Ekochefen om kritiken mot ledningen

I artikeln Kris på Ekot – ”Journalistiken håller på att självdö” riktar ett tiotal medarbetare på Ekot hård kritik mot ledningen.

– Jag tror att man får backa tillbaka till det som hände i våras. Hela Sveriges Radio behövde spara och på Ekot landade det på 14 tjänster. Det skar rakt in i verksamheten. Det har varit en process att parera på de olika delar där besparingarna har slagit, säger Ekots chef Klas Wolf-Watz.

– När det gäller Godmorgon världen och Studio Ett har vi fört samman de grupperna. Det är en utmaning på många sätt. Det handlar om att man får nya arbetsuppgifter, man jobbar mot nya program med delvis annorlunda uppdrag. Hur ska överlämningar, utvärderingar, allt sådant som ingår i det redaktionella arbetet ske i en ny typ av grupp? Där är vi inte framme än och det påverkar de som jobbar i gruppen. Det går inte att komma ifrån att det är en utmaning.

Annons

Fungerar sammanslagningen som ni hade tänkt?

– Vi ser att det finns en hel del kvar att göra för att det här ska fungera på ett riktigt bra sätt. Integration mellan de olika programmen finns inte helt och hållet just nu. Det beror på att några av medarbetarna är delvis tjänstlediga eller har andra uppdrag. De journalistiska produkterna är jättebra, av otrolig kvalitet. Men hur vi arbetar kring det, det sitter inte, och det kan finnas saker vi behöver justera.

Vi har fått veta att det förekommit att medarbetare sjukskriver sig enstaka dagar efter ett jobbigt pass för att man ska orka. Är det någonting du känner till?

– Nej. Jag känner inte igen det. Om det stämmer pekar det ju verkligen på en brist i arbetsmiljön.

Mia Odabas har slutat efter en överenskommelse. Varför är inte hon kvar?

– Det har varit en period av diskussioner mellan Mia och hennes närmaste chefer. Det har landat i att Mia har tagit initiativ till att sluta på Ekot. Det har varit en diskussion om besparingar och hur de ska hanteras.

Har överenskommelsen någonting att göra med hennes kritik mot hur ni genomfört omorganisationen?

– Nej, det här är ett initiativ från Mia. Det har inte skett på Sveriges Radios initiativ.

Finns något avgångsvederlag i den här uppgörelsen med Mia Odabas?

– Vad vi har för dialog och vad vi kommer fram till i samtal med medarbetarna kan jag förstås inte svara på.

Det är flera på Ekot som har uppfattningen att hon blev utköpt för att hon riktade skarp kritik mot omorganisationen och hur den har skötts. Vad säger du om det?

– Det stämmer inte. Det var hon som tog initiativ till att lämna Ekot.

Enligt personer som vi har pratat med ska du mot bakgrund av det som hände på morgonmötet, som Kristian Åström lämnade, ha uppmanat Ekots medarbetare att tänka på tonläget. Stämmer det?

– Jag vet inte exakt vad jag sa men jag tycker det är en grundläggande bra princip när man har redaktionella diskussioner att man tänker på hur man framför feedback och synpunkter.

Varför då?

– Redaktionella och publicistiska diskussioner finns överallt, i olika grupper, mellan grupper, mellan arbetsledare och mellan chefer. Man utvärderar och lär sig och utvecklar verksamheten hela tiden. Det som vi pratar om nu är hur vi ska ha sådana feedbackdiskussioner på stormöten med 80-100 personer. Vi vill att man ska få feedback på ett riktigt bra sätt så att man lär sig och utvecklar det vi gör, samtidigt som man ska känna sig trygg som reporter, producent och researcher i en sådan situation med så många människor närvarande.

Medarbetare säger att de upplever att de blir tystade när de uppmanas tänka på tonläget, att man måste kunna ha de publicistiska diskussionerna och tolerera att man har olika uppfattningar. Vad tänker du om det?

– Det är otroligt viktigt att ha de här stora principiella diskussionerna och att kunna ge individuell feedback, men att man också gör det så att det blir kvalitet i diskussionen och att de som är på mötet känner att de är trygga.

