Arbetet kämpar vidare under galgen
Få redaktioner har tagit sig igenom så många kriser som Arbetet i Malmö. Men nu är läget allvarligare än kanske någonsin tidigare. Kassakistan är snabbt på väg att sina och det kan vara fråga om dagar innan Arbetets framtid avgörs. Trots en plågsam väntan kämpar journalisterna för att göra tidning som vanligt.
Läs mer LOs ordförande Bertil Jonsson om pengar till Arbetet
Läs mer Starkt stöd från arbetarrörelsen
Få redaktioner har tagit sig igenom så många kriser som Arbetet i Malmö. Men nu är läget allvarligare än kanske någonsin tidigare. Kassakistan är snabbt på väg att sina och det kan vara fråga om dagar innan Arbetets framtid avgörs. Trots en plågsam väntan kämpar journalisterna för att göra tidning som vanligt.
Veckan före påsk kom chocken. Tidningen Arbetets styrelse hade haft sammanträde och därefter kallades medarbetarna till ett stormöte.
– Vi fick veta att pengarna nästan var slut, berättar redigeraren Lennart Tideman. Att ekonomin var dålig hade vi känt till men att det var så här illa…
Företaget blöder en miljon kronor i veckan och risken för konkurs är överhängande. Mer än halva aktiekapitalet är förbrukat vilket fått alla ekonomiska varningsklockor att ringa. För att undgå risken att bli personligen betalningsansvariga har styrelsen tvingats upprätta en så kallad kontrollbalansräkning.
Men mitt i krisen måste en ny tidning komma ut, dag efter dag. På Arbetets centralredaktion i Malmö pågår verksamheten som vanligt. Fotograferna scannar in sina bilder, redigerarna knåpar med rubriker och reportrarna kommer sättandes, på väg till och från olika uppdrag. Det här är ett gäng som ridit ut ett antal stormar under åren.
1992 gick A-pressen i konkurs och drog med sig Arbetet i fallet. Med 150 färre anställda återuppstod Arbetet, om än på vingliga ben. I mitten av 1990-talet var det åter kristider men även då lyckades man räta upp skutan, ännu en gång efter att ha tvingat bort en mängd medarbetare.
Årets kris är troligen 90-talets djupaste, för den här gången går det knappast att göra några större nedskärningar utan att radikalt förändra tidningen. Men Arbetets redaktion är ingen slagen skara och man kan undra hur de orkar kämpa vidare.
En hjälp i nöden är galghumorn. Dagen innan tidningen Journalisten kommer på besök har SJF-klubbens ordförande Per Nilsson varit på bolagsstämman där värdet på Arbetets aktier skrivits ner med 80 procent.
– Ja, en aktie i Arbetet är inget jätteklipp i nuläget, vi funderar inte direkt på att gå ut med ett prospekt, säger Per Nilsson med ett ironiskt flin.
Fotografen Drago Prvulovic tittar in i Per Nilssons rum och får klart för sig vad samtalet handlar om.
– Vad vill ni ha för bilder till reportaget? Kanske så här, säger han, lägger huvudet i Pers knä och låtsas gråta en skvätt.
Båda garvar.
– Sätt ut mitt telefonnummer i Journalisten och skriv att jag snart är frilans, säger Drago Prvulovic.
Det låter som mer än bara ett skämt.
I rummet intill, bland fullproppade bokhyllor och askfat, huserar ekonomireportern Lars Ohlander. I dagens tidning har han en artikel om Arbetet. Rubriken lyder: ”Viss optimism – trots allt”. På väggen hänger en annan rubrik: ”Arbetet kommer igen”.
Det speglar lite av Lars Ohlanders syn på saken. Han sitter tillbakalutad i sin stol framför datorn.
– Hur jag tror det går? Ja, vilken dag ska din artikel tryckas, frågar han med ett skratt.
– Allvarligt talat, jag tror det fixar sig. Jag har varit med för länge för att kunna bli uppjagad, det har varit upp och ner hela tiden sen konkursen för åtta år sen.
Är det inte svårt att jobba med det dagliga när tidningen kan gå i konkurs när som helst?
– Nej, det är business as usual. Men visst syns det i tidningen att vi lever under press, den riktiga glöden finns inte där.
Lars Ohlander har varit på Arbetet i över 20 av sina 55 år och räknar med att hans ekonomikompetens räcker för en ny anställning eller en framtid som frilans.
