Applåder mötte Schibbye och Persson

Martin Schibbye förklarade att det var skönt att ha fått tillbaka sin yttrandefrihet. Under tiden som fånge i Kaliti-fängelset hade han inte kunnat föra fram vad han tyckte och kände.

– De kan fängsla två journalister, men inte tysta journalistiken. Det är skandal att vi dömdes till elva års fängelse för att vi gjorde vårt jobb, säger Martin Schibbye.

Han och Johan Persson kan nu berätta vad de varit med om. När de släpptes för några dagar sedan trängde sig en medfånge förbi vakterna, trotsade slagen med betong, kramade om Martin Schibbye och viskade att de måste berätta för omvärlden hur förhållandena är inne i fängelset.

– På sätt och vis misslyckades vi med det vi tänkte göra, berätta om förhållandet för de människor som lever i Ogaden-provinsen. Men vi kom hem med något helt annat. Ibland tänkte jag att vad vi sysslade i fängelset var att wallraffa. Jag tror att vi har blivit bättre journalister efter våra upplevelser, säger Martin Schibbye.

Martin Schibbye och Johan Persson fick frågan hur det kändes att tacka den etiopiska regeringen för att de benådades.

– Det var en överenskommelse för att vi skulle släppas. Intervjun gjordes inne i fängelset, säger Johan Persson.

Hur ser ni på svenska regeringens agerande?

– Vi vet inte vad de har gjort. Ambassaden i Addis Abeba har ställt upp för oss, säger Johan Persson.

Utrikesminister Carl Bildt besökte er i fängelset. Vad tyckte ni om det?

– Det var han som kom med beskedet att vi skulle benådats, säger Martin Schibbye.

Varken Martin Schibbye eller Johan Persson ville kommentera den kritik Carl Bildt fått eftersom de inte vet vad han har sagt eller gjort. De har varit helt avskurna från världen utanför fängelsemurarna. Det enda de fått se var etiopisk TV.

Beslutet att begära om nåd var enligt Martin Schibbye och Johan Persson inte svårt.

– Beslutet var enkelt, men svårare att leva med. Vi hade inte överlevt elva år i fängelset. Elva år var en dödsdom, säger Johan Persson.

De anser att domen mot dem var ett sätt att avskräcka andra journalister att bege sig till Ogaden, framför allt inhemska, att de som beger sig dit kommer att fängslas.

När Martin Schibbye och Johan Persson kom in på upplevelserna efter att de gripits av etiopisk militär blev de känslosamma. De skottskakades och utsattes för skenavrättningar. Rösten brast för Martin Schibbye då han berättade hur han marscherats ut i öknen och hörde hur soldaterna osäkrade sina gevär bakom hans rygg. Ett högt befäl hotade med att han skulle avrättas om han inte berättade sanningen. Soldaterna sköt sedan i en buske. Johan Persson hade förts åt ett annat håll och då han hörde skottsalvorna trodde han att Martin Schibbye dödats.

Alla dessa hot skedde för att militären inte var nöjda med den videofilm de spelat in med statister utklädda till gerillasoldater. En film som sedan användes som bevis mot Martin Schibbye och Johan Persson.

– Vi började undra varför de lät oss se detta och lät oss leva. Då blev vi rädda, att de skulle skjuta oss, säger Johan Persson.

– Vi ställde upp på att bli filmade, för om de dödade oss skulle det finnas bevis, säger Martin Schibbye och försöker hålla tillbaka tårarna.