Apropå Stenbeck…
KOMMENTAR Det är svårt att granska sin ägare med normal journalistik; det är så gott som omöjligt. I november i fjol skrev Finanstidningen om sin ägare, Stenbeck-företaget MTG, vars delårsrapport var en besvikelse i marknadens ögon. Finanstidningen hade en korrekt rapporterande artikel där ett minus på 67 miljoner kronor kallades storförlust. Men det blev för mycket för en av VDarna på MTG. Han kallade till sig reportern och chefredaktören som fick varsin uppsträckning.
KOMMENTAR Det är svårt att granska sin ägare med normal journalistik; det är så gott som omöjligt. I november i fjol skrev Finanstidningen om sin ägare, Stenbeck-företaget MTG, vars delårsrapport var en besvikelse i marknadens ögon. Finanstidningen hade en korrekt rapporterande artikel där ett minus på 67 miljoner kronor kallades storförlust. Men det blev för mycket för en av VDarna på MTG. Han kallade till sig reportern och chefredaktören som fick varsin uppsträckning.
Samma hände när Finans tidningen skrivit om ett av MTGs systerbolag. Chefredaktören fick återigen lomma iväg till VDn för att läxas upp.
För en normal granskning krävs en utomstående betraktare. När Bonnierägda Resumé nyligen skrev om Stenbecks imperium kallades huvudkontoret i Gamla Stan för ”förnedringens hus”. Resumé skrev att ”den som käftar emot Stenbeck är rökt” och Jan Stenbeck benämndes ”en gammal brukspatron med en människosyn som inte passar in i ett kunskapsföretag”. Jan Stenbeck ger numera aldrig intervjuer men gjorde nyligen ett unikt undantag för sitt organ Finanstidningen. Här fanns alltså en exklusiv möjlighet att ställa en av landets mäktigaste och mest kontroversiella medieägare mot väggen. Men det bidde bara ett vänligt personporträtt. Liksom i Resumé kallas Stenbeck för brukspatron. Med en viktig skillnad: i Finanstidningens version har Stenbeck drag av brukspatron ”fast i ordets goda bemärkelse”.
Läsarna får veta att Stenbeck har utvecklat ett sjätte sinne för vad som är rätt och fel och att han tycker att det är den höga arbetsbördan som gör att en strid ström av chefer lämnat MTG. Etc.
Jan Stenbeck får själv redogöra för sitt största misslyckande. Det är att han blivit så fet på grund av för mycket champagne. Och så vidare. Att artikeln på grund av sin hovsamma ton väckt missmod på Finanstidningens redaktion är inte svårt att förstå. Finanstidningens personporträtt brukar annars ofta hålla en skarp ton. När Stenbecks konkurrent Björn Nordstrand nyligen blev avporträtterad i Finanstidningen antyddes på lösa grunder att han gjort insideraffärer och en anonym person förklarade att Nordstrand skott sig på andras bekostnad. Men det var alltså Nordstrand och inte Stenbeck det gällde den gången.
