Dags att dra i nödbromsen
Just när Journalisten tog ett välbehövligt break, brakade den stora mediecirkusen loss. Först ut i manegen var näringsminister Rosengren som off-the-record häcklade norrmännen. Sen hoppade generaldirektör Ahlenius in och lyckades närapå med konststycket att avsätta finansminister Ringholm, innan hon själv med skammens rodnad tvingades lämna scenen.På en och samma gång applåderad, utbuad och bortgjord av den samlade mediekåren.
Just när Journalisten tog ett välbehövligt break, brakade den stora mediecirkusen loss. Först ut i manegen var näringsminister Rosengren som off-the-record häcklade norrmännen. Sen hoppade generaldirektör Ahlenius in och lyckades närapå med konststycket att avsätta finansminister Ringholm, innan hon själv med skammens rodnad tvingades lämna scenen.
På en och samma gång applåderad, utbuad och bortgjord av den samlade mediekåren.
För det man mest kommer att minnas av denna årtusendets sista septembervecka, är de brister som mediernas bevakning av framför allt Ringholm/Ahleniusaffären avslöjat. Och som man nu bara kan hoppas leder till samlad diskussion och framtida förändring.
”Mediesåpan är en tydlig bild av vad som händer när fartvinden fördunklar den källkritiska blicken”
Vi måste helt enkelt fråga oss vad denna ständiga jakt på allt snabbare nyhetsförmedling egentligen är bra för. Vem tjänar på att okontrollerade och kanske felaktiga uppgifter släpps igenom? För vems skull har vi hoppat på höghastighetståget?
Knappast för journalistikens skull i alla fall. Förra veckans pinsamma mediesåpa är en tydlig bild av vad som händer när fartvinden fördunklar den källkritiska blicken. Såväl nyhetsinslag som kloka kommentarer flåsade utan att veta. Gissningsvis är det många som efteråt haft kul åt dessa mer eller mindre vilda spekulationer. Och det kan man kanske stå ut med.
Men följden kan bli desto allvarligare. För vad ska medborgarna med medierna till, om vi – som det verkar – hellre ökar tempot än låter eftertanken och noggrannheten bestämma?
Jag kan inte tro att det är det vi innerst inne vill. Så snälla ni – dra i nödbromsen. Nu!
Mitt i all denna pseudodramatik fick en kollega lämna det fort han vistats på i snart två år. Med böjt huvud och fördömande rubriker, inte minst från den egna tidningen, lämnade Aftonbladets unge reporter Globen för en högst osäker framtid i branschen.
På egen begäran, som det hette, men sannolikt medveten om att det egentligen inte fanns något alternativ. Och till lättnad för ledningen som nu ytterligare kunde två sina händer i den stinkande historia affären med hotbilderna varit från början till slut.
Det känns orättvist på något sätt. Som att fel huvud rullat…
