Bokmässeveteranen Guillou: ”Har tagit över Kulturprofilens svit”
Bokmässan firar 40 år. Jan Guillou är sannolikt den journalist som varit på flest. ”Arrangemanget är osympatiskt och girigt", säger han till Journalisten i en paus mellan scenframträdandena.
Bokmässan 2024, dag ett. Jan Guillou, snart 81, kommer från ett scensamtal hos Göteborgs-Posten, och har precis hunnit få i sig en räkmacka i Piratförlagets vitmålade lilla rum bakom förlagets monter nere på mässgolvet. Det blir en macka om dagen.
– Det är tradition.
Energin måste in, han gör tiotalet framträdanden per dag. Signerar böcker, skakar hand, ställer upp på läsarfoton.
1985 arrangerades den första Bokmässan i Göteborg. Journalisten och författaren Jan Guillou, som på sena 80-talet var ohotad deckarkung med Hamilton-sviten och sedan dess bara fortsatt producera böcker, har varit på nästan alla. Han uteblev när Bonniers och Norstedts ett tidigt år bojkottade mässan för att slippa resa till andra sidan landet.
– Ingen märkte vår frånvaro, skrockar Jan Guillou.
37 eller 38 mässor, räknar han till. Han ser det som ett nödvändigt ont att vara här, men gör det med till synes glatt humör.
– Arrangemanget är osympatiskt och girigt, men alla tror sig vara tvungna att vara här.
– Det är samma sak år efter år, förutom att det blir dyrare och mässarrangörerna hittar på allt mer osympatiska sätt att ta betalt. All alkohol ska säljas via mässan, hyran går upp. De första åren betalade de böcker Liza Marklund och jag signerade hela kostnaden för mässan – idag går förlaget back.
Det är väldigt många journalister här. Vad tänker du om det?
– Det kommer ut förvånansvärt lite i medierna med tanke på hur många journalister som är här. De flesta behöver nog inte vara här. Men det är kul, nattlivet är berömt.
2017 startade en alternativ bokmässa när många bojkottade på grund av högerextrema Nya Tiders närvaro.
– Jag gick på båda.
Har det funnits några andra kontroverser eller några yttrandefrihetsdebatter?
– Nej.
Det är kommers?
– Ja. I Bokmässans ungdom var det fantastiskt kul att träffa kollegor som bor i Karlstad eller Skåne. Då var den stora begivenheten Parks bar. Där vi hade fortsättningspartyn uppe i sviterna. Tills Park annonserade i tidningarna: Kom till vår bar, där sitter kändisarna. När vi kom tillbaka från middagen gick det inte att komma in – det dödade Parks bar.
Vad gör ni i stället?
– Om man orkar så har man efterfest på sina hotellrum, om de är tillräckligt stora.
– Faktiskt har Ann-Marie och jag flyttat till Kulturprofilens svit, vi har övertagit den. Från och med i år. Vi brukade ha samma svit som Ulf Lundell alltid använder, nummer 14 längst ned i korridoren. Men sedan jag fick svårt att gå är det liksom hundra meter till i slutet av kvällen – så nu har vi Kulturprofilens som ligger nära hissen.
Men nej, det blir inga efterfester hos Guillou-Skarp. De jobbar för hårt.
Jan Guillou ska vidare, nästa programpunkt väntar. Men han hinner berätta hur han reagerade på Michael Kuceras debattinlägg om Guillous senaste kolumn i Aftonbladet.
– Jag skrattade gott. Aktuellt gillrar en fälla. De har inte på fötterna. De kör totalt över sitt intervjuobjekt, som måste pudla. Reportern ser jävligt nöjd ut, då gör jag den där frisyrgrejen och säger: ”det är den nivån ni lägger er på”. Vilket samtidigt är ett avståndstagande. Och så kommer brösttonerna, ”ska man tillåta det här”?
– En ofrivilligt komisk invändning från chefen för den fuskande redaktionen, säger Jan Guillou.