot lite mer lugn och ro med din dotter i Berlin framöver?

– Jobbet är förstås krävande där också. Det har tagit en del på nerverna med all byråkrati framför allt i Ryssland. Nu får vi i alla fall leva tillsammans jag och min dotter. Vi rider båda två, och ridsporten är jättestor i Tyskland. Jag tror vi kan få möjlighet att träna dressyr och hoppning, men även voltige. Man träffar människor på det sättet.

Flytten går i slutet av augusti efter sommarlovet, men hon hoppas kunna resa till Ukraina när tillfälle ges.

– Jag har fått reaktioner som ”Vadå, ska du lämna Ukraina?” Ja, jag flyttar från Kiev, tyvärr, men jag hoppas att jag kommer att resa dit då och då, det är ju så pass nära.