Har ledningen fattat beslut om att om man vill ta upp en publicistisk fråga kring ett specifikt inslag på ett möte måste man först godkännande av sin närmaste chef?

– Nej, det har vi inte gjort. Det som jag och andra chefer resonerar kring är hur man ska göra på det här på ett bra sätt. Där är vi inte framme. Det är en diskussion som pågår och den kommer säkert att pågå en bra stund.

Flera medarbetare uppger att det har blivit lågt i tak på Ekot och att det finns en utbredd tystnadskultur. Är det så?

– Jag upplever att det finns en stark kultur på Ekot att säga vad man tycker och att också ta upp kritiska frågor direkt med chefer. Jag gör mitt bästa för att lyssna på de frågor som kommer, den kritik som kommer, och måste förklara hur jag ser på saker och ting. Jag har ett chefskollegium som jobbar stenhårt på att göra detsamma.

Medarbetare säger till oss att de inte vågar ställa upp på intervjuer med namn eftersom de känner en oro för vad som ska hända om de riktar kritik öppet. Vad tänker du om det?

– Jag upplever som sagt att det finns en stark kultur att säga sin mening och komma med öppen kritik och ifrågasätta och komma inspel och synpunkter. Det är självklart att man ska kunna göra det, och det är viktigt att man gör det. Man kanske inte alltid kan mötas, men det är väldigt viktigt att de synpunkterna och perspektiven kommer fram på bordet.

Om medarbetare inte vågar prata öppet av oro för att någonting ska hända med ens jobb, är inte det ett tecken på en tystnadskultur?

– Ingenting händer med ens jobb om man kommer med kritik eller synpunkter. Det finns inget fog för det du säger. Jag vet inte varför inte folk vill prata med namn i din artikel.

Ni har genomfört två arbetsmiljöundersökningar i år, en i våras och en under hösten. Hur har de sett ut?

– Vi ser olika resultat i olika grupper. Det är en viss förbättring i vissa grupper, men vi har en hel del att jobba med.

Ni ser förbättringar i vissa grupper alltså, ser ni försämringar i vissa grupper?

– Det finns säkert försämringar på vissa frågor i vissa grupper. Jag kan inte på rak arm svara på det.

Visar undersökningarna på att det finns allvarliga problem som ni behöver ta tag i?

– Undersökningarna handlar om stress och återhämtning och jag tycker att det är tydligt att det i vissa grupper finns tydliga utmaningar som vi måste ta tag i.

Det finns inga frågor om ledarskap i undersökningarna?

– Nej, de handlar bara om stress och återhämtning.

Ett tiotal medarbetare vi har pratat med uppger att de saknar förtroende för ledningen. Vad säger du om det?

– Det är tråkigt att höra såklart. Det här är en redaktion som har gått igenom en besparingsprocess som gick ganska snabbt. Vi visste att den skulle komma, men när den väl kom så gick det fort. Det har så klart kostat oss. Det är det vi nu jobbar hårt för att hämta hem och parera så att det ska bli så bra som möjligt.

Ni i ledningsgruppen har varit på konferens på ett slott med en spaanläggning på Ekerö i oktober, stämmer det?

– Vi var på konferens på Skytteholm Hotell och Konferens i två dagar. Jag vet inte om det är ett slott. Det ser inte ut som ett slott.

Det är en herrgård. Några medarbetare tycker att det är tondövt att ledningsgruppen åker på konferens i ett par dagar när Ekot samtidigt måste spara så mycket pengar. Vad säger du om det?

– Vi måste ha konferenser, både chefskonferenser och konferenser med medarbetare för att utveckla verksamheten. Det ska vi göra även i en budget som krymper. Det måste vi göra för det är en förutsättning för att kunna utveckla verksamheten, och gemensamt samla kraft för att ta tur med de problem som finns.

Hur var stämningen på konferensen?

– Det var en bra konferens. Det var viktigt att ha den och att jobba och diskutera.

Pratade ni om arbetsmiljöfrågorna på den konferensen?

– Vi pratade om många frågor.

Men arbetsmiljöfrågorna diskuterades också?

– Ja. Det är en av de viktiga utmaningarna som vi har. Inte minst med tanke på besparingen.