Barnporren & journalisterna
“Justitieminister Laila Freivalds vill förbjuda barnpornografi” ljöd den trygga rösten i morgonekot förra onsdagen.
“Justitieminister Laila Freivalds vill förbjuda barnpornografi” ljöd den trygga rösten i morgonekot förra onsdagen.
“…barnens trygghet viktigare än pedofilernas yttrandefrihet” skallade Aftonbladet samma dag i en underledare.
Och det tror fan, det. Vem vill inte förbjuda det kanske vidrigaste brott man kan tänka sig? Vem värnar just pedofilernas yttrandefrihet, om det nu kostar övergrepp på oskyldiga barn?
Men.
1. Barnpornografi är redan förbjudet. Det vill säga: själva övergreppet (och det är väl det vi egentligen vill förhindra), att framställa barnporr och att sälja det vidare.
2. Utredningen (som Freivalds alltså kör över) vill dessutom att alla videoband utan ansvarig utgivare görs olagliga. I praktiken ett innehavsförbud.
Och ändå.
Förra veckans utspel överraskade inte. Trycket på justitieministern och regeringen i den här frågan har varit hårt. Över
90 000 namn för innehavsförbud blev för mycket.
Frågan är hur det kan komma sig att svenska folket applåderar det SJF och TU blir så upprörda av?
Någonstans haltar kommunikationen — också inom journalistkåren; läs själv på sidan 12 vad medlemmarna vid Radio Skaraborg tycker. Och jag undrar om inte vi journalister själva får ta på oss en del av skulden!?
Studera till exempel citaten ovan. När läsarna, lyssnarna, tittarna (läs väljarna) förleds att tro att det handlar om att “förbjuda barnpornografi” (som alltså redan är förbjuden) och att värna “pedofilernas yttrandefrihet” framför “barnens trygghet”, då är det självklart att trycket stort.
Eller som när medlemmarna vid Radio Skaraborg tycker det är “olyckligt om allmänheten ges intrycket (min kurs.) att en enig journalistkår vill att barnporr och pedofiler ska fortsätta skyddas av lagen.”
Klart att det är olyckligt, särskilt som sannolikt inte ens förbundsledningen vill skydda detta.
Men är det rimligt att vi bara därför ska lägga oss platt inför justitieministerns försök att genomgripande förändra en grundlagsskyddad princip?
Självklart inte! Vårt uppdrag är givetvis att granska, först utredningens förslag, och nu Laila Freivalds mer långtgående propåer.
Vi ska reda ut begreppen? Vad handlar det här om — egentligen? Vad innebär justitieministerns förslag — för yttrandefriheten, för de utsatta barnen? På vilket konkret sätt skyddas barnen mer genom denna grundlagsändring? Osv.
Vi ska syna och begripliggöra så att allmänheten förstår.
Inte för att jag egentligen tror att det går att förändra Laila Freivalds inställning. Än mindre inställningen hos de tusentals oroade föräldrar och andra som fått sin bild av barnpornografifrågan genom oss journalister. För vad är yttrandefriheten mot ett starkt väljarstöd.
Trist bara att vi själva bidragit till detta…
För övrigt…
…tycker jag Du ska läsa Lisbeth Larsens intressanta reportage om “undercover journalism” (mitten).
Vem vinner slaget, respektive kriget, härhemma?
