Dawit Isaaks fall prövas av svensk åklagare

Det är pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser, RSF, som på nytt har gjort en anmälan gällande brott mot mänskligheten i fallet Dawit Isaak. Brottsanmälan är ställd till Riksenheten för internationell och organiserad brottslighet, där en åklagare nu kommer att pröva den.

I anmälan argumenterar juristerna Jesús Alcalá, Percy Bratt och Antoine Bernard vid RSF i Paris, för att Eritreas president Isaias Afewerki och flera andra ledande politiker och militärer i landet har gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten, påtvingat försvinnande och tortyr.

Det har gått 23 år sedan Dawit Isaak greps i Asmara. Något åtal mot honom har aldrig väckts, och det sista livstecknet från honom är enligt brottsanmälan så gammalt som från november 2005. ”Sedan dess råder ett så kompakt mörker kring hans fall att ingen ens vet var han hålls fängslad och i vilket tillstånd han befinner sig”, skriver RSF i anmälan daterad den 18 september.

RSF har anmält Eritrea för brott mot mänskligheten tidigare. Redan i den första anmälan 2014 pekade RSF på den då alldeles nya lagen om folkmord och brott mot mänskligheten, konstaterar Björn Tunbäck som sitter i RSF Sveriges styrelse:

– När den till sist vandrat upp till riksåklagaren Anders Perklev slog han fast att det fanns skäl att misstänka brott mot mänskligheten. Han sade också att ansvaret låg i landets ledning, inte bara i Dawits fall utan även i andra liknande fall, och att det skulle gå att utreda här i Sverige. Det enda skälet att inte inleda en förundersökning var enligt honom risken att störa UDs förhandlingar för att få Dawit fri.

Sedan dess har tio år gått, och RSF anser att det argumentet har spelat ut sin roll.

”Det finns inte längre någon befogad anledning att fästa någon som helst vikt vid UD:s påstående att en förundersökning skulle riskera att minska möjligheten att Dawit Isaaks frigavs”, skriver man i anmälan.

En tidigare biträdande RÅ har också ansett att det skulle vara för svårt att utreda misstankarna mot Afwerki med flera utan att få hjälp av eritreanska myndigheter och undersöka saken på plats.

– Juristerna pekar i anmälan nu på att det ju gick alldeles utmärkt att utreda [den iranska bödeln] Hamid Nouri helt utan samarbete från Iran. Det argumentet håller inte, menar Björn Tunbäck.

I anmälan finns också tilläggsyrkanden om att åklagarmyndigheten åtminstone borde hämta in den bevisning som är tillgänglig och säkerställa den.

– Det handlar till exempel om att prata med Dawits familj som var med när han greps, prata med medfångar som träffat honom i fängelse varav i alla fall två finns i Sverige. De bör också intervjua FNs specialrapportörer för Eritrea – och, inte minst, begära ut den bevisning FNs granskningskommission samlade in. Kommissionen gjorde det just för att det skulle kunna vara till hjälp för framtida utredningar. Materialet finns i Genève, dit utredare kan vända sig. Det har svenska åklagare inte gjort, understryker Björn Tunbäck.