Eigil Söderin: ”SD vill göra det jobbigt att vara journalist”

Vi träffas på en parkbänk på Södermalm i Stockholm eftersom Dagens ETCs grävchef Eigil Söderin vill träffas utomhus. Intervjun har skjutits upp en dag eftersom han har ådragit sig en enveten förkylning och nu dopar han sig med en kaffe från ett närliggande kafé. Han har varit mån om att ställa upp på intervju, vill att hans nya bok ska få uppmärksamhet, slå igenom bruset – som är omfattande.

– Det har skrivits väldigt mycket i ämnet. Jag tror att jag läste 14 journalistiska böcker om Sverigedemokraterna och en massa avhandlingar. Det finns hur mycket som helst. Det här är mitt första riktiga bokprojekt och jag är ödmjuk inför uppgiften och inser att det är en stor ansträngning att skriva en bok som ska tillföra någonting nytt.

Boken Rädda landet – Sverigedemokraterna och striden om verkligheten tar avstamp i SDs hemliga trollfabrik som Eigil Söderin avslöjade i en artikelserie i Dagens ETC redan inför valet 2022.

– Den blev ganska uppmärksammad men debatten stannade nog på kultursidorna. Magdalena Andersson nämnde avslöjandet i en debatt eller intervju. Jag kände att det fanns mer att ge här och jag kunde inte riktigt släppa historien. Det är ändå ett inflytelserikt parti med en radikal politik som ägnar sig åt väldigt märkliga och odemokratiska metoder genom att manipulera opinionen. Därför ville jag gå vidare och började skriva boken redan någon månad efter att artiklarna publicerats.

Storyn förde en tynande tillvaro men exploderade i maj 2024 när TV4s Kalla fakta avslöjade SDs trollfabrik inifrån, genom ett wallraffreportage i två delar.

Det var du som avslöjade det, men det är Kalla fakta som kommer att vinna alla priser. Är du bitter?

Eigil Söderins förkylda skratt låter kanske aningen för uppsluppet.

– Jag försöker tona ner missunnsamhet, jag blev ju ändå inte journalist för att framhäva mig själv. Men så här är det: om man jobbar på en liten tidning med en ledarsida som så tydligt är vänster – då spelar avsändaren roll. Det har vi märkt flera gånger. Nu senast med Dumpenavslöjandet som vi publicerade för ett halvår sedan och som Aftonbladet gör en egen version av nu och får jättestor spridning.

SD förnekade allt som du avslöjade 2022 och nu har Kalla fakta bekräftat att du hade rätt hela tiden. Det är väl ändå bra?

– Jo, och jag är jätteglad att det här har kommit fram, fått uppmärksamhet och blivit diskuterat. Kalla fakta gjorde ett jobb som vi inte skulle kunna göra – den här wallraffen är en stor journalistisk insats. De bekräftade det jag hade skrivit och fick fram nya uppgifter. Jag var frustrerad över att det fanns så mycket som jag aldrig fick svar på och att jag inte kunde ställa Jimmie Åkesson till svars.

I samband med Kalla faktas publicering inträffade också någonting märkligt. Ett par dagar innan TV4 sände den första trailern tog SDs kommunikationschef Joakim Wallerstein kontakt med Eigil Söderin och erbjöd en intervju om hans avslöjande om partiets trollarmé.

– Jag blev förvånad. Varför nu? Jag hade bett om en intervju i två år. Vi anade oråd, särskilt eftersom han ville ha embargo för att han sa att han ville ha helgen fri för att vara med sin dotter. Det lät inte som ett motiv för ett skarpt embargo. Jag tog förstås chansen och genomförde intervjun, men det var någonting som var skumt, så vi tog risken att hamna efter och avvaktade med att publicera. När trailern kom förstod jag att han hade försökt använda oss som redskap i en PR-kupp för att ta udden av Kalla faktas granskning. Jag var väldigt glad att vi hade is i magen.

Intervjun publicerades några dagar senare i Dagens ETC och då i den kontext som uppstått genom Kalla faktas granskning. Joakim Wallerstein bekräftade en del av det som Eigil Söderin avslöjat.