– Tyvärr är inte alla kollegor lika lugna, en del far rejält illa. Men nu är processen tack och lov på väg mot sitt slut, ovissheten är alltid värst.
Arbetets SJF-klubb i Skåne har drygt hundra medlemmar. Medelåldern är 50 år och den genomsnittliga tjänstetiden på tidningen är 25 år. Tveklöst skulle en nedläggning av tidningen få enorma personliga konsekvenser för många anställda och flera av dem har sjukskrivits på grund av oro.
Reportern Mats Hansson säger att kollegorna försöker peppa varann så mycket det går för att man ska klara de dagliga göromålen.
– Gå inte och tänk på det här under helgen, säger vi åt varann. Men vart man än kommer så frågar folk hur det ska gå för Arbetet, man blir påmind om det hela tiden.
Reporterkollegan Marianne Pernbro tycker att läget är dystrare än vid konkursen 1992.
– Då fanns en väldig kampglöd, det ordnades insamlingar och en massa läsare köpte aktier i tidningen, berättar hon. Vi hade ett enormt stöd och det var aldrig någon tvekan om att tidningen skulle överleva. Så känns det inte riktigt den här gången.
Marianne Pernbro har jobbat på Arbetet i 20 år och genomlevt det ena sparpaketet efter det andra. Den senaste tiden har hon börjat leka med tanken på vad hon ska ta sig för om hon förlorar jobbet.
– Men det är inte riktigt på allvar. Självklart överlever Arbetet.
– Vi är en av Sveriges tio största morgontidningar, det vore ju sanslöst om det inte skulle gå, inflikar Mats Hansson.
Överlag verkar journalisterna tro att Arbetet har en hygglig chans att överleva, antingen genom att LO skjuter till pengar eller genom samarbete med andra tidningar. Eller så vågar man inte tänka tanken att den 113 år gamla tidningen är på väg mot sin begravning.
Men en som inte ryggar inför sådana funderingar är fotografen Lars-Erik Gille.
– Det är rullgardinen ner, säger han och gör en nedåtgående rörelse med handen.
– Situationen är glasklar: om två månader är pengarna slut och LO har tagit sin hand från tidningsvärlden.
Lars-Erik vet vad han ska ägna sig åt om han blir av med jobbet.
– Jag har tidigare sysslat med konst och det tänker jag ta upp med bravur, säger han muntert. Efter 30 år som pressfotograf kan det vara bra att pröva något annat.
Andra lägger inte handskarna på hyllan lika lättvindigt. Lennart Tidman ingår i en grupp journalister på Arbetet som tagit fram ett förslag till hur tidningen ska räddas. Planen handlar till stor del om att Arbetet ska sälja sina tjänster på nätet. Inom några dagar ska han och de andra i gruppen resa till Stockholm och presentera förslaget för LOs ordförande.
– Arbetet har en oerhörd potential, understryker Lennart Tidman allvarligt.
”Vinsten ska komma från annonsering och i viss mån provisioner på försäljning”, står det i beskrivningen för IT-projektet. Följt av tillägget: ”Ingen vet om det kommer att bära sig i längden”.
Den lösning som Arbetets ägare i första hand laborerar med är ett långtgående samarbete med Skånska Dagbladet. Enligt de planer som hittills presenterats skulle det innebära att båda tidningarna behåller sina namn men att innehållet till stor del blir gemensamt. I stort sett ska bara förstasida, ledare, debatt och enstaka reportage skilja tidningarna åt.
För att en tidning ska få presstöd krävs bland annat att den består av minst 51 procent unikt redaktionellt material. Förslaget från Arbetets ägare innebär alltså att en del av presstödet försvinner och följderna blir mycket stora nedskärningar bland personalen.
Journalistklubbarna på både Arbetet och Skånska Dagbladet har kraftfullt protesterat med motiveringen att den redaktionella mångfalden skulle minska radikalt.
Däremot är de öppna för ett samarbete kring tryckeri, administration etc. Ett sådant samarbete, som inbegriper två självständiga redaktioner, skulle enligt Arbetets SJF-klubb vara fullt möjligt att genomföra om 25 journalisttjänster togs bort från Arbetet.
Bollen ligger nu hos Skånska Dagbladet och det ödesdigra svar alla väntar på kommer troligen inom två veckor.
Chefredaktören Mats Ekdahl har lovat klämma in en tid för en intervju. Men en stund före lunch kommer en sliten Ekdahl inångande och berättar att han varit uppe hela natten och helst hoppar över intervjun.
