Debatt om ekonomijournalistik på Publicistklubben
“På ett plan kom debatten att handla om huruvida det är fult att skriva om aktier, en fråga som givetvis är rätt fånig. En massa svenskar är intresserade av fotboll och läser gärna fotbollstabeller. Men ingen kallar sportreportrar för bollnissar eller ifrågasätter att tidningarna har matchresultat.”
Kommentar
Så möttes de till slut, ekonomijournalisterna och de som tycker att det blivit lite väl mycket börsrally i spalterna de senaste åren.
Flera hundra journalister slöt upp till Publicistklubben i Stockholm förra måndagen. Det blev så mycket folk att bland annat storheter som Torbjörn Larsson och Anders Ehnmark tvingades vända i dörren.
På plats i den allt svettigare lokalen fanns arga ekonomijournalister, uppeldade av PK-ordföranden Jan Guillous prat om räknenissar. Guillou, som fick gliringar för sina höga inkomster och sin förkärlek för dyra viner, valde dock en låg profil.
På ett plan kom debatten att handla om huruvida det är fult att skriva om aktier, en fråga som givetvis är rätt fånig. En massa svenskar är intresserade av fotboll och läser gärna fotbollstabeller. Men ingen kallar sportreportrar för bollnissar eller ifrågasätter att tidningarna har matchresultat.
När det gäller pengar är frågan känsligare. Miljontals svenskar har investerat i fonder och vill därför läsa om börskurserna. Några av debattörerna valde att anlägga det synsättet, exempelvis Anders Andersson, chefredaktör på Privata Affärer.
– Förra året steg Stockholmsbörsen med 60 procent vilket fick många att investera i aktier, det är då självklart att utrymmet för ekonomijournalistiken blir större.
Men frågan är större än så. Problemet med ekonomirapporteringen är inte att den ser ut som den gör utan att svaga grupper och viktig granskning försvunnit bakom börstabellerna.
– Det finns människor som drabbas av outsourcing, varsel och annat, framhöll Björn Elmbrant, Ekot. De uppfattar att medierna idag tar ställning för marknaden.
Helt klart har det skett en rejäl omsvängning inom journalistiken de senaste åren.
Sören Larsson, som var med och startade Veckans Affärer på 60-talet, berättade att det var ett helvete att värva medarbetare till tidningen. Det var helt enkelt ont om reportrar som ville syssla med ekonomijournalistik.
Enligt samme Larsson mötte Henrik Frenkel hårt motstånd när han drog igång A-ekonomi. Att rapportera om börskurserna i TV sa journalisterna blankt nej till. Men idag blåser andra vindar.
Man kan undra vem som bär ansvar för att medierna blivit så inriktade på börs och näringsliv medan till exempel arbetsliv och sociala frågor för en tynande tillvaro.
Ofta skylls det på profithungriga ägare men det är att göra det lätt för sig. En stor grupp av Stockholmsjournalisterna har med åren närmat sig eliten både i status och inkomster och det ligger nära till hands att tro att de delvis fått gemensamma värderingar.
Givetvis har enskilda journalister en stor skuld i att börs- och näringslivsmaterialet tagit så mycket plats på viktiga frågors bekostnad.
Ekonomismen fortsätter att breda ut sig i samhället. Ska journalisterna rusa enbart i den riktningen? Eller har de en skyldighet att även lyfta fram det som håller på att drunkna bland börssiffrorna?
Där står vi och väger idag. Kanske är det förklaringen till det rekordstora intresset för debatten på Publicistklubben.
Staffan Wolters
sw@sjf.se
