Gå direkt till textinnehållet
Sommarläsning i hängmattan.
Foto: Prudencio Alvarez/Istock

Böckerna du inte får missa i sommar

Här är redaktionens elva tips på journalistböcker du ska ta med till hängmatta och strandmadrass.

Testosteron, teaterdirektör, SiS-kaos

Varje picknickkorg till havet behöver innehålla en essäbok, en lagom tunn. Ta gärna med Selma Brodrejs i sommar. Hon är 90-talist, och kulturjournalist på Dagens ETC. I Testosteron (Atlas förlag) försöker hon i tio kapitel närma sig den samtida mannen. Varför är han en förlorare? Är han en förlorare? Essäerna spänner från sex, våld och kvinnlig otrohet (självrättfärdigad av ”selfcare”-trenden) och utbildningsklyftan. I ett läsvärt kapitel tar Brodrej tåget till Sandviken och träffar en 32-årig incel. Men det här är en essäbok som främst väver av de senaste årens kulturdebatter och Brodrejs privata erfarenheter. Från att som tolvåring dra upp stringtrosorna över byxlinningen till att som 28-åring konstatera att hon redan peakat som sexobjekt.

Sommarläsningshögen bör också inrymma en biografi. Den bästa hittills i år har författats av GPs kulturchef Johan Hilton och handlar om Benny Fredriksson (1959-2018). Hilton berättar inte bara om klassresenären och teatermänniskan Benny Fredriksson, utan nästan lika mycket om Kulturhuset Stadsteaterns omvälvning under hans år där. Johan Hilton skriver bättre än de flesta, Augustnomineringen lär vara given för Den siste teaterdirektören (Natur & Kultur).

I vintras kom beskedet att Statens institutionsstyrelse ska läggas ned, den statliga ungdomsvården ska reformeras i grunden. De mörka rubrikerna har legat som en sorgkant runt SiS-hemmen länge nu, flera skickliga reportrar har granskat SiS. Reportern Valeria Helander har för I statens våld (Fri Tanke förlag) slagit sig samman med den tidigare SiS-anställda och visselblåsaren Sabina Björk. Tillsammans tar de ett brett grepp om våldet, kaoset och den påfallande bristen på vård som präglat många av de statliga ungdomshemmen. Läs den.
Hanna Lundquist

Annons Annons

Oligark, knivdåd och familjeångest

Det finns en särskilt ond ironi i att det är när Salman Rushdie ska samtala med en annan hotad författare på en tillställning i New York om ett fristadsprojekt – för hotade författare – som han blir knivhuggen. Samtalet hinner aldrig börja innan gärningsmannen går till attack med flera knivhugg. Rushdie överlever dådet med en hårsmån, men tappar synen på ena ögat. I boken Kniv – tankar efter ett mordförsök (Albert Bonniers förlag) skriver Rushdie om dådet och vägen tillbaka.

Constance Debrés tredje autofiktiva roman Namnet (Atlas förlag) handlar om uppväxten med en av Frankrikes mest kända journalister François Debré och en adlig fotomodell, båda drogberoende. Systern är journalist på Le Monde. Släkten har beskrivits som Frankrikes Kennedys. Nu ligger fadern för döden och dottern, som helst inte vill vara en dotter, finns vid hans sida. I den 132 sidor tunna boken ställs frågor som: Måste man stanna hos sin familj? Måste man ens ha kvar dess namn? Något att fundera över i hängmattan.

Perfekt för sommaren har journalisten Knut Kainz Rogneruds Augustnominerade Sundsvalls­oligarken (Mondial) kommit ut i pocket. Boken är knappast mindre aktuell nu än när den släpptes i fjol, för trots brinnande krig fortsätter ryska intressen att expandera i väst. Att den ryske oligarken Oleg Deripaskas med hjälp av S kunnat köpa in sig i aluminiumfabriken Kubal i Sundsvall är ändå  något av en överraskning. En bladvändare.
Julia Nilsson

Tidningsliv på 70-tal och 90-tal

Agneta Pleijel blev Sveriges första kvinnliga kulturchef på en dagstidning när hon på 70-talet tillträdde på Aftonbladets kulturredaktion i de gamla Klara-kvarteren. Den tredje delen av hennes självbiografiska romansvit finns nu i pocket. Sniglar och snö (Norstedts) är en uppslukande resa från 70-talet till nutid som beskriver viljan att skriva och svårigheten att kombinera yrkesliv med mammarollen. Och om att leva så sant man kan mot sig själv, i både kärleksrelationer och i yrket. Inget man skojar bort, och språket och berättelsen gör att man gärna läser vidare och bär med sig flera scener i minnet efteråt.

Inte lika allvarlig är Pascal Engmans och Johannes Selåkers deckare Nomaden (Forum), även om romanen, som utspelar sig på 1990-talet, innehåller ingredienser som är aktuella idag, som högerextremism och terrordåd. Också detta är tredje delen i en serie: Skymningsland. Båda författarna har tidigare jobbat som journalister på bland annat Expressen. En av huvudfigurerna i handlingen är Aftonbladet-reportern Vera Berg, som degraderats till webbreporter och inte vill något hellre än att göra jobb för papperstidningen. Just skildringen av 90-talet är rolig och man slås av att tekniken inom tidningsproduktion har tagit jättekliv sedan dess.
Annika Heldt

Tre böcker för en arg sommar

Våren har bjudit på reportageböcker signerade några av Sveriges skickligaste undersökande journalister. Det är naturligtvis deprimerande läsning, men som Steven Wright säger: ”Depression är bara ilska utan entusiasm.” Så låt ilskan flöda i solstolen med Lars Berges och Axel Gordh Humlesjös nya avslöjande Honungsfällan (Albert Bonniers förlag) om hur Swedbank banade väg för Putins krig. Eller den isande berättelsen Varför dog John Walter? av Marja Grill (Bokförlaget Forum), som lämnar läsaren nästan apatisk inför socialtjänstens enorma utmaningar. Och Thord Erikssons absurda historia om Sveriges flyktingpolitik i förhållande till Afghanistan i Det är något genant att vi från svensk sida förefaller ligga i bakkant här (Atlas förlag) borde vinna priser. Ha en arg sommar!
Johannes Nesser

Fler avsnitt
Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler