De startade egen lokal kulturtidskrift
Den digitala kulturtidskriften Trakten vill fylla några av luckorna som dagstidningarnas kulturbevakning lämnar. "Vi känner ett starkt stöd från det lokala kulturlivet", säger ansvarige utgivaren Johan W Eriksson.
Journalisten har rapporterat om debatten i Hälsingland, där lokala kulturskapare är missnöjda över att de Bonnierägda lokaltidningarna inte längre har någon kulturredaktör – som fortsätter.
Hösten 2020 startade frilansskribenterna Johan W Eriksson och Axel Hellby den regionala kulturtidskriften Trakten, med bas i Flen. Trakten är inriktad på kultur, nöje och upplevelser i och omkring Sörmland.
Hittills har man gjort sex digitala nummer. Nummer 6 var Novellnumret, där redaktörerna och ett antal skribenter ”tog grepp om kortformatet i allmänhet och novellen i synnerhet”.
När de drog igång var det med konstaterandet att det lokala kulturlivet ofta har svårt att få medierna att bevaka.
– Inget ont om Katrineholms-Kurirens duktiga reportrar. Men det fanns ingenstans lokalt att få ut texter om kultur, då får man vända sig till smalare kulturtidskrifter. När jag började skriva fanns fortfarande Folket, och de nuvarande tidningarna i Sörmlands media hade olika ägare. Allt har krympt, det var länge sedan de köpte in frilansjobb om kultur, säger Johan W Eriksson.
Ambitionen är att vara en plattform om och för det lokala kulturlivet, och för noveller, essäer, ibland kritik. Arbetet sker mestadels ideellt, och arvodena är blygsamma i de fall de betalas ut.
– Vi säljer lite artiklar till veckotidningen Sörmlandsbygden. Och lokala kulturinstitutioner har börjat köpa annonser, vissa älskar att vi finns eftersom de ofta inte får dit lokala och regionala medier.
Johan W Eriksson menar att risken med en nedmonterad lokal kulturkritik – där argumentet från tidningsägare ofta hänvisar till låg läsning – är att publiken tappar impulsen att efterfråga kulturbevakning.
– Finns inte texterna att läsa kommer man tappa läsvanan.
Finns det inte en risk att ni hamnar för nära kulturlivet, att ni okritiskt applåderar det mesta?
– Det kan ligga något i det. Vi har inte så mycket ”riktig” kritik, utan mer av anmälningar och reportage av typen ”det här händer, det här upplevde jag”.
