”Det är roligare att läsa om journalister än om poliser”

Det är sju år sedan hennes förra bok, Sthlm Grotesque, kom ut.

– Jag får nästan svindel när jag tänker på att det har gått så många år, säger Hanna Lindberg.

Planen var att hon skulle skriva en tredje del i serien om den unga journalisten Solveig. Men så dök tanken på att ha en huvudkaraktär som var lite äldre och som stött på lite fler motgångar upp och kriminalreportern Katja Norman som är huvudpersonen i den nya deckarserien föddes.

Annons

– Men sedan kom vår son och Staffan (Lindberg, grävande reporter på Aftonbladet, reds anm) har jobbat ganska intensivt under den här perioden också. Och för mig… jag måste känna lust till det jag gör och är jag inte hundra procent i berättelsen så tar det tid. Men nu har jag hittat källan igen.

Hur kom det sig att du började skriva deckare?

– Det började med att jag gjorde research för en granskande tv-dokumentär, det här var på den tiden när grabbtidningar som Slitz var en grej. Men av olika skäl var det svårt att få personer att träda fram med namn och bild, och sedan insåg jag att ”herregud, det här är en thriller”. Då satte jag mig och började skriva det som sedan blev Sthlm Confidential som kom ut 2014 och såldes till en massa länder. Helt plötsligt var jag författare. Det var inget jag hade planerat.

Vilka fördelar har deckargenren?

– Man kan vara fri i den. På ett sätt kan jag känna att den ligger väl så nära sanningen som berättandet som journalist, även om man ju hittar på en massa saker. Jag vill att det jag skriver ska kännas sant.

I ett par år jobbade hon heltid som författare.

– Men jag märkte att jag behöver inspireras av verkligheten, jag behöver träffa människor, det var inte helt lyckat för mig att vara heltidsförfattare. Nu jobbar jag deltid som kommunikatör på ett skogsbolag också.

Huvudkaraktären i boken Sveket är en grävande kvällstidningsjournalist som efter en sjukskrivning återvänder och upptäcker att tidningen förändrats i grunden. Hanna Lindberg och hennes man Staffan träffades på Aftonbladet 2007. 2008 gifte de sig.

Var det en tanke med boken, att du ville skildra kvällstidningsbranschen?

– Mitt fönster mot den är numera genom Staffan. Jag jobbade på Bonnier Tidskrifter efter Aftonbladet. Jag har mer erfarenhet av hur digitaliseringen gick till i magasinsbranschen. Det var ganska brutalt. Osäkert. Alla gamla fina titlar, ingen visste hur det skulle bli nästa dag. Man var tvungen att hitta nya modeller för att tjäna pengar. Förr var det 25 personer som gjorde Allt om Mat, idag är det vaddå… en handfull kanske, som ska leverera lika mycket.

Det skrivs många deckare av journalister, och många har också en journalist som huvudkaraktär. Varför är det så bra?

– För mig handlar det om ”gräv där du står”. Jag identifierar mig som journalist. Det är tacksamt att skriva om, och jag tycker själv att det är roligare att läsa om journalister än om poliser. Man känner igen sig, och jag tror att många journalister kan känna igen sig i Katja Norman och hur hon försöker hitta rätt i den nya tillvaron som hon möts av efter att ha varit borta ett år från kvällstidningen. Att gestalta det tycker jag är väl så spännande som själva mordgåtan.

Författandet sker till stora delar i ottan.

– Jag går upp fem på morgonen och skriver och sedan går jag till jobbet som kommunikatör.  Och så är jag ledig en dag i veckan. Jag har hittat en väldigt bra tillvaro, känner jag.

Tanken är att det ska bli fem böcker i serien som ska utspela sig i Kalix.

– Jag har själv rötterna i Kalix, jag är halvfinska, pappa är från Kalix. Den första boken utspelar sig delvis i Stockholm, men nästa kommer att utspela sig till största delen i Kalix. Den är redan påbörjad.