Bildmagiker ropar efter utbildning

Fotografen Peter Kjellerås har sagt: “För mig är fotografi magi. Varje gång jag tar en bild av en människa stjäl jag en flik av hennes liv”.

Hans ord väcks till liv vid betraktandet av den bild juryn valt till Årets Bild 1996. Den är tagen i Jönköping av frilansfotografen Suvad Mrkonjic. En rörande bild av en utvisningshotad 74-årig syriansk kvinna som förvaras i häkte. En ögonblicksbild av en förtvivlad människas rop på hjälp.

Det tål att påpekas att fotografen kommer från landsorten. De senaste sju åren har Årets Bild tagits av fotografer verksamma i Stockholm. I samtliga fall, utom ett, har bilderna skildrat händelser ute i världen.

Alla tidningsföretag har inte resurser att skicka medarbetare ut i världen. Eller också vill de inte satsa.

En del fotografer gör som årets Bästa porträtt-vinnare Åke Ericson på Aftonbladet, tar semester och reser på egen bekostnad för att förverkliga de idéer som tidningsledningen till en början inte tände på. Men de flesta blir kvar på hemmaredaktionen med drömmar som aldrig förverkligas.

Därför är det viktigt att bilden som en viktig del av tidningen, även till vardags, diskuteras och debatteras på redaktionerna. Att fotograferna inte bara betraktas som chaufförer som skjutsar reportern från den ena presskonferensen till den andra. Som slår av en plåt när de ändå är på plats.

Fotograferna måste också ta sin del av ansvaret och delta i det redaktionella samtalet för att kunna hävda bildens betydelse. Det duger inte att sitta med armarna i kors och tycka att ingen bryr sig.

Det finns många duktiga pressfotografer som behöver en kick och en stimulans. Även bildmedarbetare har behov av kompetenshöjning och vidareutbildning för att utvecklas i yrket.

Men vilka möjligheter står till buds för dem i dag?

Utbudet av vidareutbildningar på högskolenivå för ambitiösa bildjournalister är inte stort. Enstaka kortkurser, i bästa fall, på Fojo, Pressinstitutet och på Fotohögskolan i Göteborg är vad som bjuds.

Nu hotas JMKs (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation) kurs i bildjournalistik. Hittills har 26 yrkesverksamma fotografer, bildredaktörer, layoutare och TV-producenter utexaminerats. Just nu pågår den andra 20-poängskursen. Det ser ut att bli den sista.

Samtidigt är behovet av fortbildning på högskolenivå stort. Många söker, få får chansen. Samtidigt ropar de som gått kursen efter en fortsättning.

Det saknas pengar att driva kursen vidare och enda hoppet är sponsring. JMK borde fundera över att omfördela de resurser som redan finns.

Läggs kursen i bildjournalistik ner blir Sverige återigen det enda landet i västvärlden som saknar en högre utbildning för bildjournalister, varnar Karin Becker, lärare på bildjournalistikkursen. Det vore förödande.

Hela branschen måste ta sitt ansvar för de yrkesverksamma fotografernas vidareutbildning. Det är inte en angelägenhet enbart för bildjournalisterna. Bilden har stor betydelse i mediernas förnyelsearbete.

Det är ingen bra utväg att som Västgöta Tidnings AB halvera antalet fotograftjänster och låta dem som blir kvar serva flera tidningar. Eller att dra ner på antalet fotografer och låta reportrarna ta kort, vilket förekommer.