En känsla för arbetsrätt

Det är strax före lunch valborgsmässoafton 2014. Linnéa Wannefors har under morgonen webbat på Gefle Dagblad där hon sedan drygt fem månader har en tillsvidareanställning med fast placering via koncernens bemanningsföretag Mittmedia Kompetens (MMK). Hon är en av fyra digitala spjutspetsar på tidningen, med särskilt fokus på TV-produktion. Hon trivs bra och får ofta beröm för sitt arbete. Men den här dagen blir hon utan någon närmare förklaring från arbetsgivaren av med jobbet.

Hon kallas in till ett möte med den administrativa redaktionschefen för Mittmedia Kompetens, Marie Göthlund. Linnéa bandar samtalet. Det är naturligtvis inget hon brukar göra, men efter en tidigare incident vill hon känna sig säker på vad som sagts. Tidkoden visar att klockan är 11:55 när inspelningen startar.

Marie Göthlund inleder med att berätta att GD ska nedbemanna med fyra tjänster.

”De är måna om att ha kvar några som har jobbat länge. De har beslutat sig för att avsluta ett inköp från MMK och det är dig de vill avsluta”, säger Marie Göthlund.

”Är det mig de vill avsluta? Okej, varför det?” säger Linnéa och man hör att hon låter förvånad.

”Det handlar om flera saker men det handlar främst om brist på förtroende”, säger Marie Göthlund.

”Förlåt? Vad handlar det här om? […] Herregud, är det sant?”

De går in till GDs dåvarande chefredaktör Maria Brander för att få klarhet. Linnéa får inga direkta svar på sina frågor och mötet avbryts efter en stund för att återupptas efter lunch och då har Linnéa Wannefors också med sig ordförande i journalistklubbssektionen på MMK, Andreas Norinder. Under de kommande dagarna följer fler möten i olika konstellationer. Den administrative redaktionschefen Per Bäckström finns med på två av mötena. Linnéa försöker gång på gång få reda på varför man saknar förtroende för henne. Det hörs på inspelningarna att hon pendlar mellan frustration och uppgivenhet.

Dåvarande chefredaktör Maria Brander förklarar att det handlar om två incidenter. Den ena rör läsarkommentarer som publicerats som varit ”grova”. Men vartefter samtalet fortsätter visar det sig att det inte bara är Linnéa som har släppt igenom läsarkommentarer som borde ha stoppats, det var flera medarbetare som kände sig osäkra på vilka regler som gällde för kommentarerna på GDs webb. Därför anordnades under vintern en workshop för webbgruppen och nattredaktionen där man gick igenom den policy som tidningen skulle ha rörande läsarkommentarer. Efter den workshopen har det inte varit några problem med läsarkommentarerna, menar Maria Brander under samtalet.

Den andra incidenten handlar om en notis med bild från en kollektionsutförsäljning i en butik i Gävle i februari 2014. Ru­briken var ”Folkrusning vid utförsäljning”. Ägarna hade enligt Maria Brander hört av sig och tyckte att det kunde tolkas som att butiken skulle stänga. Det står dock inte något om det i artikeln. Linnéa Wannefors hade dessutom samtalat med nattchefen både inför och efter publiceringen på sajten.

”Då kanske det inte är någonting vi kan lägga dig till last”, säger chefredaktör Maria Brander när hon nu har fått klarhet i händelserna och ögnat igenom en utprintad kopia av artikeln som Linnéa lagt upp på bordet. Beslutet att Linnéa Wannefors ska sluta kvarstår dock och orsaken är fortfarande brist på förtroende.

Det följer en lång tystnad på inspelningen.

– Jag kunde inte smälta det. Det var en chock att få veta att jag skulle bli av med jobbet. Men det var mycket värre att orsaken var att de saknade förtroende för mig, starkare kritik än så kan man ju nästan inte få. Men jag blev också frustrerad när jag fick höra vad det var för exempel de hade på när det hade brustit. Vad berodde egentligen förtroendebristen på? Det fick jag aldrig svar på, säger Linnéa Wannefors.