– Jag önskar att fler ansvariga Sverigedemokrater hade ställt upp på intervjuer. Jag har helt ärligt bara velat ha svar på mina frågor. Jag är jättenyfiken på vad de har att säga. De kanske inte alls delar den bild som ges i boken men de hade fått chansen att föra fram sin bild. I stället har de drevat i sociala medier. Det är synd, för jag är mån om att behandla alla jag intervjuar på ett schysst sätt, kanske särskilt Sverigedemokrater.

Har de förstått att du vill behandla dem schysst?

– Anledningen till att jag har kunnat skriva boken är för att jag tidigare har behandlat Sverigedemokrater jag intervjuat schysst och de har sedan hört av sig. De har rätt till sina bästa argument, samtidigt som man inte kan vara en megafon för lögner och hat, som man riskerar att bli när man har att göra med den högerradikala rörelsen.

Du har bevakat SD och högerradikala och högerextrema grupper i 15 år. Hur har det varit?

– Som journalist är det viktigt att förstå att SDs kommunikationsstrategi liknar inte något annat partis. Jag har gjort granskningar som rört Timbro och Moderaterna, och reaktionen är helt annorlunda. Den våg av hat och attacker som man får från Sverigedemokraterna när man skriver om dem gör att de skiljer ut sig. Vi vet att det inte bara är en radikal svans där ute som agerar, utan de eldas på av partiets anställda nätkrigare. Det är en medveten strategi som har funnits i många år. Det handlar inte om några enskilda anställda som har haft några skojiga konton på Twitter utan det här är en, som jag kallar det, digital domedagsmaskin.

– SD har byggt upp en påverkansapparat med alternativa medier och dolda konton, som dirigerar och piskar upp stämningar på nätet och används som påtryckningsmedel mot journalister. De vill göra det jobbigt att vara antirasist i Sverige, eller att vara journalist och granska högerradikalismen. De jobbar uttryckligen för det, och det ville jag kartlägga i boken.

Många medier har historiskt vacklat kring frågan om hur man ska bevaka SD. I boken tar Eigil Söderin upp frågan om den ”cordon sanitaire”, sanitära avspärrning, som flera stora medier satte upp mot SD för 20 år sedan, och som nu försvunnit helt.

Var det rätt eller fel?

– Det där är the million dollar question. Bojkotten mot SD var väldigt stark i Sverige, från politiker och medier, bland annat efter erfarenheterna man haft från Ny demokratis bildande på 1990-talet. Det är svårt för mig att avgöra vad som var rätt och vad som var fel. Det som jag tyckte var viktigt då var att man som publicist markerade mot det rasistiska språkbruket och de extrema beskrivningarna av minoriteter som läckte in i debatten. Men det går inte att upprätthålla en bojkott mot Sveriges näst största parti, så det är ofrånkomligt att gränserna förskjuts.

Rädda landet skildrar SDs kommunikationsmetoder sedan partiets grundande och har fått positiva recensioner. En del av händelserna som beskrivs i boken är kända sedan tidigare, men kanske bortglömda – en del uppgifter är helt nya. När de sätts samman kronologiskt och tematiskt i bokform tecknas en inte särskilt smickrande bild av ett parti som arbetar med odemokratiska metoder, sprider hat, kaos och desinformation, och som fortsätter att radikaliseras.

– En sak som jag ville undersöka är Sverigedemokraternas förmåga att underblåsa, haka på och faktiskt skapa kriser, som när de publicerade Mohammedkarikatyrerna 2006, eller när de skickade ut fotografer för att bevaka koranbränningarna 2022 och marknadsförde Rasmus Paludans turné och sedan spred  filmer och bilder från korankravallerna. Samnytt skrev runt 70-80 artiklar om Rasmus Paludan. Det här är metoder som de använt återkommande, med syftet att plocka upp spänningar och amplifiera dem.

Du säger att SD inte liknar de andra riksdagspartierna. Varför tror du att det är så?

– SD drivs av en handfull personer som är ideologiskt övertygade om att de är utvalda, att de är de sanna representanterna för folkviljan. Mattias Karlsson har beskrivit det som att de är en utvald ”skara patrioter”. De rättfärdigar sina handlingar genom att konsekvent hävda att deras politiska motståndare begår värre brott mot demokratin än vad SD gör och de påstår att de har blivit utsatta för ett demokratiskt övergrepp sedan de startade. Det är ju inte sant. Jag tror att man måste förstå att deras självbild är att de gör vad som krävs – för att rädda landet.