”Det var som att ramla ner i ett grekiskt drama”
Sveriges Radios Katarina Gunnarssons skolgranskning har lett till att Skolverket ska se över kursplanerna och betygskriterierna, så att de blir begripliga. Det hela började med en fråga på Facebook.
Katarina Gunnarssons granskning av betygsystemet, läroplanen och elevernas skoluppgifter har engagerat människor runt om i landet. 15 000 delade de första inslagen i Studio Ett och nyheterna, och hon har överösts av mejl från förtvivlade föräldrar.
Det hela började med att Katarina Gunnarsson skulle hjälpa sin son med en skoluppgift i historia som han hade svårt att förstå. Det hade hon också, sin fil kand i idéhistoria till trots. Hon skrev en kort mening om det på Facebook och en fråga: ”Är jag dum eller?” Responsen blev enorm.
– Det rasslade i mitt flöde. Jag fick flera hundra föräldrar som berättade att de inte heller fattade barnens skoluppgifter. Folk skrev att de trott att de varit ensamma, att det var något fel på barnen eller dem själva. Då förstod jag att det här är någonting. Vad är det som har hänt? Varför är det så många föräldrar som tycker att deras barn får för svåra skoluppgifter?
Hon började gräva, eller krafsa som hon säger, och snart gick det upp för henne att det hela bottnade i läroplanen från 2011.
– Det föräldrarna inte har förstått är att pedagogiken har förändrats enormt. Många tror fortfarande att man ska kunna fakta: årtal, gubbar och händelser. Så är det inte längre, säger Katarina Gunnarsson.
I den nya skolan är tolkningsförmågan viktigare än faktakunskapen. Det är mindre viktigt för eleverna att veta vem Robespierre var och gjorde, än att kunna analysera Robespierre konstruktivistiskt; att förstå den sociala konstruktionen som gör att han av somliga uppfattas som viktig – att dekonstruera Robespierre, förklarar Katarina Gunnarsson.
I ett inslag i Studio Ett intervjuade hon en docent i socialt arbete som berättade att hon fuskat och gjort barnens skoluppgifter för att de var för svåra, men ändå fått låga betyg. Katarina Gunnarsson berättar att hon fått liknande berättelser från andra föräldrar.
– Några jättekända journalister berättade att de smyggjort sina barns skoluppgifter men ändå bara fått D för att de inte antagit tillräckligt många perspektiv, eller inte förstått frågorna. De kände sig kränkta.
Föräldrarna som hörde av sig till henne anser att systemet är helt bakvänt, att barnen först måste få fakta innan de kan börja ifrågasätta fakta. Och att skoluppgifterna låg på alldeles för hög nivå, att det är svårt för en tolvåring att ”inta sex olika moralfilosofiska perspektiv” på en novell om en kvinna som varit otrogen mot sin man.
När hon krafsade sig vidare i materialet visade det sig att många lärare, akademiker, och även personal på Skolverket, inte heller förstår läroplanen, eller betygskriterierna. Och så hamnade hon plötsligt i ett getingbo.
– Pedagoger som har försökt varna för en alltför socialkonstruktivistisk läroplan hade blivit utfrysta. Den här frågan är väldigt infekterad. Det handlar om akademiska strider, men också om personstrider. Jag har pratat med många människor som oberoende av varandra säger att de inte fattar den nya pedagogiken, men att de inte kan säga något. Det var som att ramla ner i ett grekiskt drama.
Den här läroplanen har funnits i sju år. Vad tror du att det beror på att detta inte har uppmärksammats tidigare?
– Jag tror att det handlar om att föräldrar skäms. Om det går dåligt för ens barn i skolan och man inte kan hjälpa dem känner man skuld och vill inte prata om det. När några föräldrar nu till slut valde att ifrågasätta, blev det lite som kejsarens nya kläder.
