”Bonniers nya stil är aggressiv”

Namn Marita Ulvskog. Ålder 47 år. Bor I Råsunda, Solna. Familj Gift med Mats, två barn. Yrke Journalist, statsråd i s-regeringen sedan 1994, civilminister 1994-96, kulturminister från 1996. Yrkesbakgrund JH i Stockholm 1971-73, därefter bl a lokalredaktör vid NSD i Gällivare, pressekreterare åt Ingvar Carlsson 1982-90 och chefredaktör vid Dala-Demokraten. Aktuell Avslutar snart sin första period som statsråd. Drivkraft Att företräda de som tycker att de saknar röst. Detta gäller både mitt yrkesval och rollen som politiker.

I början av nittiotalet var hon en av ”rollodexarna”, en proffstyckare som gärna gav luft åt sina åsikter i radions och TVs studiosoffor. På redaktionerna var hon en dröm: ung, medialt verbal och dessutom inte sällan kritisk mot sitt eget parti, socialdemokraterna.

I dag är Marita Ulvskog inte lika frispråkig, gissningsvis aningen belastad av rollen som ansvarigt statsråd och bas för ett eget departement. Men helt anpassad har hon inte blivit – efter bara drygt två år som kulturminister har Ulvskog redan dragit på sig en hel del kritik, inte minst från mediebranschen.

Gamla kolleger i styrelsen för Tidningsutgivarna irriteras över ministerns klåfingrighet i ägarfrågor, vid TV4 ilsknade både ägare och journalister till över den extra halvmiljarden till public service, och de kommersiella företagen inom radioutgivareföreningen har tills vidare hoppat av Ulvskogs digitaltåg för att hon vill bestämma vilka som får frekvenserna.

Bara för att ta några exempel.

Själv tycks hon ta ganska lätt på kritiken; fajterna hör till rollen som statsråd:

– Som socialdemokrat är det viktigast för mig att se till att det finns starka alternativ till de kommersiella medierna, sådana som inte är beroende av marknadens villkor. Då får man räkna med kritik från dem som menar att marknaden ska fixa allt.

Men det är inte bara ägarna som tycker att du lägger dig i. Du är till exempel inte särskilt populär på TV4.

– Det finns säkert journalister där som tror att jag ifrågasätter bolagets ställning, men det stämmer inte. Jag hatar inte TV4, utan tycker att det är bra att SVT utsätts för konkurrens.

– Däremot har jag synpunkter på att bolagets ägare struntar i avtalet med staten, där det bland annat står att man inte får genomföra ägarförändringar. Något man alltså gjort ändå.

– Man ska komma ihåg att TV4 har ett mycket bra avtal, som bland annat ger dem reklammonopol bland marksända TV-kanaler. När ett företag får ett sånt försteg är det rimligt att man också ställer upp på de krav som avtalet reglerar.

Att någonting gått snett i relationen mellan public service-anhängaren Ulvskog och folket på Sveriges största kommersiella etermedium är uppenbart. När kulturminstern dök upp på journalistkongressen i somras retade hon TV4-delegaterna med sin blotta närvaro.

Flera menade då att hon och staten ännu mer skulle gå in och styra public servicebolagens utbud, till exempel genom att tvinga SVT att lägga mer resurser på nyheter och samhällsbevakning, och mindre på nöjesprogram som Robinson. Men det är otänkbart för Marita Ulvskog:

– Vi har inte statstelevision här i Sverige, trots att en del på den borgerliga kanten ideligen hävdar det. Politiker ska inte vara och peta i hur SVT eller SR använder sina medel.

Men har du ingen åsikt om hur SVT använder sina pengar?

– Jag har synpunkter på enskilda satsningar, men det vore fel av mig att öppet tala om vilka. Samma sak gäller SVTs huvudmål att nå hälften av tittarna, jag lägger mig inte i vilka ”interna mål” bolaget sätter upp.

