”Det var många och långa konflikter på DN”

Hej Christina Jutterström, vad gör du nuförtiden? 
– Jag kom just från ett möte med Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala där jag talat om och diskuterat kvalitetsjournalistik i en tid med sociala medier. Arbetar en del som mentor, sitter i PON och har just lämnat manus till en bok om kvinnorna runt sjön Björken, som handlar om folkbildningens betydelse i deras liv. Jag har förresten just skaffat fritidshus i Sörmland. Härligt!
– Sen saknar jag fortfarande Ingemar, men har fem härliga barnbarn mellan två och 24 år, som jag ofta träffar.

Du anställde mig på Dagens Eko där jag bland annat fick nöjet att vara redaktör för Nyhetsmorgon i P1, vilka är dina minnen från Eko-tiden? 
– En redaktion med mycket kompetenta medarbetare, unga som äldre. Dessutom en harmonisk redaktion där alla gillade jobbet. Det var också spännande att tillsammans med dig och Lasse Weiss i spetsen få skapa Nyhetsmorgon, som var embryot till det som är P1 Morgon idag. Så minns jag förstås att jag födde barn och var barnledig ett halvår under chefstiden.

”Jag är ju också en drivande typ
av chef och det tror jag provocerade.
Blev lite bättre på att lyssna med åren.”

Sedan blev du chef på Dagens Nyheter från 1982-1995, det var väl en ganska turbulent tid på tidningen?

Annons

– Ja det var en stor förändringstid både när det gäller tekniken och journalistiken. Många och långa konflikter med både grafiska och journalistfacken. Men tidningen blev allt bättre och läsarna allt fler efter år av upplagenedgång. Det fanns ju så många skickliga journalister också på DN, men det var som om konflikter mellan ledning och fack var inbyggd i väggarna. Jag är ju också en drivande typ av chef och det tror jag provocerade. Blev lite bättre på att lyssna med åren.

Du var också bondmora på fritiden eftersom din man Ingemar Odlander (som länge var Rapport-chef) blev biffkouppfödare i Sörmland och ni har två döttrar, varav en blev journalist. Hur fick du det livspusslet att gå ihop? 
– Det undrar jag också ibland. Det var ju en tid man skulle klara allt själv hemma – inget rut och rot. Men i medelåldern orkar man mycket. Gården var också en sorts avkoppling i helgerna. Att få sköta kor i ladugården, köra traktor, gå i skogen. Och träffa vänner som inte pratade medier hela tiden.

Och så var du vd på SVT under sex år på 2000-talet, du måste gilla att bestämma?
– Så är det väl. Fast jag brukar uttrycka det lite snyggare. Jag ville vara med och bygga och förändra samhället med det yrke jag valt. Det gäller också att inse att man som mediechef har stor makt och med den följer ansvar både inåt och utåt. 
– Det var också fantastiskt att få vara med  och skapa Barnkanalen, Kunskapskanalen och SVT Play under SVT-tiden.

Du var också reporter på bland annat Örebro-Kuriren, Dagens Eko och Rapport, vilket har varit det roligaste jobbet?
– Mitt bästa jobb var trots allt att vara korrespondent i Afrika på 70-talet. Att lära sig om en hel kontinent, skaffa sig kontakter och berätta om detta för en stor läsekrets. Dessutom bo i ett av länderna som jag bevakade. Det var Buster von Platen på SvD som gav mig den möjligheten.

Vilken är den största utmaningen för journalisterna och medier framöver tycker du?
– Att hela tiden ha i minnet vilken tid vi lever i, en tid där verklig demokrati inte längre är given. Då är den klassiska nyhetsjournalistiken med krav på saklighet och opartiskhet och god etik mer värd och viktig än någonsin.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?
 – Vid 78 års ålder börjar jag ibland fundera över hur länge jag får vara med i det här livet. Länge önskar jag just nu!