När det står klart för alla på mötet att kritiken mot henne är ogrundad tar den administrative redaktionschefen Per Bäckström till orda:

”Ibland är det ju så här att som ansvarig utgivare kan man ha en allmän känsla: ’Tyvärr, jag känner att jag inte har något förtroende för dig’. Ibland är det väldigt svårt att peka på exakt vad det är. Det är en känsla man kan ha. Att sitta som ansvarig utgivare och ha den känslan, att man inte vet riktigt vad som kan hända, det är väldigt svårt att förklara med exakta exempel”, säger Per Bäckström på inspelningen.

Linnéa Wannefors är inte sist anställd vare sig på bemanningsbolaget eller GD när hon får beskedet att hon inte får vara kvar. Hon har inte fått några anmärkningar eller varningar under de fem månader hon jobbat. Hon är en uppskattad medarbetare som funkar bra i gänget, enligt såväl chefredaktör Maria Brander som de medarbetare som Journalisten har pratat med.

Ändå får hon gå.

”Vad händer med mig nu?” frågar Linnéa Wannefors uppgivet på en av inspelningarna.

Marie Göthlund på MMK förklarar att det inte finns någonstans i Mittmedia där hon kan få jobb.

”Det är inte aktuellt”, säger hon.

Det kan komma att dyka upp inhopp, men det är inte säkert att det kommer att funka – på grund av förtroendeproblemet, menar Marie Göthlund som i stället föreslår att Linnéa säger upp sig. Om hon bestämmer sig snabbt bjuder MMK på totalt tre månaders arbetsbefriad uppsägningstid. Linnéa väljer efter några dagar att acceptera erbjudandet.

– Det kändes som att jag blivit svartlistad i Mittmedia. Och att sitta i min lägenhet i Gävle och inte få arbeta var det sista jag ville, säger hon.

En vecka senare kräver huvudskyddsombudet på GD, Sanna Wikström, ett nytt möte med anledning av behandlingen av Linnéa Wannefors. Hon anser att arbetsgivaren inte tagit sitt arbetsmiljöansvar och dessutom pressat Linnéa att säga upp sig.

Inte heller under detta möte får Linnéa Wannefors svar på frågan om vad förtroendebristen bestod i.

Den administrative redaktionschefen Per Bäckström upprepar sitt tidigare budskap, att det handlar om en känsla:

”Det är jättesvårt att säga. Det finns ibland en diffus känsla. Man kan som ansvarig utgivare ha en känsla för, att det här funkar inte. Det är inte alltid det går att peka på det”, säger Per Bäckström på inspelningen. Han konstaterar också att de inte har någon skyldighet att ge någon förklaring alls och att det bara var för att vara schyst mot Linnéa som de berättade att de saknar förtroende för henne.

När Linnéa Wannefors började på GD i november 2013 fick hon i praktiken välja om hon ville ha tjänsten i bemanningsföretaget Mittmedia Kompetens (MMK) eller i tidningsbolaget Mittmedia där GD ingår. Arbetsgivaren rekommenderade henne att välja bemanningsbolaget eftersom det låg ett sparpaket på tidningen och genom att ta tjänsten på MMK skulle hon hamna utanför Las-listan. Så hon valde att bli bemanningsanställd, trots att villkoren var sämre. Hon ville inte riskera en uppsägning.

Hon fick en fast placering på GD, vilket innebar att hon inte var inne som vikarie för någon som var frånvarande, utan tjänsteutrymmet på GD var vikt för en bemanningsanställd, för henne. Hon sade upp sitt andrahandskontrakt på lägenheten i Stockholm och flyttade till Gävle.

Under MBL-förhandlingarna inför beslutet att Linnéa Wannefors ska bli av med jobbet framkommer att ledningen inte tror att hon vill jobba kvar på GD, dels för att hon inte trivs, dels för att hon har en sambo kvar i Stockholm.

– Jag hade ingen sambo i Stockholm. Det kändes jättekonstigt att få höra att det  funnits med bland argumenten till varför jag inte skulle få jobba kvar, säger Linnéa Wannefors.

– Sen att de tar upp ett sådant argument som ett skäl för uppsägning: ”Jamen hon vill nog tillbaka till Stockholm” – det är ingenting som de ska spekulera i, det är ju min arbetsprestation som ska förhandlas, inte mitt privatliv.