”Det handlar inte om kylskåp eller sådant, utan

om vem som har makten över våra tankar”

Möjligen en ovan och lite obekväm situation för en person som under hela sin karriär valt att just lägga sig i. Som till exempel på Dala-Demokraten, där hon som chefredaktör ägnade betydligt mer kraft åt att via ett ymnigt debatterande ge tidningen ett ansikte utåt, än hon skötte det redaktionella ledarskapet. Där finns nog för övrigt en och annan som också tycker att hon la sig i på andra, mindre hedervärda sätt. Ulvskogs petande i andras texter var en het potatis under tiden i Dalarna.

I dag hettar det mest kring vem som ska få äga medierna? Och i vilken omfattning? Marita Ulvskog räds utvecklingen från tidningsföretag till medieföretag med många grenar och betydligt bredare verkan, och vill därför absolut reglera mot ägarkoncentration. Det handlar om demokrati, säger hon:

– Medierna är aktörer på en marknad som ligger demokratin väldigt nära. Det handlar inte om kylskåp eller sådant, utan om vem som har makten över våra tankar och värderingar.

– Om man är intresserad av demokrati, måste man väl tycka att det är viktigt att försöka motverka en alltför stark koncentration och i stället försöka bidra till att sprida makten.

Och då är ägarreglering en av flera vägar, menar hon. Ägandet ger möjligheter till styrning och just nu arbetar den av henne tillsatta mediekoncentrationskommittén med att ta fram förslag på ny lagstiftning, kanske till och med en grundlagsförändring.

– Vi måste ha någon form av regelverk så att alla som agerar på marknaden, men också de som försvarar allmänintresset vet vad som gäller. Att ändra i grundlagen vore önskvärt, säger hon och tycks mena att ett sådant ingrepp inte kan rivas upp lika lätt, till exempel av en moderatledd regering.

Det innebär ju i så fall att du varit med om att driva igenom två inskränkningar inom Tryckfrihetsförordningen, först barnporren och nu ägarkoncentrationen. Hur känns det?

– Det skulle vara väldigt mycket enklare om vi levde i den bästa av världar, där den mediala mångfalden inte är hotad, och där barnpornografi inte var något problem. Men nu är det inte så och jag tycker det är kraftigt överdrivet att påstå att det hotar vår yttrande- och tryckfrihet.

– Men visst ska man vara väldigt försiktig när det gäller inskränkningar i grundlagarna. Men för den skull får man inte bli fundamentalist och jag tycker inte vi varit klåfingriga den här gången.

En kultur- och medieministers schema är hårt pressat, särskilt så här en dryg vecka före valet. Marita Ulvskog knäpper lite nervöst på sin klocka och en sekreterare tittar in med tydligt signalerande blick.

Vi hastar igenom några pliktfrågor om presstödet och den digitala radion och TVn, och ministerns svar är de vanliga: presstödet är hittills oöverträffat och fortfarande ett villkor för mångfalden bland tryckta medier, den digitala tekniken kommer att betyda mycket för möjligheterna på eterområdet.

– Alltför mycket, också för innehållet, för att marknaden ska få härja fritt, säger hon och låter oss ana fortsatt strid om hur frekvenser ska fördelas.

En sista fråga: vad tycker du om Bonniers?

– Bonniers har visat prov på en ny, mer aggressiv stil den senaste tiden. Bland annat när man gick in som köpare i TV4 och försöken till samarbete med Svenska Dagbladet. Det oroar mig, men vi bedriver absolut ingen kampanj mot ett enskilt företag.

– Men just nu är Bonniers störst i Norden och därför blir det naturligt att man diskuterar dem mycket.

Marita Ulvskog greppar sin väska. Jag noterar att hon fått den på årets journalistkongress och undrar om hon snart kommer att bli verksam i yrket igen?

– Det får vi se, men journalist kommer jag alltid att vara. Det är det jag är bäst på, säger hon och rusar i väg för att övertyga ännu några väljare.

Om en dryg vecka vet vi om hon lyckats. Eller om hon snart kan tycka fritt igen.

Bertholof Brännström

bob@sjf.se