Chefredaktör ställer ultimatum till frilansmedarbetare: Alisansluten? – Inga fler uppdrag
I våras fick anställda journalister sitt avtal om elektronisk återpublicering. Frilansarna är ännu utan.I juli skrev Alis, Journalistförbundet och Författarförbundet till Tidningsutgivarna och begärde förhandlingar om ett centralt avtal efter sommaren. Svaret blev en krigsförklaring. Men inte från TU utan från ett medlemsföretag –- Hallandsposten.
I våras fick anställda journalister sitt avtal om elektronisk återpublicering. Frilansarna är ännu utan.
I juli skrev Alis, Journalistförbundet och Författarförbundet till Tidningsutgivarna och begärde förhandlingar om ett centralt avtal efter sommaren.
Svaret blev en krigsförklaring. Men inte från TU utan från ett medlemsföretag –- Hallandsposten.
Tidningens chefredaktör, Sverker Emanuelsson, sitter med i TUs upphovsrättsgrupp och har varit med om att förhandla fram det centrala avtalet för anställda journalister. Det avtalet innebär att journalisterna ger tidningar rätt att återanvända text- och bildmaterial på Internet eller cd-rom mot en generell ersättning på 1 200 kronor per anställd och år.
Vad de tre organisationerna nu efterlyser är ett centralt avtal för vidareanvändning av frilanstexter. Ett avtal som ska vara enkelt att tillämpa och resultera i individuella ersättningar. Organisationerna påpekar också att uppgifter om elektronisk publicering i tidningarnas redaktionsrutor inte kan ses som avtal. Brevet skickades till TU och ett antal större dagstidningar.
Några dagar senare skickade Hallandsposten ett eget avtalsförslag till sina frilansmedarbetare. Ett avtal som ger arbetsgivaren vidsträckta rättigheter, oavsett distributionsform och antal publiceringar. Enligt följebreven ska arvodena inte höjas.
I breven konstaterar Emanuelsson också att tidningen inte längre kommer att köpa in material från frilansar som går med i Alis, som han kallar “en ny central byråkratisk organisation, placerad i Stockholm, långt från verkligheten ute på landsorten”.
En av flera Alis-anslutna frilansar som upprörts av avtalsförslaget är Lilian Ryd:
— Villkoren är hårresande. Jag har arbetat som journalist i 25 år och aldrig varit med om något liknande. HP kräver totala rättigheter och vill kunna göra vad som helst med materialet, allt till samma pyttelilla arvode som alltid. Ingen som arbetar yrkesmässigt med texter kan acceptera de här villkoren.
Själv är hon inte så beroende av inkomster från tidningen, men hon misstänker att den som är det känner sig tvingad att skriva på.
— Jag antar att det här är någon sorts försöksballong. Lyckas HP kommer fler tidningar att följa efter, därför är det jätteviktigt för oss frilansar att sätta emot.
Sverker Emanuelsson har svårt att förstå upprördheten, men bekräftar att den som går med i Alis kan betrakta sig som sparkad som frilansmedarbetare på tidningen.
Varför?
— Därför att jag inte har intresse av att ödsla tid och kraft på att förhandla vid varje enskilt tillfälle efter förstapublicering med en central organisation som Alis.
Men det var förslaget om ett generellt avtal för frilansar som fick honom att agera med ett eget avtalsförslag.
— Vi vill inte sitta med händerna bakbundna och förhandla med en central organisation som inte förstår de mindre och medelstora tidningarnas situation.
På frågan om varför HP inte vill diskutera höjda arvoden när det gäller återpublicering av frilansmaterial, svarar han att den grundläggande uppfattning han hade innan det centrala avtalet slöts inte har förändrats.
— Publicering i den traditionella tidningen och på Internet är en och densamma. För anställda har detta reglerats på annat sätt i centralt avtal och det följer vi. Men jag hävdar fortfarande principen.
Baserar ni ert avtalsförslag på TU-rekommendationer?
— Det här har vi naturligtvis stämt av med Tidningsutgivarna, och det är ingen hemlighet att vi inte har intresse av att sluta något centralt avtal på det här området.
