Jonas Fröberg skrev bok om Konsumbutik: ”Gemenskapen i folkrörelserna vaccinerade Sverige mot fascismen”
DNs reporter Jonas Fröbergs skildring av kooperationens uppgång och fall tar avstamp i farfar Axel och Konsumbutiken i Myckelgensjö. ”Det var en resa in i en förlorad värld”.
Sommaren 2019 publicerade Dagens Nyheter ett reportage om Coop, signerat Jonas Fröberg. Det blev ett av de mest lästa reportagen i DN det året – och ledde till en politiserad debatt i sommartorkan om kooperationens framtid.
Frågan vem tusan som vill läsa en berättelse om öppnandet av en Konsumbutik i djupaste Ångermanland 1939 fick därmed sitt svar och i november kom Jonas Fröbergs bok Huset mitt i byn, som handlar om kooperationens uppgång och fall med avstamp i Myckelgensjö där Jonas Fröbergs farfar Axel var butiksföreståndare.
– Det finns något fascinerande men också något djupt tragiskt i berättelsen om kooperationen. Den slog sönder kartellerna och demokratiserade den fattiga landsbygden. Gemenskapen i folkrörelserna vaccinerade Sverige mot fascismen som drog fram som en farsot genom Europa. Dessa fattiga skogsarbetarfamiljer blev samhällsbyggare. Kooperativa var omvälvande. Sen föll den bara samman. Det finns i princip inget kvar av föreningsdemokratin i Coop.
Hur var det att skriva boken?
– Det var en resa in i en förlorad värld, lite Brideshead Revisited. Det var ett väldigt annorlunda Sverige, småskaligt, fattigt, och det fanns alltid någonting bortom bergen. Vår tids ekonomiska kriser bleknar i jämförelse med kriserna under och mellan världskrigen.
Du skriver om din egen släkt, din farfar, samtidigt är det ett journalistiskt reportage. Hur fick du ihop det?
– Jag tror att vi journalister ändå har de glasögonen på oss när vi skriver, även om berättelsen kommer nära. Sen har man ju redaktörer, och jag bad min chef läsa i förväg för att se om jag verkligen kan fortsätta att bevaka handelsfrågor. Det kan jag. Det är ju inte helt oproblematiskt att skriva om sin egen familj, men jag tycker att det problemet överskuggas av möjligheten att berätta om människor som liksom aldrig får synas, i ett landskap mitt i Norrland – inte vid den pulserande Umeåkusten eller i Årefjällen – utan mitt emellan, där de enda rubriker man ser handlar om skolnedläggningar.
Är det en bok du tyckte var rolig att skriva?
– Ja, men svår och samtidigt djupt känslomässigt fin. Jag höll på med den i fem år. Jag ska medge att just nu känns det ganska tomt.
