Årets trend i valbevakningen Väljarvinklat
Utvärderingar från de senaste valen visar att vi journalister sällan tagit upp de ämnen som publiken ansett viktigast. Utspel och partitaktik har dominerat. Nu släpper många redaktioner i stället in väljarna i gallupar och medborgarpaneler.
Utvärderingar från de senaste valen visar att vi journalister sällan tagit upp de ämnen som publiken ansett viktigast. Utspel och partitaktik har dominerat. Nu släpper många redaktioner i stället in väljarna i gallupar och medborgarpaneler.
En varm augustidag reser ett gäng från Studio Ett upp till Umeå för 45 minuters direktsändning tillsammans med en del av programmets medborgarpanel.
Totalt består panelen av 16 personer från fyra orter i landet. Veckorna före valet ska panelen diskutera och kommentera politiken.
– Dramaturgin i valrörelsen är lockande för många journalister. Det är lätt att fastna i spelet kring vem som ska regera med vem och då blir sakfrågorna lidande, säger Andreas Miller, ansvarig för valbevakningen vid Studio Ett.
Med panelen hoppas man att komma närmare väljarna – och att slippa det ständiga Stockholmsperspektivet.
En av deltagarna är folkhögskoleläraren Inez Abrahamsson. Hon har kört de 27 milen från hembyn Storsele till radiohuset i Umeå där hon sammanstrålar med de andra i panelen.
– Jag tackade ja direkt, jag ser det som en jättebra idé att släppa fram vanligt folk, säger hon.
Gruppen samlas i ett litet rum för att gå igenom sändningen. Det är första mötet och samtalet är trevande i början. Det gäller att få deltagarna att slappna av.
Samtidigt ska de inte prata för mycket politik med varandra, de måste vara hungriga på ämnet under sändningen.
Den lokale radiochefen Tommy Engman tittar in.
– Hoppas ni kan bidra till att vi för en gångs skull får en bra valrörelse, säger han och skrattar.
– Oj, vilken press, svarar Sören Kemmer, snickare till yrket. Jag tror att jag måste leta upp en telefonkiosk och byta om.
Det är fyra timmar kvar till sändning. Ingen i panelen verkar särskilt skakis vid tanken att prata inför en halv miljon lyssnare. Med programledaren Kjell-Albin Abrahamsson.
– Jag är fruktansvärt nervös, meddelar han gruppen.
Producenten Andreas Miller redogör för upplägget på sändningen och sen blir det lunch på en pizzeria i närheten. Flera i panelen är kritiska till journalisters sätt att skildra valrörelsen.
– Den framställs som ett sportevenemang med partier som slåss mot varann, säger sjuksköterskan Bodil Grek. Det är delvis politikernas fel, de försöker vara folkliga och gör utspel men jag går inte på det. Jag vill komma bakom flosklerna.
Inez Abrahamsson tycker att det spektakulära får för mycket utrymme.
– För ett tag sen sa nån politiker att stockholmare är smartare än lantisar. Varför måste ni slå upp det så stort?
– Jag vill ha roliga infallsvinklar men medierna måste gå mer på djupet.
Inför frågan vems intressen journalistkåren bevakar tvekar Inez Abrahamsson en liten stund.
– Ska jag generalisera grovt svarar jag att ni står på etablissemangets sida, säger hon eftertänksamt.
Tiden rinner i väg. Någon halvtimme före sändning stiger spänningen.
– Klart att jag börjar bli nervös men det ska man väl vara. Vi grejar det här, säger Bodil Grek.
Gruppen bänkar sig i studion. Ljudteknikern Bo Andersin tar röstprover, producenten pratar med redaktionen i Stockholm.
Inne i studion pågår ett smånervöst samtal som mest verkar syfta till att fylla tiden. Kjell-Albin Abrahamsson drar en vits om Jeltsin och Uralsex och alla skrattar.
– Är det så här bra stämning alldeles före sändning så brukar det gå bra, mumlar Andreas Miller som kliver runt lite rastlöst i kontrollrummet.
Ekots 16-sändning startar och ett par minuter senare drar Bo Andersin upp reglarna. Kjell-Albin Abrahamsson är i etern och han låter hur lugn som helst.
Diskussionen flyter på bra och tar upp breda demokratifrågor. Journalistkåren får en känga av småföretagaren Eva-Britt Hult.
– Journalisterna är ofta väldigt tama i valrörelsen. Politikerna får de frågor de förväntar sig men tvingas sällan precisera sig. Jag vill veta exakt vad politikerna menar med ett begrepp som tillväxt. Och vilka frågor väljer politikerna att inte ta upp?