– Det är tungt och ledsamt nu, tillägger han och försvinner.
Istället blir det Arbetets politiske chefredaktör Bo Bernhardsson som får utveckla redaktionsledningens syn på läget. Han betonar att han är för mångfald men inför valet mellan en nedläggning av Arbetet och ett långtgående redaktionellt samarbete med Skånska Dagbladet är hans svar givet:
– Självklart väljer jag samarbetet med Skånskan. Om man gör det ömsint tror jag det kan bli bra. Vi har en större Malmöredaktion än Skånska Dagbladet och de har en mer utökad lokalbevakning. Tillsammans kan vi göra ett bra jobb.
När det gäller LOs njugga inställning till Arbetet är Bo Bernhardsson mycket kritisk. LOs ordförande Bertil Jonsson har förklarat att LO ledsnat på olönsamma tidningsprojekt och att de som inte överlever på marknadens villkor får sjunka i havet.
– Arbetarrörelsens syn på mediefrågor är snudd på skandalös. Är man fackföreningsengagerad måste man förhålla sig till mediefrågor på något annat sätt än att bara hänvisa till marknaden. Tycker man att det bara är marknadsvillkoren som ska gälla så har ett stort tankeskifte ägt rum. Det leder till frågan hur man i så fall kan motivera att presstödet överhuvudtaget får finnas kvar.
Han kräver att arbetarrörelsen lägger in stora summor pengar i Arbetet och tar långsiktigt ansvar för tidningens överlevnad.
– Jag är optimist, jag tror att vi kommer att hitta en lösning med Skånskan. Men det är värre när det gäller arbetarrörelsen. De måste tänka om.
På väg ut från Bernhardssons rum passerar jag hans sekreterare. I bokhyllan står en Bibel. Den behövs nog.
LOs ordförande Bertil Jonsson om pengar till Arbetet
Nej, nej, nej
LO står under hårt tryck att rädda Arbetet men ordföranden Bertil Jonsson är benhård.
– Det blir inga pengar, säger han.
Majoriteten av aktierna i Nya Arbetet AB ägs av arbetarrörelsens organisationer i Skåne och Västsverige men de har förklarat att de inte kan bidra med mer pengar till tidningen. Den heta potatisen har därför hamnat i Bertil Jonssons knä och han gör det bästa för att kasta iväg den.
Bertil Jonsson tar emot i sitt tjänsterum i LO-borgen i centrala Stockholm. Han gör helt klart att LO inte viker en tum när det gäller Arbetet.
– Statsministern, kulturjournalister och andra gör det väl lätt för sig genom att kräva att LO ska rädda Arbetet. Vi äventyrar inte medlemmarnas pengar genom att satsa på medieprojekt som inte bär sig.
–Det har sagts att vi är rika. Rika, upprepar han med en fnysning. Våra konfliktfonder har visserligen ökat i värde när börsen gått upp. Men om börsen dyker, får vi igen våra pengar av Arbetet då?
Gång på gång hänvisar Bertil Jonsson till att LO beslutat att inte gå in i fler förlustbringande medieprojekt. Minnena från A-presskonkursen 1992 smärtar och han framhåller den kritik LO då fick för alla miljoner som försvann i svarta tidningshål.
– Vi vill inte hamna i den situationen igen. Vi är bara beredda att stödja tidningsprojekt som är självbärande, upprepar han.
Sveriges största socialdemokratiska morgontidning riskerar att gå under. Kan inte LO i den exceptionella situationen göra ett undantag från tidigare beslut?
– Jag håller med om att Arbetet är en viktig morgontidning för arbetarrörelsen, kanske den viktigaste. Å andra sidan är alla A-presstidningar viktiga i sin region och vi måste behandla alla lika. De måste klara sig på marknadens villkor. Skulle vi försöka få Arbetet självbärande tror jag inte vi skulle få råd med andra mediesatsningar.
Om Arbetet presenterar en hållbar rationaliseringsplan men behöver ett tillfälligt stöd för att komma ur krisen, kan LO då ställa upp med pengar?
–Nej, svarar Bertil Jonsson lika fast som tidigare. Det enda som kan ändra situationen är om kongressen i höst beslutar att vi ska satsa på morgontidningar.
Men då kan Arbetet redan vara borta.
– Ja, men det krävs ett kongressbeslut för att vi ska ändra policy.
I debatten har det sagts att LO inte låter opinionsbildning och mångfald kosta.
