Bellingcat-grundaren: Vi måste lära unga våra verktyg

I en svit i centrala Stockholm sitter Eliot Higgins, grundare av Bellingcat och organisationens ansikte utåt.

– Men det här är inte mitt rum, utan de sa att jag kunde använda det för intervjuer, säger han ursäktande om det stora rummet.

Han är i Stockholm för att ta emot Olof Palmepriset. Det är tredje gången på kort tid som han är i Sverige, i oktober förra året tog han emot Göteborgs stora hållbarhetspris, och 2022 vann Bellingcat yttrandefrihetspriset Monismanienpriset, som delas ut till minne av Torgny Segerstedt av Göteborgs Nation i Uppsala.

– Jag har familj med små barn, så jag försöker numer att hålla resandet till ett minimum. Men när man får priser så kan man inte säga nej, säger han och skrattar:

– Vill man att jag ska komma får man helt enkelt instifta ett pris och ge det till oss.
Bellingcat grundades 2014, men då hade Eliot Higgins på olika sätt redan i flera år granskat bilder och videor online. Grävkollektivet blev känt för sina granskningar av nedskjutningen av ett Malaysia Airlinesflyg över Ukraina 2014, där de tidigt kunde peka ut Ryssland som ansvarig trots landets nekande. Det genom att noga granska hundratals klipp online och geolokalisera dem (se faktarutan till höger). Under krigen i Ukraina och Gaza har de publicerar mängder av granskningar.

Nu vill Eliot Higgins använda samma metod för att stärka ungdomars relation till samhället och demokratin, och för att förhindra spridningen av desinformation.

– Vi behöver tänka på hur vi involverar unga människor i samhället, och hur vi får dem att bli medborgare och inte bara konsumenter.

Eliot Higgins vill att användandet av öppna källor och kritiskt tänkande blir en del av skolans läroplan.

– Folk känner sig bortkopplade från medierna och regeringen, och känner att de inte för deras sak och talan. Då hittar de andra källor online som får dem att känna sig stärkta, säger han och fortsätter:

– Mycket av mitt jobb kring det här handlar om hur vi kan stärka ungdomar på andra sätt. Det handlar inte bara om att få dem att förstå vad som är sant och falskt, utan också attide kan använda de redskap som vi har gjort på Bellingcat för att få inflytande över en fråga som de bryr sig om.

Enligt Eliot Higgins kan deras metod, som främst associeras med globala konflikter och desinformation från krig, även framgångsrikt användas på hyperlokala frågor.

– Jag har jobbat med att spåra kidnappade hundar med samma verktyg som vi använder för att spåra krigsbrott i Ukraina. De här metoderna kan skalas och användas på många olika sätt, säger han.

Eliot Higgins kan knappt sluta prata om det här. När jag kollar ner på klockan ser jag att vår intervjutid var slut för 20 minuter sedan. Samma sak upptäckte han när han i december skrev en artikel i ämnet i Financial Times.

– Den var 4 000 ord innan de kortade. Det var verkligen en utmaning att hålla mig till textlängden. För man måste först förklara var det här kommer från, pratar man med politiker och folk inom medierna så ser de på detta som ett ryskt problem. Men det är helt fel, och då måste man förklara från början var problemet med desinformation kommer från.

Nu har han börjat arbeta på en bok som ska gå ännu djupare i ämnet än artikeln i Financial Times. Planen är att publicera efter presidentvalet i USA, för att få med hur desinformationen sett ut under den amerikanska valrörelsen.

– Men varje gång jag börjar planera upplägget i den så blir den mer och mer av en mardröm – för ämnet är så stort, säger Eliot Higgins.

Steg för steg: Så gör Bellingcat 

För att se om något online är vad det utger sig för att vara är Bellingcats metod att geolokalisera bilder: ta reda på var och när en bild är tagen.

Ofta sprids bilder från exempelvis konflikter online, med påståenden om att de är tagna vid en viss tidpunkt eller plats. Ibland är uppgifterna helt fel, och bilden används för att sprida falska narrativ.

Genom att följa spår i bilden, så kallade brödsmulor, genom öppna källor på nätet kan man ta reda på var och när en bild tagits, och slå fast om påståendena är sanna.

Steg 1: Ta reda på i vilken stad bilden är tagen. Finns det exempelvis byggnader i bakgrunden, har de någon viss stil eller andra kännetecken som kan koppla dem till en viss plats? Kolla efter skyltar, vilket på språk de eventuellt är på och vilken stil de har kan avslöja var de finns. Telefonnummer är guld, eftersom de är specifika för olika städer. Du kan köra bilden genom Google lens*, som kan känna igen bilden eller stilen på byggnader i bakgrunden.

Steg 2: När du har en hyfsad uppskattning om var bilden är tagen så gäller det att ta reda på den exakta platsen. Då gäller det att undersöka de olika detaljerna i bilden noggrant. Finns det ett övergångsställe i bilden? Då använder du satellitbilder och kollar på alla övergångsställen i det området. Om det finns exempelvis en byggnad bredvid övergångsstället kan du utesluta alla som inte har en sådan byggnad bredvid sig, även om byggnaden är väldigt suddig eller liten i bilden. Bellingcat har ett verktyg som är gratis att använda som heter OpenStreetMap search, som kan användas i den processen. Där kan man söka på detaljer man ser i bilden och få hjälp att lokalisera den exakta platsen.

Steg 3: Nu är det dags att ta reda på när bilden är tagen. Det är lite svårare än att slå fast plats, för det finns många variabler. Ett tillvägagångssätt är att kolla på vädret. Vad är det för väder på bilden, och hur var vädret på platsen när bilden påstås ha tagits? Men det kan vara vilseledande, för väder kan skifta snabbt. Man kan också försöka hitta detaljer som kan ha tillkommit vid en viss tidpunkt, och se om de finns eller inte finns i bilden.

* Tidigare kallat Google Bildsök. Verktyget har blivit mindre användbart då Google av integritetsskäl minskat träffsäkerheten. Den ryska sökmotorn Yandex Search har mer liberal hållning i de frågorna och kan vara mer träffsäker.