Bertil Dejke är förhandlingschef på Tidningsutgivarna. Han vill avvakta det förhandlingsunderlag som SJF, SFF och Alis kommer att skicka inom de närmaste veckorna, men ställer sig tvivlande till att hans organisation skulle kunna teckna ett centralt avtal för frilanssidan.
— Ett sådant avtal är inget kollektivavtal utan skulle kräva ett särskilt uppdrag, särskilda fullmakter från våra medlemsföretag. I den diskussion som förts har vi uppfattat det som att företagen helst vill lösa den här frågan på egen hand.
Om företagen hotar Alisanslutna med sparken är deras ensak, menar han.
— Diskussionen kan föras här, men vi har ingen överhöghet över företagen.
Hallandsposten må vara det tydligaste exemplet, men tidningen är långt ifrån ensam om att sätta hårt mot hårt när det gäller frilansarnas sekundärrättigheter. På DN pågår just nu lokala förhandlingar sedan ett antal medarbetare på kultursidan ilsknat till över att deras texter publiceras på DNet utan ersättning. Här är det journalistklubben som förhandlar för medarbetarna.
— Vi hoppas att det här kan redas ut snabbt eftersom tidningen är väldigt beroende av de här recensenterna, säger journalistklubbens ordförande Malin Holmquist.
Ett tiotal Alis-anslutna frilansar som medverkar i Sundsvalls Tidning har bildat ett mikronätverk för att bevaka sina rättigheter sedan tidningen lagt ut deras artiklar utan ersättning i sin betaltjänst på Internet, ST Online.
En av dem är Michael Nordvall.
— Det här är ett särskilt tydligt fall eftersom det rör sig om en tjänst som prenumeranterna betalar för, säger han.
Efter påtryckningar från Alis har han fått 500 kronor i ersättning. Men han har också fått ett brev från chefredaktören med innebörden att de som inte ställer upp på systemet ska avvecklas som medarbetare.
— Men det har inte hänt något sen dess. De kan inte säga upp ett samarbete vi haft i tio år av en sådan anledning, säger Michael Nordvall.
Tidigare har han haft liknande problem med att Västerbottens-Kuriren publicerat hans texter på nätet utan att fråga.
Alis, SFF och SJF har i dagarna skickat ett brev till Hallandsposten (med kopia för kännedom till Tidningsutgivarna). De hävdar att tidningens avtalsförslag syftar till “vederlagsfri och obegränsad övergång av upphovsrättigheter från upphovsmannen” under “tvångsliknande förhållanden”. Kontrakt skrivna enligt avtalet är därför ogiltiga.
— Hallandsposten hotar frilansmedarbetare på ett ultimativt sätt. Det avtalsförslag som skickats ut är inte rättsligt bindande eftersom villkoren är oskäliga enligt avtalslagen, säger Alis ordförande Lars E Rabenius.
Han förutsätter att TU kommer att träda i förhandlingar med organisationerna under hösten.
— Tidningsutgivarna måste ta sitt ansvar nu när upphovsrättsfrågan för anställda är löst. Annars blir situationen orimlig.
Genom att de tre organisationerna förhandlar gemensamt kommer avtalet att vara heltäckande.
Totalt har Alis i dag strax över 2 300 medlemmar. Mellan 300 och 350 av dem är SJF-frilansar — en dryg fjärdedel av de cirka 1 200 SJF-frilansar som potentiellt skulle kunna bli medlemmar.
Tror du att det finns en oro hos frilansjournalister för att gå med i Alis?
— En del kan nog känna sig lite rädda. Men i det här fallet spelar det ingen roll om man är med i Alis eller inte eftersom de tre organisationerna uppvisar en enig front, säger Lars E Rabenius.
Fotnot: Alis står för Administration av litterära rättigheter i Sverige och är en s k collecting society. Föreningen bildades våren 1995 av Dramatikerförbundet, Författarförbundet, Journalistförbundet och Läromedelsförfattarnas förening och bevakar anslutna upphovsmäns rättigheter vid vidareanvändning av deras verk
