Biblioteksbladets Thord Eriksson om påtryckningarna från mäktiga organisationen: ”Det är chockerande”
Den internationella bibliotekstungviktaren IFLA hotade Biblioteksbladets ägare med juridiska följder på grund av tidningens rapportering.
I april började Biblioteksbladet, utgiven av Svensk biblioteksförening, rapportera om en tystnads- och rädslokultur på den mäktiga internationella biblioteksfederationen Ifla, som har huvudkontor i Haag. Som en följd har ägaren Svensk biblioteksförening utsatts för påtryckningar från Ifla, vilket avgående generalsekreteraren (och tillträdande kanslichefen på Journalistförbundet) Karin Linder vittnat om.
I dagarna beslutade Stockholms stadsbibliotek att lämna Ifla på grund av påtryckningarna mot Biblioteksbladet.
– Det anmärkningsvärda är att det är en organisation som i sin värdegrund har inskrivet informations- och yttrandefrihet, och faktiskt går efter den som valt att berätta och pratar om juridiska följder, säger Thord Eriksson, chefredaktör på Biblioteksbladet.
Storyn började i april, när det kom ett pressmeddelande från Ifla om att generalsekreteraren hade befriats från sina arbetsuppgifter.
– Sådant väcker alltid lite uppmärksamhet och får en att fundera. I samma veva delades ett läckt internt mejl från en ledamot i styrelsen ganska friskt i biblioteksvärlden. Där fanns en del interiörer som gjorde att man ville titta lite närmare på det här, säger Eriksson.
– När vi började ringa och mejla märkte vi ganska snabbt på tonfall och stämning att det fanns en oerhörd rädsla.
Från april till september skrev Biblioteksbladet ett tiotal artiklar om Ifla.
– Vi kunde påvisa en väldigt dålig kultur i den här organisationen. Som i biblioteksvärlden är en väldigt central och tung aktör med väldigt hög svansföring.
I senaste numret låter man frilansen Lisa Bjurwald berätta hela storyn. Numret har också översatts till engelska och finns digitalt på sajten.
– Vi ser att den är enormt spridd.
Det här berör ju många länder. Är ni ensamma om att ha rapporterat?
– På ett märkligt sätt är vi faktiskt ensamma. Ingen annan har försökt att ta reda på saker och ting, berätta om saker som det finns människor som inte vill att man ska berätta om. Det har förvånat mig, att den journalistiska instinkten inte verkat vara så stark på alla håll.
Thord Eriksson betonar att ingen från Ifla hört av sig direkt till Biblioteksbladet och velat komma till tals eller påpekat fel.
– I stället skramlar man mot våra ägare, som blivit kontaktade och fått höra att det kan komma på tal att göra någon juridisk sak av det.
Vad säger du om Svensk biblioteksförenings hantering av det här?
– De har agerat väldigt bra. Det vill säga, de har inte gjort något alls. De lämnar mig i fred.
Förväntade du dig att sådana här reaktioner kunde komma?
– Jag förstod att det skulle uppmärksammas internationellt. Vi hade sett att våra tidigare artiklar hade översatts via Google translate och var lästa i olika länder, och refererade i internationella biblioteksbloggar och någon branschtidning.
– Däremot tycker jag att det är lite konstigt att vi blivit så lite uppmärksammade i Sverige. Det är stor satsning från vår sida, om en iögonfallande story. Jag är väldigt stolt över det vi gjort.
Har rapporteringen fått konsekvenser för Ifla?
– Jag vet att frågor som rör den här situationen var uppe i styrelsen förra veckan. Jag vore förvånad om vår publicering inte diskuterades. Vad det blev av det säger de inget om, det är en väldigt sluten organisation.
Svensk biblioteksförening är fortsatt medlem i Ifla, som enligt Thord Eriksson har ett 25-tal svenska medlemmar.