Bertil Jonsson sitter tyst och tittar på mig. Och fortsätter sen att sitta tyst. Kanske väntar han på en fråga. Eller så har LOs ordförande inget mer att säga i fallet Arbetet. Bara nej. Och marknaden.
Intervjutiden är slut och Bertil Jonsson måste ge sig av för att hinna med flyget till Helsingborg.
Starkt stöd från arbetarrörelsen
Inom arbetarrörelsen åtnjuter Arbetet ett starkt stöd. Statsminister Göran Persson har uppmanat LO att satsa pengar i Arbetet och nyligen reste ett 60-tal socialdemokratiska riksdagsledamöter samma krav i Aftonbladet. Socialdemokratiska partiet å sin sida anser sig dock inte ha råd att lägga några pengar på Arbetet.
LO har gott om pengar. Enbart i fjol ökade tillgångarna med ungefär fem miljoner kronor till följd av stigande aktiekurser.
I LO-Tidningen uppmanades LO nyligen att avstå ett par procent av kursvinsterna för att rädda Arbetet, bland annat med motiveringen att det är lätt att lägga ner en stor tidning men mycket svårt att starta en ny.
Samtidigt rycker Bonnier allt längre fram i Skåne där man äger Sydsvenskan, Trelleborgs Allehanda, Ystads Allehanda samt halva Kristianstadsbladet.
Arbetets VD Lars Ewers säger att de krav som rests i medierna; att LO borde täcka driftsförlusterna, inte är något han själv skulle rekommendera LO.
–Det krävs en strukturell förändring.
Journalistklubbarna på Arbetet och Skånska Dagbladet vill ha ett mindre omfattande redaktionellt samarbete. Varför har ni inte fört fram det som ett första alternativ?
– Det behövs mer nedskärningar än vad journalistklubbarnas förslag skulle innebära och följden blir ett så långtgående förslag som vi lagt fram, svarar Lars Ewers.
Vad tror du om det förslag på mer IT-satsningar som Arbetets journalistklubb kommit med?
– Det löser inte de akuta problemen och så värst lång tid har vi tyvärr inte till vårt förfogande.
Hur lång tid räcker pengarna till lönerna?
– Det beror på flera omständigheter, men vi borde klara juni också.
Om det blir nobben från Skånska Dagbladet, vad gör ni då?
– Då får vi öppna ett nytt spår.
Vad blir det?
– Jag vet inte, men vi ger inte upp.
Arbetet Ny Tid i Göteborg är en del av samma bolag som Arbetet i Malmö. Det innebär att Arbetet Ny Tid, som sysselsätter ett 40-tal journalister, skulle dras med i en eventuell konkurs. Arbetet Ny Tid har en upplaga på 17 000 och räknar med att öka runt 1 000 exemplar första halvåret i år.
–Det finns förslag på att göra Arbetet Ny Tid till en självständig tidning, något jag absolut stöder, säger Johnny Stamming, redaktionschef på Arbetet Ny Tid.
Bakgrunden till Arbetets senaste kris är att Helsingborgs Dagblad i augusti förra året sade upp annonssamarbetet. Annonsintäkterna har sedan dess fallit med en femtedel. Arbetet inledde ett samarbete kring annonserna med Metros Skåneupplaga men det har gett betydligt mindre intäkter än förväntat.
Så sent som i höstas, när budgeten för år 2 000 presenterades, räknade Arbetet med ett litet överskott. Bara några månader senare var läget ett helt annat.
Många ställer sig frågande till om det samarbete med Skånska Dagbladet som Arbetets ägare hoppas på är realistiskt. Frågan är varför en relativt välmående tidning som Skånska Dagbladet skulle vilja ge sig i lag med en ruinerad partner.
Risken är stor att ett sammanslaget Arbetet och Skånska Dagbladet skulle ratas av många läsare. Tidigare erfarenheter visar att många läsare lämnar sin morgontidning om den genomför betydande redaktionella förändringar.
Bollen ligger nu hos Skånskans ägare som förväntas ge besked innan maj månads utgång.
Arbetet får ett presstöd på 54 miljoner kronor. Konkurrenten Skånska Dagbladet har 52 miljoner i presstöd.
Det har spekulerats i att ett eventuellt samarbete på sikt kunde leda till en förändring av reglerna för pressstöd.
Resonemanget går ut på att den nuvarande regeringen inte skulle vilja betala ut stora summor till moderata Svenska Dagbladet och centertidningen Skånska Dagbladet, de två största presstödstagarna, om Arbetet faller bort.
