”De som har pengar sticker härifrån”

Joakim Medin, på uppdrag i Ukraina åt Dagens ETC, kom till Kiev två dagar innan den fullskaliga invasionen inleddes i torsdags morse.

Förändringen inne i huvudstaden sedan han anlände är monumental och situation fortsätter att förändras snabbt nu, timme för timme. Han beskriver hur han hör fler och mer ihållande explosioner idag, fredag eftermiddag.

Enligt de senaste rapporterna i svenska medier kan Kiev falla inom kort. 

– När jag var ute på gatorna innan invasionen var vissa rädda och en del  hade lämnat landet redan då. Men det var fortfarande så att folk satt i barer och umgicks och drack öl, eller gick runt och shoppade. Sen vaknade vi av explosioner på torsdagen, då började allt. Nu är det väldigt lite folk ute i röresle på gatorna, säger Joakim Medin.

Det senaste dygnet har personalen övergivit hotellet, vilket även de flesta journalister som bott där har gjort. Ett tiotal utländska journalister finns kvar.

– Inatt var det ihållande bombningar och i morse gick flyglarmet. Det var när jag skulle äta frukost i matsalen som jag märkte att receptionen var stängd. Personalen övergav hotellet någon gång i morse.

Hur ser ditt arbete ut idag?
– Jag har varit ute två korta svängar på gatorna för att känna av stämningen. De flesta hänger kvar inne på hotellet, eftersom det är lite farligt att närma sig striderna. Men jag följer utvecklingen härifrån och har också haft en del skrivjobb idag.

Har det varit lätt att få folk på gatorna att prata med en utländsk journalist?
– Jag har upplevt det som ganska lätt, men det beror lite på vad man vill fråga. Det är inte alla som vill uppge sina efternamn eller ställa upp på bild, kanske för att ta det säkra före det osäkra.

Du har bevakat i konfliktzoner förut, hur skiljer sig det här åt?
– Till att börja med är det inte så mycket som skiljer sig åt. Det är samma grej i grunden med ångest, förnekelse, flyktingar, och en gradvis kollaps av infrastrukturen. De som har pengar sticker härifrån, och de som inte har det hoppas kunna sticka till sin sommarstuga eller något liknande. Skillnaden är väl att även om vi inte vet hur det här kommer sluta så har de ryska styrkorna närmat sig Kiev oerhört fort. Förändringen har varit kraftig, monumental, och man har vaknat upp till ett helt nytt land där ryska styrkor befinner sig just utanför stan. Så här snabbt har det inte gått i andra konflikter jag har bevakat.

Är du rädd?
– Nej, men visst är också jag fylld av orostankar. Min fixare som jag jobbar med här, som bland annat översätter åt mig, har varit i upplösningstillstånd och oroat sig för att han ska kallas in till armén och oroar sig för sina släktingar. Det påverkar naturligtvis också mig.

Hur länge stannar du?
– Det är oklart, jag får se hur jag gör. Å ena sidan så talar mycket för att det skulle vara bra att sticka så fort som möjligt, å andra sidan är det strider här och var just nu så det är inte helt enkelt att ta sig härifrån alla gånger.

Hur ser planen ut om du måste lämna?
– Att resa västerut som alla flyktingar gör, det går att ta sig den vägen till någon av EU-medlemsstaterna, förmodligen blir det Polen.