Men varför blev då Linnéa av med jobbet, egentligen? När hon skulle anställas ansåg GDs chefredaktör Maria Brander att man med Linnéa hittat rätt kompetens och att hon dessutom har rätt personlighet, inställning och är ”på”. Hon var en ”digital spjutspets”. Fem månader senare saknade man förtroende för henne, utan att kunna förklara varför.

Det går förstås bara att spekulera i den verkliga orsaken. Men mycket pekar på att ett utvecklingssamtal med MMK-chefen Marie Göthlund i januari 2014 kan ha bidragit till en intern konflikt.

Det utvecklingssamtalet finns inte inspelat, däremot finns innehållet sammanfattat i en mejlkonversation mellan Marie Göthlund och Linnéa Wannefors, och Journalisten har fått tillgång till mejlen. Av dessa framgår att Linnéa Wannefors under mötet uppger att hon tycker att webbgruppen borde jobba mer på sammanhållningen eftersom samarbetet inte funkar så bra. Linnéa ber att uppgifterna förs vidare anonymt så att hon inte ska bli utpekad. Ändå för Marie Göthlund vidare uppgiften att ”Linnéa har problem i gruppen”. Följden blir ett samtal mellan Linnéa Wannefors och hennes närmaste chef, ett samtal som hon inte hade möjlighet att förbereda sig inför och som därför inte slutade så bra. Linnéa själv tyckte inte att hon hade problem i gruppen, utan att gruppen behövde jobba på teamkänslan.

– Jag blev arg när jag fick veta hur hon fört vidare uppgifterna trots att jag var extremt tydlig med att jag ville att det skulle vara anonymt. Jag fick en ursäkt av Marie Göthlund efteråt men jag tycker att det var ett konstigt beteende att lämna ut uppgifter ur ett utvecklingssamtal på ett sätt som ställde till problem för mig, och det måste hon ha förstått att det skulle göra. Hon bröt vår överenskommelse om tystnadsplikt. Det var efter det som jag började spela in samtalen med henne, säger Linnéa Wannefors.

När Journalisten besöker Gefle Dagblad ett halvår efter att Linnéa Wannefors slutat har webbredaktionen utökats. Linnéas tjänst finns kvar, men där jobbar någon annan. Det finns också fler bemanningsanställda på GD nu än i april.

Linnéa Wannefors blev en uppskattad medarbetare och kollegerna tyckte att hon funkade bra i gruppen och var duktig. Hon gick in på en ingångslön som låg över snittet och hennes löneökning våren 2014 signalerade inget om att det fanns några problem med hennes prestation, enligt de uppgifter Journalisten hämtat in.

”Väldigt driven. Att hon försvann var en förlust för tidningen”, säger en av hennes tidigare kolleger på Gefle Dagblad.

”Hon tog tag i saker och var snabb. Hon var rak och tydlig med vad hon tyckte och samtidigt bra att ha att göra med”, säger en annan.

”Det enda problemet som jag kan se att någon kunde ha med henne är att hon var kvinna och tog plats. Det ska inte vara ett problem alls förstås”, säger en tredje kollega.

”Vi har haft en mansdominans och en grabbig jargong. Linnéa var en tjej som sade ifrån när saker inte funkade. Det gillades inte”, säger en fjärde.
Så låter alltså omdömena från några av dem som nu jobbar på GD.

Huvudskyddsombudet på tidningen Sanna Wikström skräder inte orden när vi träffas över en sopplunch på kafé Épi på Norra Kungsgatan i centrala Gävle:

– Så här behandlar man inte en medarbetare. Det var väldigt osnyggt skött av arbetsgivaren. De skapade ett allvarligt arbetsmiljöproblem ur tomma luften och tog sedan inte ansvar för vad de gjort, sägerhon.

– Linnéa var jätteduktig. Jag pratade med flera av hennes närmaste kolleger som tyckte samma sak. Hon var framåt och engagerad. Det fanns inga problem i arbetet och de brister arbetsgivaren tog upp – ja, det var ju ingenting. Inget hon kunde lastas för, det sa ju chefredaktören också till slut. Men även om det hade funnits något problem så gör man inte så här mot en annan människa.

