”Det kan svenska medier lära av USA-valet”
Mediekritiken i USA är omfattande efter valrörelsen. Svenska medier kan dra lärdomen att inte underskatta kraften i den missnöjesvåg vi redan sett, menar Expressens Thomas Mattsson.
Självkritiken i amerikanska medier och den externa kritiken mot dem riktar in sig på flera saker. Inte bara på hur medierna totalt missbedömt opinionen och hur spel fått gå före sakfrågor i rapporteringen, utan också hur de beskrivit Donald Trump och hans anhängare – något bland andra New York Times mediekrönikör Jim Rutenberg skrivit om.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson menar dock att vi bör vänta med att dra vissa skarpa slutsatser om de amerikanska mediernas insats:
– Jag tror att det är för tidigt att underkänna de opinionsmätningar som alla medier, utom Los Angeles Times, refererat till på grund av att vi först måste få veta hur många väljare som bestämde sig de sista dagarna och som instituten rimligen inte kan ha hunnit få med. Dessa väljare kan, jag säger kan, snarare ha påverkats av exempelvis FBIs olika besked om Clintons mejlserver.
Tror du att medierna i USA kommer att ändra något i sitt arbetssätt efter denna valrörelse?
– Flera medier kritiserades tidigt i valrörelsen för att ha gett Donald Trump för mycket uppmärksamhet, och högersajter som Breitbart och Drudge Report anses väl snarast ha kampanjat för honom. Men de etablerade medierna, som New York Times och Washington Post, har ju granskat och avslöjat Trump gång på gång så jag kan inte se att journalistiken underlevererat här.
– Snarare har publiken valt att vara faktaresistent: man har röstat med magen i stället för med hjärnan, vilket jman ju får göra i en demokrati så det kan man inte ha en synpunkt om. Mer än möjligen att många, tyvärr, inte förhåller sig till fakta om sexism och rasism och annat som framkommit i undersökande journalistik.
Borde de amerikanska medierna ändra något?
– Det här har sannolikt varit den mest bevakade valrörelsen någonsin, och det vore fel att på grund av valresultatet dra slutsatsen att medierna inte gjort sitt jobb. Mediernas jobb är ju inte att tillsätta "rätt" president, utan att ge valmanskåren ett beslutsunderlag. Det har man gjort, påstår jag, men missnöjet med Washington-etablissemanget och Hillary Clinton var uppenbarligen så stort att många – men inte alla, ska vi komma ihåg – struntade i alla Trumps oförskämdheter om muslimer, mexikaner, sina politiska motståndare och medierna och röstade på honom ändå.
– I någon mening är det ju en bekräftelse på att det demokratiska systemet fungerar, så en och annan kommentator, också här i Sverige, bör nog besinna sig lite nu, menar Thomas Mattsson.
Vilka lärdomar kan svenska medier dra när det gäller att bevaka populistiska politiska rörelser?
– Att inte underskatta kraften i den missnöjesvåg som vi redan sett i Sverige med framväxten av SD, i Ungern och Polen med rena rama tokstollerierna och i Storbritannien med Brexit-omröstningen. Det finns uppenbarligen många som inte förhåller sig till det som framkommer i medierna, och det kanske kan påverka hur berättandet ska se ut. Kanske är TV mer effektivt än text här, till exempel?