Tror du att hon hade fått en annan behandling om hon inte varit bemanningsanställd?
– Jag vet inte om jag kan svara på det. Nu kunde man bara peka på henne och säga att hon ska bort. Det hade man inte kunnat göra med någon som var anställd i tidningsbolaget.

Andreas Norinder som är en av två ordförande i bemanningsföretaget Mittmedia Kompetens journalistsektion har själv en fast placering på webben på GD. Han jobbade nära ihop med Linnéa Wannefors och satt också med under mötena när Linnéa försökte få svar på varför hon skulle bli av med jobbet.

– Anklagelserna som ledningen kom med var löjliga. Det fanns inget att ta på. Hon var duktig. Alla medarbetare blev förvånade när hon slutade, säger han.

Varför ville de bli av med Linnéa?
– Det kändes som att de mobbade ut henne för att hon var en tjej som hade starka åsikter. Det var vad det kändes som alltså, men jag vet faktiskt inte eftersom de inte gett några förklaringar.

Kunde hon inte stannat kvar i MMK och tagit ett inhopp eller ett vikariat på någon annan tidning?
– För henne var det nog svårt. Det som sas mellan raderna var att det inte var aktuellt för henne. ”Utgivarna pratar med varandra”, uppgavs det. Hon upplevde det nog som att hon blev svartlistad, även om arbetsgivaren förnekade det.

– Man sitter inte säkert när man är bemanningsanställd. Kundföretaget kan välja fritt vilka som ska få vara kvar, det spelar ingen roll hur länge man har varit anställd. Man får inte vara besvärlig.

När Mittmedia Kompetens startades innebar det en radikal förändring av anställningsskyddet för journalisterna på Mittmedia. De bemanningsanställda med fasta placeringar var lätta att behålla vid en personalminskning, men också lätta att bli av med.

– Det var tråkigt att se hur enkelt det var för arbetsgivaren att göra sig av med en bemanningsanställd, säger Andreas Norinder.

Varför har Mittmedia valt att ha bemanningsanställda på fasta placeringar?
– Det är för att kringgå Las skulle jag säga, men du får nog fråga dem.

Vilka fördelar finns det med att vara bemanningsanställd?
– Om man är inne på ett vikariat så är det förstås tryggare eftersom man har en fast anställning i stället för en visstidsanställning. Men vi är många som är fast placerade och för oss är det sämre. Vi har bland annat lägre löner, fler arbetsdagar per år och får ingen extra semestervecka efter 40 års ålder. Det finns ju ingen som vill jobba för lägre lön och sämre villkor. Förstås.

Andreas Norinder har efter intervjun gjordes sagt upp sig från Mittmedia Kompetens. Han lämnar nu bemanningsbranschen för ett vikariat på Barometern i Kalmar.

Linnéa Wannefors är tillbaka i Stock­holm men har inte lyckats ordna något permanent boende. Hon bor mestadels hos släkt och vänner.

– Jag är 30, arbetslös och bostadslös. Känns jättebra.

Hon vill inte ställa upp på något snyftreportage, säger hon. Hon söker jobb runt om i landet och har fått ett par inhopp och varit på flera anställningsintervjuer, hon kommer att klara sig. Trots att hon är relativt ny i branschen har hon hunnit skaffa sig en bra meritlista, bland annat från TV4s Kvällsöppet med Ekdal, SVTs Gomorron Sverige och en praktik på Kobra. Hon har vid sidan av journalistutbildningen i Sverige gått en utbildning i videojournalistik i San Francisco på ett stipendium.

– Jag är inte orolig för min egen del. Jag är orolig för att det är tyst om hur det går till i mediebranschen. Fler borde prata om hur det går till på redaktionerna.

Fotnot 1: Den här texten publicerades i Journalisten nummer 2/2015, 12 februari-5 mars.

Fotnot 2: Läs GDs svar på Journalistens frågor här. Läs Journalistförbundets kommentar till Linnéa Wannefors situation här. Se TV-inslaget på Journalistens Youtube-kanal här.